I dag är patientregistret den enda nationella källa där uppgifter om rekvisitionsläkemedel, det vill säga läkemedel som ges i sjukvården utan att förskrivas på recept, kan samlas in på individnivå. Genom att registrera ett läkemedels så kallade ATC-kod kan man tala om att en patient fått behandling med läkemedlet i fråga under vårdtiden.

På grund av en stor underrapportering avråder dock Socialstyrelsen från att använda dessa data för analyser av hur läkemedel används på sjukhus och/eller i den öppna specialiserade vården. Underrapporteringen gör till exempel att det inte går att dra slutsatser om huruvida patienter på olika håll i landet får jämlik tillgång till nya – ibland mycket dyra – rekvisitionsläkemedel. Det är dessutom svårt att använda uppgifterna för forskning och epidemiologiska undersökningar.

Nu har Socialstyrelsen på regeringens uppdrag tittat närmare på hur inrapporteringen av rekvisitionsläkemedel i form av ATC-kod kan bli bättre. I en färsk rapport presenteras två huvudförslag till ändrade föreskrifter.

Det ena går ut på att ta bort begränsningen att endast »kliniskt relevant« läkemedelsanvändning ska rapporteras. Enligt Socialstyrelsen har det visat sig att den inrapporterande personalen inte alltid tycker att det är så lätt att bedöma vad som är kliniskt relevant.

Det andra förslaget går ut på att göra det möjligt att rapportera uppgifter om rekvisitionsläkemedel utan att ange en åtgärdskod.

Enligt rapporten planerar Socialstyrelsen för att de nya föreskrifterna för uppgiftsskyldighet till patientregistret ska träda i kraft den 1 april 2025.

Mikael Hoffmann. Foto: Privat

Mikael Hoffmann, chef för Nepi, uppmanar dock beslutsfattare att avvakta två pågående utredningar som också tittar på hur man ska kunna följa användningen av rekvisitionsläkemedel.

Nyttan med att rapportera ATC-koder till patientregistret är begränsad, anser han.

– Man kan se lite mer om hur läkemedel används i slutenvården, men bara på substansnivå.

Han förordar i stället att inrätta ett helt nytt hälsodataregister med uppgifter om alla givna doser av alla rekvisitionsläkemedel, på samma sätt som man redan gjort i Danmark.

– Danskarna har redan ett register som revolutionerar deras uppföljning. Ett sådant register i Sverige skulle svara upp mot behoven hos både Läkemedelsverket, lifescienceindustrin och forskningen, säger Mikael Hoffmann.

Den nu pågående hälsodatautredningen har bland annat i uppdrag att titta på förutsättningarna för att inrätta just ett rekvisitionsläkemedelsregister.

Mikael Hoffmann påpekar att Läkemedelsverket redan visat i en studie att det är en möjlig väg att gå.

– 2022 hämtade Läkemedelsverket hem 65 miljoner givna doser, alla givna doser i 15 regioner. Att det bara var 15 regioner berodde på att sex regioner höll på att byta journalsystem.

Inom ramen för ytterligare ett regeringsuppdrag tittar utredaren Sofia Wallström på förutsättningarna för att samla uppgifter om rekvisitionsläkemedel till ett särskilt register, men ta omvägen via Nationella läkemedelslistan, NLL.

Det spåret tror dock inte Mikael Hoffmann på.

– Nu håller alla regioner på att införa sammanhållen journalföring. Om några år – långt innan man kan lösa det här via NLL – så kommer man ha fått sammanhållen journalföring i alla regioner och kan i vården se de här uppgifterna direkt i journalsystemet. Visserligen bara för patienter inom den egna regionen men å andra sidan direkt kopplat till annan journalinformation.

Han tycker att Socialstyrelsen i den nu aktuella rapporten kunde ha varit tydligare med att beskriva även de två andra spåren.

– Socialstyrelsen har svarat på frågan om hur man kan förbättra rapportering av ATC-kod till patientregistret. Men de hade kunnat ge bättre och bredare svar på frågan för att ge bättre underlag för hur man ska gå vidare, säger han och tillägger:

– Någon ska fatta beslut om vilken väg man ska ta. Jag tror inte att man kommer att satsa pengar och resurser på att göra två olika saker, eller tre olika saker. Jag tror att man kommer att landa i att göra en sak. Om man binder upp sig för en sak och sen inser att man borde ha gjort något annat är det olyckligt.

Utredaren Ingela Alvefors ska lägga fram sitt slutbetänkande i hälsodatautredningen senast 30 juni i år. Sofia Wallström ska redovisa sitt uppdrag senast 14 februari 2025.