Gert Helgesson forskar om vetenskaplig publicering och har intresserat sig särskilt för medförfattarskap. Han har hört talas om att forskare angetts som medförfattare mot sin vilja.
– Man kan säkert bli väldigt paff som forskare om man råkar ut för detta. Men det är ändå begripligt att det finns de som tar till det här. Det är lättare att få en artikel publicerad om väletablerade forskare står med som författare. Sedan är det förstås helt oförsvarligt, men det är en annan sak.
Hur vanligt det är att forskare kapas på det här sättet är svårt att veta. Gert Helgesson konstaterar att det har skrivits ganska lite om fenomenet.
– Men det behöver inte betyda att det är väldigt ovanligt. Jag tror bara att det inte är så uppmärksammat, säger han.
I ett mejl till Läkartidningen säger Ivan Oransky, grundare av den amerikanska webbplatsen Retraction Watch, att även han har stött på fenomenet. Genom åren har Retraction Watch också belyst ett antal fall.
Gert Helgesson konstaterar att det verkligen kan få konsekvenser för forskare som blir medförfattare utan att veta om det.
– Om det är väldigt dålig forskning, eller om det är forskning som landar i en tveksam tidskrift, så blir ju det negativ publicitet för dem. Om artikeln i stället skulle hamna i en väldigt bra tidskrift så tror jag också att det skulle bli väldigt problematiskt. Då kanske folk börjar undra om man ägnar sig åt fusk med medförfattarskap för att få sådana meriter.
Han tycker dock inte att det är helt självklart att en tidskrift ska dra tillbaka en artikel om en forskare blivit felaktigt tillagd som medförfattare.
– Om någon blivit felaktigt inkluderad, men tidskriften bedömt innehållet som vettigt, så är det inte någon uppenbart orimlig hållning om tidskriften inte vill dra tillbaka artikeln. Ett möjligt förfarande skulle ju kunna vara att plocka bort den drabbade forskarens namn från artikeln. Men man kan förstå om en sådan författarhantering får tidskriften att helt tappa förtroendet för den som skickat in artikeln.
Fusk med författarskap räknas inte som oredlighet enligt lagen om oredlighet i forskning, som trädde i kraft 2020. Följaktligen ingår det inte i uppdraget för Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF).
I det nu aktuella fallet med forskare på Karolinska institutet hade det kanske ändå inte varit til-lämpbart, med tanke på att
NPOF bara kan utreda forskare som – i motsats till Grallo – faktiskt varit verksamma vid svenska lärosäten. Men generellt tycker Gert Helgesson att det är synd att det inte ingår i NPOF:s uppdrag.
– Felaktig hantering av författarskap skadar inte forskningen direkt på samma sätt som om någon har hittat på data eller suddat bort mätvärden som gör forskningsresultat felaktiga. Men det är ändå en inkorrekt avrapportering av forskningsprocessen som kan skada forskningen på sikt.
Läs även:
Forskare kapade – medförfattare mot sin vilja
