Mellan 2018 och 2022 har cirka 50 000 svenska män årligen fått en kallelse till screening för bukaortaaneurysm. Det motsvarar cirka 90 procent av männen i åldersgruppen 65 år. Ungefär 80 procent av de kallade har genomfört screeningen.

Det framgår i Socialstyrelsens utvärdering av screeningprogrammet. Det är första gången programmet utvärderas sedan rekommendationerna togs fram 2016.

Få personer får ett brustet aneurysm efter avvikande screeningresultat, vilket tyder på att de flesta fångas upp, enligt utvärderingen. Bland de screeeningfall som opereras är dödligheten låg.

Socialstyrelsen anser att deltagandet i screeningprogrammet borde vara högre. Att alla i målgruppen kallas är en grundförutsättning för att screeningprogrammet ska uppnå önskad effekt, skriver man.

Regionerna lyckas nå målgruppen i varierande utsträckning. I Region Västernorrland har man lyckats hålla andelen kallade på samma nivå, kring 90 procent, mellan 2018 och 2022, men andelen som fullföljt screeningen har sjunkit från 80 till 50 procent. Det är det lägsta deltagandet i landet, enligt Socialstyrelsens statistik.

Elisabet Skagius.

Men enligt Elisabet Skagius, överläkare på kärlkirurgen vid Sundsvalls sjukhus och en av de externa experterna till utvärderingen, beror den låga siffran på en pandemieffekt.

– Det ser illa ut i statistiken, men vi har totalkoll på våra siffror. Det som har hänt är en effekt av pandemin. Runt 800 personer födda 1957 blev flyttade fram ett halvt år till 2023 på grund av att sjuksköterskor blev flyttade till andra avdelningar under pandemin.

Regionen har arbetat i kapp där man släpat efter. Elisabet Skagius tror inte att de som har fått vänta på screeningen kommer att ta skada.

– Att man skjuter fram dem kan förstås betyda att man inte hittar åderbråck som ska behandlas i tid, men vi har inte sett några sådana effekter ännu.

I Region Västernorrland är ca 1 500 män aktuella för screening varje år. Alla kallas till Sundsvall, och detta görs när det är bra väglag för dem som har lång resväg, exempelvis boende i Örnsköldsvik. Det ska vara tryggt att köra dit, påpekar Elisabet Skagius. Men screeningen hänger på en sjuksköterska, vilket gör systemet skört.

– Till skillnad från cancersjukvården så är den här screeningverksamheten inte lika uppstyrd. I andra screeningprogram har man större uppbackning, med exempelvis Regionala cancercentrum i samverkan, RCC, i ryggen.

Screening av bukaortaaneurysm skulle behöva liknande uppbackning, säger Elisabet Skagius.

– Ja, självklart skulle vi tjäna på en central styrning. Varje region har byggt upp sina egna system. Ett nationellt register skulle bättre fånga upp olikheterna mellan regionerna och man skulle få fram mer jämförande siffror. Som det är nu har vissa regioner exempelvis inte kunnat leverera individdata

Christina Broman, projektledare för utvärderingen vid Socialstyrelsen, uppmärksammar samma problem.

– Redan i rekommendationerna från 2016 pratade man om problem med samordningen, exempelvis att kallelserna ser olika ut och att man inte går ut med samma information i regionerna. Enhetliga system för kallelser och uppföljning kan vara ett sätt att se till att alla kallas.