Frågan om könsstympning är inte ny men behöver upprepas – då flickor i Sverige utsätts för ingreppet. I ett försök att förhindra detta sökte Susanne Johansen och hennes kollegor statsbidrag hos Myndigheten för föräldrarätt och föräldraskapsstöd. Bidrag fick de – nästan 500 000 kronor – och bakom projektet står Central barnhälsovård och Barnskyddsteam Västra Götaland i VGR. Regiontidningen VGRfokus har också uppmärksammat projektet.

Varför gör ni det här nu?

– Vi har förstått att det här med könsstympning fortfarande är ett tabubelagt ämne. Socialstyrelsen har uppskattat att över 20 000 barn i Sverige riskerar könsstympning.

I fjol gjorde Socialstyrelsen bedömningen att 68 000 kvinnor i Sverige kan ha blivit utsatta för könsstympning i länder där det är vanligt förekommande.

– Det får fruktansvärda konsekvenser för dessa kvinnor. Fler flickor får inte utsättas, markerar Susanne Johansen bestämt.

Projektgruppen i VGR består av barnhälsovårdsöverläkaren Susanne Johansen, en kommunikatör och två verksamhetsutvecklare som är sjuksköterskor. I skrivande stund pågår inventering för att ta reda på vad personalen behöver för att kunna ställa rätt frågor till föräldrar inom barnhälsovården.

– Personalen har inte nog med kunskap om det och tycker att det är svårt att närma sig föräldrar i frågan på ett respektfullt sätt. Det är ett känsligt ämne och man vill inte anklaga någon. Mycket av det som projektet går ut på handlar om att hitta de bästa sätten att bemöta föräldrar på.

En senare del av projektet handlar om att skapa olika utbildningspaket. På så sätt ska personalen kunna känna sig tryggare i hur de bemöter föräldrar då det finns en misstanke om att könsstympning kan ske.

Kartan visar förekomst av kvinnlig könsstympning i afrikanska länder (Wikipedia). De flesta kvinnor i Sverige med erfarenhet av könsstympning har sitt ursprung i Somalia, Eritrea, Etiopien, Egypten och Gambia. Bild: Nederlandse Leeuw/Wikimedia Commons (CC BY-SA 4.0 Deed)

Vad tycker du är ett bra bemötande? 

– Man kan inleda samtalet med att säga att vi vet att det är vanligt där de kommer ifrån, men samtidigt vara tydlig med att det är förbjudet i Sverige. Det är ju även förbjudet om ingreppet görs utomlands och kan leda till flera års fängelse.

Ser ni att fler flickor utsätts för detta i Sverige?

– Eftersom invandringen ökar från de länder där ingreppet görs så skulle det kunna vara så att risken är högre. Jag själv har dock aldrig träffat något barn som blivit utsatt och jag har inte heller misstänkt något fall.

Trots att Susanne Johansen inte har misstänkt något fall påpekar hon att det är just det som är problemet.

– Man måste våga närma sig frågan.

Det leder henne också in på frågan att man faktiskt bör undersöka alla barn – från topp till tå – inom barnhälsovården.

– I dag undersöker man ju bara pojkars genitalier enligt rutin. Det är ju faktiskt lite märkligt att man inte gör detsamma med flickors. Alla barn har rätt att bli undersökta, tycker Susanne Johansen.

Hennes förhoppning är att projektet, som pågår fram till 30 november i år, inte bara ska stärka personalen i att våga fråga – utan även ge ringar på vattnet.

– Andra regioner får gärna ta del av det vi kommer fram till, säger Susanne Johansen.

Läs även:
Ny forskning: Könsstympade kvinnor och läkare oense om operationer
Han informerar om skadorna efter kvinnlig könsstympning

Fakta

Könsstympning av flickor och kvinnor är en gammal tradition som förekommer i stora delar av världen. Det praktiseras i flera afrikanska länder och i delar av Mellanöstern och Asien.

Könsstympning skiljer sig på olika sätt såväl mellan länder som inom länder. I en del länder är könsstympning en utbredd tradition, i andra länder varierar förekomsten. Åldern då flickor och kvinnor utsätts varierar också, liksom typen av könsstympning, omfattning och skäl till varför det görs. Oftast utsätts flickor i åldern 4–14 år men könsstympning sker även på yngre barn.

Källa: Jämställdhetsmyndigheten