I början av januari började Bardia Hassanzadeh arbeta som underläkare på psykiatrimottagningen i Alingsås. Han avslutade då termin nio på läkarprogrammet på Göteborgs universitet, vilket gör det möjligt för honom att börja arbeta som underläkare.
Två dagar i veckan, parallellt med examensarbetet, arbetar han extra på psykiatrimottagningen. Så snart han kunde ville han börja jobba.
Varför så ivrig?
– Ja du, jag visste faktiskt inte att jag ville bli läkare, säger Bardia Hassanzadeh och skrattar till.
Men det föll sig ganska naturligt. En talang i matematik visade han sig vara – tidigt.
– Det var ju matten som fick dem att fundera, säger Bardia Hassanzadeh och syftar på lärarna.
– Jag var i princip klar med åttans matte när jag skulle börja femman. Jag fick hoppa över både femman och sjuan.
Det innebär att Bardia Hassanzadeh sedan åttonde klass gick med 00-or, trots att han är född 2002.
– Under gymnasiet började jag tänka att jag kanske skulle testa att plugga till läkare. Det var min mammas största dröm.
Föräldrarna, som är från Iran, är båda läkare. Mamman arbetar som läkare i Sverige med en bakgrund inom idrottsmedicin. Pappan arbetar som narkosläkare i Iran.
– Pappa avrådde mig från att satsa på läkaryrket. Han tyckte att jag skulle bli något där det är lättare att få till balansen mellan jobb och fritid, typ tandläkare.
Men så blev det inte. Bardia Hassanzadeh sökte in på läkarprogrammet som 16-åring, började som 17-åring. I början smög han med sin ålder. Det var ganska pinsamt bland studiekamraterna.
– Jag skämdes för att vara så liten. När jag var 17 år kunde jag inte vara med på nollningsfester. Jag brukade dra till med ett »jag måste nog hem«, fastän jag ville vara med. Till slut var det klasskompisar som bad mig visa legget och de blev rätt chockade över att jag var född -02. De trodde inte riktigt på det.
Läkartidningen rapporterade för några år sedan om extremt unga läkarstudenter, 15- och 16-åringar, och vilka situationer som kan uppstå, både i kontakten med patienter men också kring praktiska regler. Dåvarande programansvariga på universitet med väldigt unga läkarstudenter ville då att Sveriges Kommuner och regioner (SKR) skulle ha en plan för hur man hanterar omyndiga på VFU. När Läkartidningen når SKR i dag är det inte en fråga som organisationen arbetar med.
SKR tillägger i ett skriftligt svar:
»Det är inte heller vanligt att regionerna tar emot APL-elever, från omsorgsutbildningarna på gymnasiet, inom sjukhusvård som är under 18 år.«
Bardia Hassanzadeh hann dock göra några VFU:er som 17-åring och har reflekterat över att det kan vara problematiskt att träffa patienter utan att ens vara myndig.
Hur är det för dig nu när du träffar patienter som 21-åring? Blir de obekväma när du är så ung?
– Jag kan förstå om man blir det. Det finns ju för- och nackdelar. Nackdelen är väl att det finns äldre patienter som tänker – och säger – att jag är yngre än deras barn. Om de är lite bryska i tonen brukar jag svara i trevlig ton att »du kanske har rätt, men vill du göra ett försök med mig som läkare så gör jag mitt bästa«. Då brukar de ge med sig.
När det gäller yngre patienter har Bardia Hassanzadehs unga ålder faktiskt varit en fördel, berättar han.
– Jag har träffat en del som varit i min ålder och de har upplevt att jag har förstått dem på ett annat sätt än vad äldre kanske gör.
Har du försökt göra så att du ser äldre ut?
– Intressant fråga, haha! Jag har krulligt hår och har väldigt svårt att se gammal ut i det. Jag ser snarare yngre ut än vad jag är. Men jag har faktiskt skägg. Tar jag bort skägget ser jag ut att vara tolv år, så skägget blir kvar.
Om ett år tar Bardia Hassanzadeh examen. Därefter är det AT som gäller, helst i närområdet.
– Jag har hört att det är bra att vara på ett mindre sjukhus, så jag har lite planer på Näl (Norra Älvsborgs länssjukhus) och Säs (Södra Älvsborgs länssjukhus). Skaraborgs sjukhus kan jag också tänka mig.
Så småningom vill han specialisera sig inom anestesi eller akutsjukvård.
– När vi hade läst medicin termin sex förstod jag både att jag verkligen ville bli läkare och vilken typ av läkare jag vill bli. En akutläkare som jag träffade på en VBU sa till mig »fortsätt som du gör så kommer du bli en bra läkare«.
Och man blir inte direkt överöst med beröm på läkarutbildningen, enligt Bardia Hassanzadehs upplevelse. Därför gav de uppmuntrande orden från akutläkaren klarhet.
– Man förväntas bara plugga, prestera och klara allt, så när jag fick höra det där kände jag att jag nog hade talang för just medicin. Jag gillar att tänka och resonera kring hur saker och ting hänger ihop, säger Bardia Hassanzadeh.
