Den 22 januari gick Karolinska universitetssjukhuset ut med att Björn Zoëga skulle sluta som sjukhusdirektör. Bara någon vecka eller två innan dess hade Patrik Rossi, chef för Tema cancer, fått frågan om han kunde bli tillförordnad från den 4 mars.
– Jag var förvånad. Jag hade inte uppfattat några signaler om att han var på väg någon annanstans, att han skulle sluta, berättar Patrik Rossi för Läkartidningen tre dagar in på det nya uppdraget.
Ibland har Patrik Rossi beskrivits som biträdande sjukhusdirektör, och han har gjort tillfälliga inhopp när Björn Zoëga har varit upptagen på annat håll. Så egentligen kanske han var ganska förberedd på den situation han nu är i?
– Man kan väl säga så här: jag tror inte att jag formellt hade en biträdande sjukhusdirektörsroll, även om det kanske har skrivits ut någonstans. Björn var lite försiktig med att ha många olika titulaturer. Men det stämmer att jag har varit tillförordnad på regelbunden basis när han har varit borta, säger Patrik Rossi.
Patrik Rossi har tillbringat praktiskt taget hela sitt läkarliv på Karolinska universitetssjukhuset. Där har han axlat flera ledarroller. I hans cv finns verksamhetschef för Anopiva, temachef för hjärta–kärl och chef för Funktion akut, och 2019 tog han »lite hastigt« rollen som chef över Tema cancer.
Hans övergångsperiod från Björn Zoëgas besked till den 4 mars i år har till stor del handlat om att lämna över till den person som blir tillförordnad chef på Tema cancer. Sedan har han ägnat tid åt att prata med dem han nu blir chef över och ta reda på hur de ser på situationen.
– Men den strategi och vision som vi jobbat fram under Björns ledning står vi ju alla bakom. Visst, jag har en annan roll nu, men vi har inte ett annat uppdrag, en annan vision eller strategi. Nu gäller det att ta rodret och hålla fokus på den kurs vi slagit in på. Samtliga som varit med att ta fram den tror att det är rätt väg.
Vad är viktigast att arbeta med nu?
– Några saker som vi behöver accelerera är att fortsätta förenkla för våra medarbetare och chefer i den byråkratiska process som kommer med en stor sjukvårdsorganisation. Det är hur våra personal- och schemaläggningssystem ser ut, hur vi rapporterar i våra kvalitetssystem … Det går åt väldigt mycket arbete i de processerna, säger Patrik Rossi.
Att göra IT-hanteringen lättare och försöka automatisera och underlätta är prioriterat. Karolinska är exempelvis just nu mitt uppe i att ställa om mot ett nytt schemaläggningssystem, och fokus ska vara att göra det lättare för medarbetarna.
I övrigt är det en inslagen väg som Patrik Rossi fortsätter på. Det finns en etablerad arbetsordning, som man förvisso kan skruva på under tiden som arbetet med att hitta en permanent sjukhusdirektör pågår.
– Just nu ändrar vi inte på någonting, utan vi kör på. Sedan, om vi gemensamt ser att vi bör ändra på något, så tar vi den diskussionen. Men då ska det finnas ett mervärde för patienter eller personal.
Är du själv intresserad av uppdraget som sjukhusdirektör på längre sikt?
– Ja, om vi kan hitta en gemensam utgångspunkt i form av vad regionen vill åstadkomma, och om man från deras sida tycker att jag är en rimlig kandidat – då tycker jag att det är en spännande roll och att det skulle vara intressant att fortsätta.
Han fortsätter:
– Men har man inte samsyn i vad vi vill åstadkomma och hur regionen ska utvecklas … Karolinska är en så stor aktör i regionens sjukvård. Då måste man ha samsyn, och har vi inte det, blir jag väl inte aktuell för rollen.
Han påminner om att det pågår en styrningsutredning i Stockholm som berör akutsjukhusen. Styrningen av Karolinska universitetssjukhuset föreslås bli oförändrad, men samtidigt är Karolinska en del i ett sammanhang som berör alla.
Är det några särskilda frågetecken?
– Nej, och min bedömning är att det inte finns indikationer om att man vill göra något väldigt annorlunda. Styrningsutredningen understryker ju behovet av koordinering i regionen. Det tror jag behövs, säger Patrik Rossi och fortsätter:
– Men vi behöver också se till att Karolinskas roll avseende forskning och utbildning på ett internationellt plan är prioriterad. Universitetssjukhusen har andra uppdrag än de mindre sjukhusen ute i landet, och Karolinska i synnerhet, eftersom vi har en så stor del av den samlade medicinska forskningsaktiviteten.