Sommaren 2023 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att utreda ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården – Vårdansvarskommittén. Och i oktober i fjol genomförde kommittén en så kallad öppen konsultation för inspel från olika aktörer; alla som ville kunde bidra med tankar och förslag.

Vårdansvarskommittén skickade med några önskemål om vad inspelen skulle handla om (sa faktaruta). De frågade bland annat vilka utmaningar i vården kommittén borde fokusera på och om ett statligt huvudmannaskap skulle skapa bättre förutsättningar att lösa problemen.

Vårdansvarskommittén har fått svar från över 60 håll. Här finns allt från fackförbund och multinationella jätteföretag, till enskilda läkare.

De historiska perspektiven varierar. Sjukhusläkarna lyfter att det sista universitetssjukhuset gick från statlig till regional regi 1983, och tycker att kommittén ska ta sig en särskild funderare kring styret över dessa sjukhus. Svensk förening för allmänmedicin påpekar att ledord i dagens debatt – såsom tillgänglighet, kontinuitet och samverkan – förekom redan 1976. Och Min Doktor poängterar att »Axel Oxenstiernas regionindelning från 1634 är otidsenlig för dagens komplexa sjukvård«.

När det gäller frågan om vilka utmaningar som kommittén bör fokusera på, vill Läkarförbundet se en bättre styrning i flera strategiska frågor, vilket i praktiken betyder mer nationell styrning. Man vill också se en större tillit till professionen med mer ansvar och fler läkare som är chefer.

– Bättre styrning behöver inte innebära mer styrning – det kan vara mindre styrning. Det vi vill komma åt är att vi vill ha färre men tydligare styrsignaler uppifrån, säger Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale.

– Det kunde man se tydligt under pandemin. Många läkare jobbade alldeles för hårt, men samtidigt rapporterade många att de tyckte att jobbet var mer meningsfullt när de fick fokusera på patienterna. Läkarrollen ska inte vara detaljstyrd.

Man listar ett antal för vårdpersonal välbekanta punkter. Däribland finns kompetensförsörjning, tillräckligt med vårdplatser, rimliga väntetider och digital kommunikation över regiongränser.

Förbundet påpekar att sjukvårdens styrning är splittrad på flera olika plan: exempelvis geografiskt genom regionerna som har olika förutsättningar och prioriteringar, och över tid genom olika långa satsningar och statsbidrag. Det måste bli ett slut på »pressmeddelandesatsningar«, som förbundet uttrycker det.

Sjukhusläkarna har också lämnat sina synpunkter, och föreningen gör en del påpekanden gällande politiken. Sjukhusläkarna lyfter bland annat att olika politiska majoriteter har olika »kunskap, prioriteringar och ekonomi att förhålla sig till«.

– Det varierar över tid, såväl som mellan regionerna, vilken kompetensnivå och bakgrundskunskap man har att styra vården på ett bra sätt, säger Sjukhusläkarnas ordförande Elin Karlsson.

Hon lyfter också dagens ordning där SKR (Sveriges Kommuner och regioner) har en problematisk roll. Organisationen är en politiskt styrd nivå, men som saknar beslutsmandat och som allmänheten inte har någon insikt i.

Föreningen tar som sagt även upp universitetssjukhusen. Trots att dessa har högspecialiserad vård i nationella uppdrag, utbildning, och är nav i forskningen, styrs de inte av staten. Sjukhusläkarna tycker att vårdansvarskommittén ska ta styrningen av universitetssjukhusen i särskilt beaktande.

– Vi tycker inte att det fungerar så som det är i dag. Den högspecialiserade vården borde ha en nationell finansiering och att utförandet borde vara efter en nationell beställning, säger Elin Karlsson.

Det skulle kunna vara så att universitetssjukhusen var nationellt styrda, och resten av vården regionalt?

– Ja, det skulle kunna vara en möjlighet.

På frågan om man tror att ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap skulle vara positivt, är svaren i stort positiva på flera håll. Läkarförbundet menar exempelvis att det på flera sätt skulle innebära bättre förutsättningar för en jämlik vård med god kvalitet. Men det finns också risker.

– Ett förändrat huvudmannaskap löser inte per automatik alla problem. Vi ser att styrningen ofta är kortsiktig. Det löser inte nödvändigtvis ett förändrat huvudmannaskap. Tvärtom har det ofta varit den nationella politiken som har stått för de allra mest kortsiktiga satsningarna, med statsbidrag som bara löper över ett års tid, säger Sofia Rydgren Stale.

Elin Karlsson påtalar att även om styrningen är nationell, bör utförandet vara regionalt.

– Man skulle exempelvis kunna tänka sig en utförarnivå med tjänstemän, och ta bort den politiska nivån på det regionala planet, säger hon.

Läs även:
Förstatligande av vården ska utredas
De är experterna som ska vara bollplank i utredning om statlig vård

Frågorna som Vårdansvarskommittén ville ha svar på

  1. Vilka problem/utmaningar inom hälso- och sjukvårdsområdet ser du/ni att kommittén bör fokusera på i arbetet?
  2. Tror du/ni att ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap skulle kunna bidra med bättre förutsättningar att hantera de utmaningar/problem som du/ni lyft i fråga 1? Förklara gärna hur du/ni resonerat.
  3. Finns det särskilda alternativ/scenarier som kommittén bör analysera närmare när det gäller en förändrad ansvarsfördelning mellan staten och regionerna i hälso- och sjukvården?
  4. Vilka konsekvenser ser du/ni att ett statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården skulle kunna få ur olika perspektiv?
  5. Vilka övriga medskick eller perspektiv vill du/ni lyfta till kommitténs arbete?