2021 fick Myndigheten för arbetsmiljökunskap i uppdrag av förra regeringen att samla och sammanställa kunskap om vad som gör att hälso- och sjukvårdspersonal blir sjuka på grund av arbetet och vilka friskfaktorer som kan förhindra det.

Rapporten, som är baserad på fyra tidigare delstudier, består av en kunskapssammanställning av den nordiska forskningen, en sammanställning av resultat från arbetsplatsnära psykosociala interventioner, intervjuer med nyckelaktörer samt en enkätundersökning som gjorts bland 2 200 undersköterskor, 2 900 sjuksköterskor och 2 700 läkare i den kommunala och regionala vården.

Enligt myndigheten är både de flesta risker och friskfaktorer kopplade till den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. De största riskerna för ohälsa är hög arbetsbelastning, bristande stöd, problem med kompetensförsörjning och hot och våld.

Resultatet från enkätundersökningen visar att de som jobbar i sjukvården mår sämre jämfört med svenska arbetstagare i stort. Nästan tre av tio har symtom på utmattning och runt hälften funderar på att lämna sitt arbete.

Något färre av läkarna – var tredje – uppger att de funderar på att byta jobb. Det är vanligast att läkare under utbildning eller som bara hunnit arbeta en kort tid i yrket, är 21–36 år, samt är bland dem som arbetar mer än 45 timmar per vecka, har de tankarna.

Läkare, sjuksköterskor och undersköterskor sticker även ut eftersom de upplever mer krav, etisk stress och större obalans mellan arbete och privatliv. En annan sak som utmärker sjukvårdens anställda är att den sociala gemenskapen beskrivs som starkare i vården än på arbetsplatser generellt.

Olika grupper har olika behov och erfarenhet, och det bör arbetsgivare och chefer ta hänsyn till enligt Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Yngre medarbetare med kort erfarenhet uppfattar riskfaktorer annorlunda än de äldre, mer erfarna. Det finns också skillnader mellan olika yrkeskategorier och kön. Läkarna mår bättre än sjuksköterskorna och undersköterskorna. Men många mår ändå dåligt. Var femte läkare har symtom på utmattning. Kvinnliga läkare i åldern 48–57 år är mest utsatta.

Läkare uppger att det är svårare att få ihop arbetet med privatlivet än vad sjuksköterskor och undersköterskor gör. För läkare är de »kvantitativa kraven« i arbetet den mest framträdande riskfaktorn. Det kan handla om att arbeta under tidspress eller ha en stor arbetsmängd. Läkare tycks däremot inte utsättas för etisk stress lika ofta som sjuksköterskor och undersköterskor, eller anse att de har onödiga arbetsuppgifter.

Kvinnliga läkare, sjuksköterskor och undersköterskor upplever en sämre arbetsmiljö än sina manliga kollegor. Kvinnliga läkare upplever i högre grad kvantitativa och känslomässiga krav samt moralisk stress i arbetet än sina manliga kollegor, liksom större svårigheter att få ihop arbetsliv och privatliv och tycker att de har mindre kontroll och inflytande.

Nästan 40 procent av läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna har upplevt hot och våld de senaste tolv månaderna. I nästan alla fallen är förövaren en patient eller anhörig.

Vad hjälper då för att hålla vårdens medarbetare friska?

Chefer med mandat att leda och stödja, stabila arbetslag och att kompetensen som finns tas tillvara. Gemenskap och socialt stöd har också stor betydelse. Ett väl fungerande arbetsmiljöarbete är ett annat plus, enligt rapporten.

För att få bukt med brister i arbetsmiljön är det bästa att kombinera individinsatser med insatser i den organisatoriska arbetsmiljön. En annan slutsats är att styrningen av sjukvården bör organiseras så att den både erbjuder patienterna god vård och personalen bra arbetsmiljö, samtidigt som organisationens värderingar och prioriteringar stämmer överens med personalens uppfattning om vad som är god vård.

Rapporten riktar sig till chefer, skyddsombud, beslutsfattare och andra som har ansvar för arbetsmiljön i hälso- och sjukvården.

Prioriterade insatser för läkare

  • Fokusera på att minska arbetsbelastningen för att förebygga risken för ohälsa. Det kan till exempel handla om att göra omprioriteringar i arbetet, anpassa resurser eller ändra arbetssätt. För att skapa en bättre balans mellan arbete och privatliv kan arbetstider behöva anpassas.
  • Förbättra stödet från överordnade, till exempel genom att skapa kommunikationsvägar och forum för information, återkoppling och dialog. Chefer kan också behöva ges bättre förutsättningar för att kunna stödja sina medarbetare.
  • Genomför insatser som skapar en större upplevelse av kontroll i arbetet, eftersom låg kontroll kan utgöra en hälsorisk i kombination med höga krav i arbetet. Det kan bland annat handla om stödfunktioner eller förutsättningar för att kunna påverka arbetsförhållandena.

Källa: Myndigheten för arbetsmiljökunskap

Nyckelaktörernas råd

  • Ledningen och ansvariga chefer behöver förstå att medarbetarnas hälsa och arbetsmiljö hänger ihop med produktivitet och kvalitet inom hälso- och sjukvården.
  • Ledningen behöver aktivt efterfråga information från underliggande nivåer om hur verksamheten fungerar ur ett arbetsmiljöperspektiv. Det kan sedan ligga till grund för strategiska beslut om arbetsmiljön.
  • Resultaten av det systematiska arbetsmiljöarbetet behöver diskuteras på högsta strategiska nivå inom de politiska nämnder, förvaltningar och företagsledningar som ansvarar för hälso- och sjukvården. Som grund behövs viss kunskap om arbetsmiljöns betydelse för medarbetarnas hälsa och välbefinnande.
  • Yrkesgrupperna inom hälso- och sjukvården behöver involveras i det strategiska arbetsmiljöarbetet. Alla yrkesgrupper har olika kompetenser för att upptäcka brister i arbetsmiljön och hitta lösningar som kan skapa en bra arbetsmiljö.
  •  Ledningen behöver skjuta till resurser för att säkerställa en bra arbetsmiljö. Vilka resurser det handlar om beror på vilka förutsättningar och behov som finns i de olika verksamheterna. Dessutom behöver risker kontinuerligt elimineras och friskfaktorer främjas.

Källa: Myndigheten för arbetsmiljökunskap