Disc är ett redskap för beteendebedömning, där den engelska förkortningen står för Dominance, Influence, Steadiness och Conscientiousness. Modellen utvecklades i USA i mitten av 1900-talet, men har på senare år blivit vanlig vid exempelvis anställningsprocesser och i utbildningar för att se olika personlighetstyper. Modellen utgår från en personlighetsteori där man delar upp människor i fyra färger – gul, grön, blå och röd – och där varje färg förknippas med olika egenskaper.

Numera finns det även andra, snarlika, modeller som bygger på Disc, som Everything Disc och Insights Discovery.

Experter har dock dömt ut den här typen av modeller, med hänvisning till att de saknar evidens.

2019 kom Christian Dahlström fram till i en granskning att fyra regioner i landet lagt mer än 11 miljoner kronor på användning av Disc-modellen, eller snarlika modeller, i AT- och ST-utbildning för läkare och utbildning för flera andra personalgrupper i sjukvården.

Granskningen fick stor uppmärksamhet och efteråt utsågs regionerna i fråga till Årets förvillare av föreningen Vetenskap och folkbildning.

Nu berättar Christian Dahlström i en ny granskning i sin podd Sinnessjukt att han fått tips om att ST-läkare i urologi under hösten 2023 fått lära sig om Disc-modellen under en regionövergripande utbildningsdag på S:t Görans sjukhus.

– Jag fick uppgifter om detta från flera håll och fick dessutom höra att föreläsarna blev kraftigt ifrågasatta, säger han i podden.

Christian Dahlström berättar att han mejlat en rad frågor till Katarina Hallén Grufman, ST-studierektor och överläkare på S:t Görans sjukhus, som var den som bjöd in till utbildningsdagen. I ett mejl vidarebefordrat av kommunikationsavdelningen tonar hon ned användningen av modellen:

»Som en liten del i ST-utbildning i urologi hösten 2023 hade vi en förmiddag med fokus på kommunikation och samarbete (utifrån delmål a1, Medarbetarskap, ledarskap och pedagogik). Ett moment i denna var en timmes övning med Disc-verktyget i syfte att utveckla samarbetet i grupper. Vi lyfte särskilt fram att Disc inte är ett evidensbaserat verktyg, utan vi använder det som ett diskussionsunderlag. Momentet hölls av en intern föreläsare, och medförde inga merkostnader«.

Christian Dahlström säger sig dock inte ha fått svar på huruvida sjukhuset använder Disc i alla sina ST-utbildningar eller om det finns planer på att fortsätta med det även framöver.

Magnus Lindwall, professor i psykologi med inriktning mot hälsopsykologi vid Göteborgs universitet, som intervjuas i podden, köper inte resonemanget om att modellen bara använts som diskussionsunderlag. Han anser att den här typen av modell inte ska användas alls och att det finns en stor risk att man tar modellen på allvar.

– När man gör det så kommer det färga ens antaganden och man kommer att ta med sig det in i verksamheten – även om man använder det som en oskyldig uppstart av en diskussion. Det där oskyldiga argumentet är inte så oskyldigt och dessutom håller det inte överhuvudtaget.

Han påpekar att det finns andra – evidensbaserade – modeller att jobba efter i dag.

Även om användningen av Disc-modellen har minskat så tror inte Magnus Lindwall att det som hänt på S:t Görans sjukhus är unikt. Generellt tror han att det är beställarkompetensen som brister när den här typen av modeller köps in.

– Det är lätt att peka finger åt folk och tycka att det är konstigt att de köper in det, men man ska inte underskatta hur svårt det är och vilken attraktionskraft de här testerna har. Det vi behöver göra är att öka beställarkompetensen och förståelsen kring just de här typerna av modeller i psykologi.

Läs också:
Svar på kritiken mot Disc: »Beprövad erfarenhet stärker validiteten«