En undersökning från Svenska Röda Korset visade att det år 2016 fanns runt 180 000 personer i Sverige som utsatts för tortyr, och undersökningar visar att det finns skäl att anta att siffran är än högre i dag.
Detta innebär att en stor del av landets vårdpersonal förmodligen mött tortyröverlevare utan att inse det. Det säger Hannes Brunner, teamledare för enheter Utveckling migration och hälsa i Region Skåne.
– De allra flesta har nog inte ställt frågan. Detta är en grupp patienter som inte är upptäckt i särskilt stor grad inom sjukvården i dag.
Hannes Brunner är en av initiativtagarna till regionens nya vägledning för vårdpersonal i mötet med människor som överlevt tortyr. Vägledningen kan ses som ett sätt att sprida kunskaper från det vårdprogram som Region Skåne antog år 2022, det första vårdprogrammet i landet för tortyröverlevare.
– Vi hoppas att vägledningen ska vara ett enklare sätt att börja arbeta med frågan, säger han.
För den som utsatts för tortyr kan kontakten med vården vara problematisk på många sätt. Det säger Anne Picard, specialistläkare i psykiatri på Kris- och traumamottagningen i Göteborg, som arbetat med vägledningen.
– Det är en grupp som har svårt att komma till vård på grund av allt de upplevt tidigare. I en del fall har sjukvård varit involverad i själva tortyren, det får stora konsekvenser för tilliten. Vården behöver bli mer proaktiv i att upptäcka och hjälpa den här gruppen till bra rehabilitering.
Om tortyröverlevare inte identifieras av vården riskerar de att inte få den hjälp de behöver. Det säger Eva Theunis, specialist i allmänmedicin på Flyktingmedicinsk mottagning i Göteborg, som också varit delaktig i arbetet med vägledningen.
– De riskerar att gå miste om behandling och rehabilitering. Och om de berättar men vårdgivaren inte vet vad som ska göras finns det stor risk att de inte får den vård de har rätt till, det kan också skada förtroendet och tilliten. Den kunskapen och medvetenheten måste finnas inom hela vården, säger hon.
Det är också viktigt att vårdpersonal lär sig förstå och hantera sina egna känslor i situationen, säger Eva Theunis.
– Man behöver som vårdgivare också lära sig hantera sina egna reaktioner i mötet med patienten när man tar emot svåra berättelser.
Hon får medhåll av Anne Picard.
– Jag tror att man lättare kan hantera sina egna reaktioner om man har bättre kunskap om hur tortyr fungerar och hur en person kan fungera efter att ha drabbats av det. Det påverkar relationen till andra människor och till sjukvården.
Hannes Brunner på enheten för Utveckling migration och hälsa i Region Skåne beskriver hur den som utsatts för tortyr kan uppfattas som besvärlig av vården, om bakgrunden inte är känd.
– Det kan handla om väldigt låg compliance till behandling. Patienten kan till exempel ha fått en remiss till MR för att utreda en axelskada, men uteblir för att man inte klarar av att vistas i en MR-maskin. Om man som vårdgivare inte tar reda på orsakerna ser man bara en besvärlig patient, i stället för att se det som symptom på något annat.
Vägledningen har tagits fram i samverkan mellan Svenska Röda Korset, Region Skåne, Region Kalmar, Region Norrbotten, Region Västra Götaland, Region Västmanland, Region Stockholm, Region Sörmland och Region Östergötland.
