Förra våren anmäldes läkaren av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, som yrkade på att legitimationen skulle dras in. HSAN gör nu samma bedömning. Anledningarna till den indragna legitimationen är många. Två händelser hade kunnat orsaka allvarliga vårdskador. Vid det ena tillfället ordinerade läkaren en åtta gånger för hög dos av ett läkemedel, vilket hade kunnat påverka såväl andning som medvetande. Patienten, ett barn, fick aldrig dosen då läkaren hade gjort förskrivningen felaktigt, så att den inte ens gick att hämta ut på apotek. Vid det andra tillfället hade läkaren kunnat ta död på ett barn, bedömer Ivo, då läkaren förväxlade innehåll i dropp.
Läkaren uppvisade också under flera år såväl teoretiska som kliniska svårigheter. När läkaren skulle avlägga en ST-tentamen inom barn- och ungdomsmedicin hade hen arbetat längst på kliniken – men fått lägst betyg på provet. Vid ytterligare en tentamen fick läkaren återigen oroväckande låga poäng. »På de första sju frågorna fick xx 1,5 poäng, att jämföra med en icke-legitimerad vikarierande underläkare som gjorde sin första vecka på kliniken och fick 9 poäng.«
Läkaren har vid ett patientmöte heller inte varit kapabel att resonera kring olika sjukdomsalternativ. Vid samma tillfälle uteblev även journalföringen – bristande journalföring är också något läkaren återkommande kritiseras för. Läkaren har även brustit i utbildningstillfällen i neonatalvård genom att varken lösa situationer eller ta till sig feedback.
Sjuksköterskor på en avdelning där läkaren arbetat har inte vågat lita på hens bedömning, vilket har lett till att läkaren fått de enklaste patienterna samt att sjuksköterskorna dubbelkollat de läkemedelsdoser som läkaren i fråga ordinerat. Handledaren som läkaren har haft bedömer också att läkaren borde ha varit på en annan nivå vid tidpunkten under ST-utbildningen. Vidare har hjälpinsatser från handledaren inte gett tillräckliga resultat.
Läkaren har även framstått som ostrukturerad, osjälvständig och haft svårt att erkänna egna brister. Totalt finns tre avvikelser där barn har drabbats av läkarens handlande. Därtill finns tio exempel på bristande journalföring.
Själv håller läkaren håller inte med om kritiken. Läkaren anser överlag att hen aldrig har behandlats som en ST-läkare, en specialistläkare under utbildning, utan som en »läkare på jobbet«. Läkaren kan heller inte förstå varför arbetsgivaren anmält hen till Ivo.
Ivo bedömer läkaren som »grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke«: »Vid åtminstone två tillfällen hade allvarliga vårdskador uppstått till följd av xx handlande, om de inte hejdats av tillfälliga omständigheter som legat utom xx kontroll.« Därtill görs bedömningen att läkaren tycks sakna insikt om sin okunskap och »har visat en bristande vilja till fortbildning och har, trots omfattande handledning och utvärdering, inte uppnått en ur patientsäkerhetshänseende erforderlig kompetensgrad.«
HSAN delar Ivos bedömning och slår fast att det saknas skäl att ta ställning till Ivo:s andrahandsyrkande om prövotid – därmed återkallas legitimationen med omedelbar verkan.
