I den nya rapporten »Kraftsamling – Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret (Ds 2023:34)» konstaterar Försvarsberedningen att det är bråttom att agera. Det säkerhetspolitiska läget är det allvarligaste sedan andra världskrigets slut.

Det civila försvaret, där sjukvårdens beredskap är en viktig del, behöver återuppbyggas för att klara ett väpnat angrepp. Det finns mycket att göra. Under de senaste decennierna har Sveriges civila försvar monterats ner. Enligt rapporten saknas en samhällsplanering, en kultur och ett förhållningssätt hos beslutsfattare som utgår från de krav ett krig ställer.

Viktigast för hälso- och sjukvården är att stärka förmågan att under lång tid kunna öka antalet vårdplatser, särskilt för akutkirurgi och intensivvård. Regionerna ska kunna dubblera antalet vårdplatser vid krig jämfört med i fredstid, enligt rapporten. Man bör även utreda möjligheten att ställa om vårdcentraler och veterinärmottagningar så att det går att ta hand om traumapatienter där. Privata vårdgivares skyldighet att bidra föreslås regleras genom att väcka liv i det gamla systemet med så kallade krigsviktiga företag.

Pandemin blev ett stresstest för svensk sjukvård som gett lärdomar för vad som behövs för att klara en krigssituation. Exempelvis att det är problematiskt om sjukvården – som i dag – redan i ett normalläge ligger nära eller över sitt kapacitetstak och att det är viktigt att ge stöd över regiongränser och att privata vårdgivare också hjälper till.

Rysslands anfallskrig i Ukraina har gett ytterligare viktiga insikter – som att man måste räkna med att sjukhus och sjuktransporter är måltavlor. Ryssland har systematiskt förstört Ukrainas civila infrastruktur som energiförsörjning, sjukvård och transporter, trots att det röda korset enligt folkrätten ska skyddas från angrepp.

Ett kommande medlemskap i Nato ställer även det nya krav. Bland annat på att sjukvården ska kunna hantera en masskadehändelse. Som Natomedlem måste Sverige även vara beredd att ta hand om ett stort antal skadade svenskar utomlands, skadade från allierade förband och skadade krigsfångar. Utländsk sjukvårdspersonal måste också kunna verka på svensk mark.

Den civila sjukvården ska vara grunden, och beredningen understryker i rapporten vikten om att regionerna får statlig ersättning för att klara av de nya kraven som ställs. Även den militära sjukvården behöver stärkas, enligt beredningen. I dag består den i princip av två fältsjukhus. Som Läkartidningen tidigare berättat har överbefälhavaren i sina militära råd nyligen rekommenderat regeringen att stärka den militära sjukvårdsförmågan rejält.

Särskilda beredskapssjukhus bör inrättas på Gotland och i Norrland, enligt rapporten. Det ska vara akutsjukhus med särskild förmåga att öka antalet vårdplatser, speciellt med inriktning mot vård av trauma och andra krigsskador. De ska ha en fastställd krigsorganisation, och helst tillgång till skyddade lokaler. Enligt försvarsberedningen kan det också finnas behov av att planera och förbereda reservsjukhus, exempelvis genom att skolor och större samlingslokaler görs om för att fungera som sjukhus.

Försvarsberedningen föreslår också att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, görs om och stärks för att tydligare kunna leda det civila försvaret. Riksdagens åtta partier står bakom rapporten och den säkerhetspolitiska analys den bygger på. Rapporten kommer att vara en grund för regeringens kommande försvarsbeslut.

En hel del arbete pågår sedan tidigare för att stärka sjukvårdens förmåga. Ett trettiotal regeringsuppdrag ligger just nu ute på olika myndigheter som Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. Bland uppdragen finns att ta fram prioriteringsprinciper för sjukvården i krig, köpa in och lagra sjukvårdsprodukter samt göra sjukhusen mer robusta. I dag saknar de flesta sjukhus grundläggande fysiskt skydd och nya sjukhus har inte byggts för att klara väpnade angrepp. Ett exempel är Karolinska universitetssjukhuset i Solna som saknar skyddsrum och har glasfasader.