Allt fler studenter efterfrågar möjlighet till anpassningar av läkarutbildningen utifrån moraliska, religiösa eller andra personliga övertygelser, skrev fem lärare vid läkarprogrammet i en debattartikel i Läkartidningen tidigare i år. Debattinlägget, där skribenterna efterlyste en samsyn, väckte många funderingar bland läsarna: Vad är tillräcklig övertygelse för att beviljas undantag, undrade en läsare. Hänger utvecklingen ihop med en förändrad tidsanda, frågade en annan. Till slut gav sig även Mikael Hasselgren från programledningen vid Örebro universitet in i debatten och efterfrågade ett konkret förslag att ta med sig till ett möte med alla programledningar i vår.
Av det förslag som debattörerna nu har skrivit ihop framgår att man vill se en samsyn gällande att inga personliga övertygelser ska vara skäl för anpassningar. Huvudargumentet är att examensmålen är gemensamma för alla läkarstudenter – och med anpassningar riskerar utbildningen att inte längre bli likvärdig för alla. Dessutom kan övertygelserna vara av så skiftande slag och av olika styrka att det blir svårt för kursledningen att bedöma vad som skulle kunna motivera undantag och inte. »Sådana bedömningar riskerar därmed att bli orimligt godtyckliga. Detta är ytterligare skäl till att möjligheter till anpassning inte bör erbjudas studenter«, skriver lärarna i sitt förslag.
De har varit med om en rad olika krav på anpassningar: Studenter som inte velat medverka vid abortverksamhet, dissektion av slaktade djur och vaccinationer är bara några exempel. Andra rör studenter som vägrat vidröra patienter av motsatt kön eller bära kortärmat så som hygienreglerna kräver. Ett problem är att diskussionen ofta uppstår sent under utbildningen då mycket står på spel för studenten.
– Under de första terminerna är det inte så många praktiska moment som kan ställa till det, utan det är när du kommer till de kliniska terminerna som det händer. Framför allt när det handlar om gynekologi och obstetrik på termin nio. Det är ganska sent i utbildningen och det kan bli svårt att avbryta då, säger Jenny Lindberg, försteförfattare och ansvarig för professionell utveckling vid läkarprogrammet i Lund.
Därför önskar hon och de andra lärarna att deras förslag också ska leda till en gemensam antagningstext till läkarstudenterna.
– Där ska det förstås stå: »Grattis, du har blivit antagen till läkarprogrammet« och allt som är positivt med att jobba som läkare, men där behöver också samvetsfrihetsfrågan belysas redan från start, säger Sam Polesie, utvecklingsledare inom etiskt förhållningssätt i Göteborg.
Frågan om samvetsfrihet behöver sedan följa studenterna på olika sätt under hela utbildningen, så att de får en chans att bearbeta ämnet, menar lärargruppen.
– Man har rätt till egna värderingar och tankesätt, men man måste förstå att man kan behöva bygga upp en parallell professionell identitet. Det går inte att välja bort delar av professionen, säger Goran Mijaljica, tidigare utvecklingsledare inom etiskt förhållningssätt i Göteborg.
Hur vanligt förekommande det är med krav på anpassningar är svårt att säga, menar lärarna. De är dock överens om att det rör sig om åtminstone någon student per kurs. Även om det är »rara fåglar«, som Sam Polesie säger, kan det vålla stora bekymmer för den enskilda läraren. Mörkertalet kan vara stort, eftersom få studenter öppet tar strid för sina åsikter.
– Mycket går under ytan. Det finns ingen instans att vända sig till för att officiellt få dispens eller undantag, så antingen uteblir man från ett visst moment eller så pratar man ihop sig med ämnesansvarig. Då kanske frågan inte ens kommer till kursledningens kännedom, utan går helt under radarn, säger Jenny Lindberg.
Själv har hon bytt fot totalt i frågan om samvetsfrihet. I samband med att hon började läkarprogrammet konverterade hon till katolicismen. Hon var ung och hade en bestämd bild av rätt och fel, säger Jenny Lindberg.
– När jag kom till ob-gyn ville jag slippa aborter så jag fixade en utlandsplacering i Spanien i stället. Men jag har lärt mig att yrkesrollen är en sak och det privata delvis något annat. I takt med att jag träffade allt fler patienter insåg jag också att det inte är så svartvitt. Kvinnor kan råka hamna i den situationen att de vill göra abort av verkligt tungt vägande skäl, vilket innebär att ingreppet behöver finnas tillgängligt inom hälso- och sjukvården. Med en ökad yrkesmässig och personlig mognad ser jag inte längre detta som något problem, säger Jenny Lindberg.
Läs även:
Debatt: Nej till samvetsfrihet för läkarstudenter
