Mikael Kastengren: »I snitt skickade patienter 57 meddelanden«

Hallå där Mikael Kastengren, kardiolog, medgrundare till Medoma som utvecklat tekniken och huvudförfattare till den vetenskapliga artikeln. Berätta om studien – hur har den gått till?

– Studien baseras på vårdmodellen hospital-at-home och samarbetet vi haft med medicinkliniken på Capio S:t Görans sjukhus. Vårdformen har funnits ganska länge i Europa – och framför allt i USA – men inte i Sverige. De senaste åren har vårdformen digitaliserats vilket öppnat många möjligheter. Studien visar att digifysisk vård skapar helt andra möjligheter att ta hand om patienter; man monitorerar, kommunicerar och interagerar med patienter samt planerar vården – och det är otroligt populärt hos patienterna själva. Vi har studerat 200 patienter på medicinkliniken från oktober 2022 till juni 2023.

 Vilka sorters diagnoser har patienterna?

– Det internmedicinska uppdraget hos Capio S:t Görans är väldigt brett och 70 olika diagnoser har förekommit i studien. Infektionssjukdomar lämpar sig väl för att vårdas hemma med hjälp av digitala verktyg. I de fall det är aktuellt med virtuell vård har man fått diagnosen på sjukhus och bedöms därefter vara stabil nog att få slutenvård i hemmet för att fortsätta provtagning, följa patientens värden och se att behandlingen går åt rätt håll. Det handlar inte om att skriva ut patienter för tidigt – det här är slutenvård och vårdformen blir i stället sjukhusets förlängda arm.

Var det något resultat som förvånade dig?

– Ja, den täta interaktionen mellan patienter och sjukvårdspersonal. I snitt skickade patienter 57 meddelanden per vårdtillfälle. Många av patienterna är äldre och sjuka men har ändå använt sig mycket av chatten. Det visade sig att patienterna ofta använder chatten för att man har frågor kring planering, mediciner och sådana saker.

Om patienterna vill ha så tät kontakt, är det inte enklare att vårda dem fysiskt på sjukhus?

– Vår studie visar att det här är otroligt populärt hos såväl patienter och anhöriga som vårdpersonal. Patienternas NPS är 88 vilket tyder på att man i mycket hög utsträckning skulle rekommendera den här vården till andra, enligt resultatet.

Ni kommer till slutsatsen att hälso- och sjukvårdssektorn bör undersöka möjligheten till virtuell vård i större utsträckning – kan inte det leda till färre mänskliga möten som skulle kunna vara dåligt för patienterna?

– Jag tror att sjukvårdssektorn generellt står för väldigt stora kompetensutmaningar. Det här är en vårdform som gör att sjukhusen kan nå ut med sin kompetens till fler patienter på ett bredare sätt och även styrka den kompetens som finns hos de ambulerande vårdformerna i samhället. Det här är en metod att effektivisera utan att tumma på kvaliteten – i stället förbättrar vi kvaliteten. De flesta mår bäst av att vara i sina hem och vi har inte sett att patienter klagat över brist på mänsklig interaktion – snarare har de tyckt att tillgängligheten varit bättre än på sjukhus och att de fått svar på sina frågor snabbare.

Vad hoppas du att era fynd ska leda till?

– Att vårdformen uppmärksammas i Sverige på samma sätt som den gör internationellt. Härnäst ska vi också påbörja behandling av hjärtpatienter som utgör 25-30 procent av hospital-at-home-patienter internationellt sett. Vi hoppas att fler inser att det här är ett bra sätt att utöka sjukhusens resurser utan att behöva utveckla infrastrukturen. Vi har dialog med politiker, regioner, sjukhus och för även internationella dialoger. Vi försöker hålla oss väldigt ajour på området!

Läs även:
Virtuell vårdavdelning liknas vid medicinklinikens förlängda arm
100 patienter har fått virtuell vård i nytt projekt: »Man vill komma hem«
»Sjukhus i hemmet« är slutenvård och ska ägas av sjukhusen