Förra året pekade en rapport från Socialstyrelsen på att cancerrehabiliteringen behöver förbättras. Rapporten pekade på stora skillnader i vården såväl mellan som inom regioner. Enligt myndigheten kan bristerna som identifierats bero på bristande resurser – men också på hur cancerrehabiliteringen organiseras.
Samtidigt väntas behovet av cancerrehabilitering bara öka framöver. Allt fler får botande behandling eller lever med sin cancer som ett kroniskt tillstånd tack vare de medicinska framsteg som gjorts.
Nu går alltså Regionala cancercentrum i samverkan ut med ett uppdaterat nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering.
– Vi hoppas att det nya vårdprogrammet ska vara lättare att implementera i regionerna och att det i slutänden ska leda till en mer jämlik och individanpassad cancerrehabilitering, säger Ylva Hellstadius, ordförande i den nationella vårdprogramgruppen.
Det uppdaterade vårdprogrammet innehåller nationella rekommendationer för rehabiliteringsinsatser på samtliga vårdnivåer, i hela vårdkedjan. Nytt är att fokus ligger på funktion snarare än på symtom.
Vårdprogramgruppen har i samverkan med Socialstyrelsen tagit fram en ny definition av cancerrehabilitering. Den ska göra det lättare att förstå vad cancerrehabilitering faktiskt är, i relation till medicinska insatser och omvårdnadsinsatser.
Definitionen – som utgår från personens behov och förutsättningar – syftar till att förebygga funktionsnedsättningar, samt till att personen ska bibehålla eller återfå bästa möjliga funktionsförmåga, aktivitetsförmåga och livskvalitet.
Tidigare har det varit otydligt var gränsen för cancerrehabilitering egentligen går, vilket gjort att alla möjliga insatser ibland räknats in, enligt Ylva Hellstadius.
– Då blir det svårt att tydliggöra för patienten att han eller hon har fått cancerrehabilitering. För vården blir det också väldigt svårt organisatoriskt: Vem ansvarar för vad?
För att möjliggöra en mer individanpassad rehabilitering har fyra insatsområden tydliggjorts: fysiska, psykiska, sociala och existentiella insatser.
Ylva Hellstadius konstaterar att många cancerpatienter inte bara påverkas fysiskt utan även psykiskt. Ångest och depression är två av de vanligaste cancerrelaterade konsekvenserna. Dessutom ser det ut som att patienter med cancer har ökad risk för svårare psykiska tillstånd, till exempel tankar på suicid. Därför innehåller vårdprogrammet nu en rekommendation om strukturerad suicidriskbedömning.
Överhuvudtaget trycker vårdprogrammet på vikten av systematik i rehabiliteringsinsatserna. Inte minst för att vården ska bli mer jämlik.
– Visst handlar det också om resurser. Men om man jobbar systematiskt tror jag att man kan spara resurser. Vi skriver tydligt att alla regioner inte kan erbjuda allting och att det är viktigt att kartlägga vad det finns för resurser i regionen. Har man inte allting på plats så får man hjälpas åt mellan regionerna.
(uppdaterad 2023-11-15)
