Samordnare står redo att vässa arbetet för tidig upptäckt av cancer

Det är en helt ny samordnarroll som RCC i samverkan nu inrättar för att stärka arbetet med att upptäcka cancer i ett tidigt skede – något som är avgörande för prognosen vid många cancerformer.

Under två år kommer distriktsläkarna Elinor Nemlander och Eliya Abedi att ha uppdraget på deltid. Båda är kliniskt verksamma och forskar. Båda är också knutna till CaPrim, Region Stockholms primärvårdssatsning inom cancerområdet.

– Vi är jätteglada att man nu satsar på nationell samordning inom det här området. Man pratar ofta om snabbspårsutredningar och screening, men väldigt många patienter hittas först när de söker med symtom i primärvården. Arbetet som görs där är otroligt viktigt när det gäller att hitta patienter med cancer – och att göra det tidigt, säger Elinor Nemlander till Läkartidningen.

Första arbetsuppgiften blir att skapa ett nationellt nätverk med experter som representerar primärvården – det vill säga distriktsläkare och distriktssköterskor runt om i landet – för att lyfta primärvårdens roll i tidig upptäckt av cancer.

– Vi har redan representanter från flera olika regioner. Planen är att snabbt komma i gång med nätverket för att kunna fånga upp behov och vilka svårigheterna är, säger Elinor Nemlander.

Hon konstaterar att de flesta patienter som får en cancerdiagnos startar sin utredning just i primärvården.

– Men symtom som kan bero på cancer är vanligt förekommande och beror oftast på andra saker. Det är ett stort sorteringsarbete i primärvården att veta vilka patienter som söker med symtom som faktiskt beror på cancer och vilka som behöver utredas fort.

Det är också ett svårt arbete, vilket man inte minst ser på anmälningsärendena i primärvården.

– Det här är en väldigt viktig satsning. De flesta anmälningsärendena rör just missad eller fördröjd cancerdiagnos. Det är klart att det är något som vi verkligen måste jobba med. Samtidigt måste vi ha en effektiv vård och inte utreda alla för allt, säger Elinor Nemlander.

Samordnarna kommer också ha tät kontakt med nationella vårdprogramgrupper och primärvårdsgrupper inom kunskapsstyrningen samt olika professionsföreningar.

– Vi behöver bland annat se till att det finns en bra struktur för att uppdatera de nationella kliniska kunskapsstöden när man uppdaterar de nationella vårdprogrammen. I primärvården behöver man ha koll på otroligt många vårdprogram. Då behövs ett bra och smidigt sätt för primärvården att se när det blir förändringar.