»Stora brister« i rapport om framtiden för Sollefteå sjukhus

Sollefteå med 8 600 invånare i staden och 19 000 i kommunen skall jämföras med Sundsvall med 58 000 i staden och 99 000 i kommunen och Ö-vik 33 000 i tätorten och 56 000 i kommunen. Då de mera tättbefolkade länderna i Europa räknar med ca 250 000 invånare per regionsjukhus, tagna tillsammans skulle de i många länder kvalificera sig för ett sjukhus.
 
Detta är åter ett exempel på svårigheterna och problemen att erbjuda en bra sjukvård i ett glest befolkat land. Vi måste tänka i nya banor, helst normalspåriga. Ånglok hör hemma på museijärnvägar på samma sätt som magra hästar inte längre drar vår stadstrafik.

Lars Rocksen har rätt.

Besparingen blir för liten.

Men konsekvenserna för stora.

Lars Rocksén har helt rätt. Underlaget är bedrövligt, både ur ett patientsäkerhetsperspektiv och ett beredskapsperspektiv. Men det kanske mest irriterande är att ekonomerna har misslyckats med sin egen expertuppgift - att räkna.

I kostnaden för återstart av akutkirurgi och förlossning/BB räknar man tex med en narkosläkarjour och barnläkarjour. Men sådana finns redan på sjukhuset. En utökad verksamhet betyder en liten ökad belastning på dessa jourlinjer - inte något behov av helt nya. Ska man ta konsulterna på allvar skulle lilla Sollefteå behöva dubbla narkos och barnläkarjourer för att återuppöppna förlossning och kirurgi. Klart att kostnaderna sticker iväg då.

Den elektiva ortopedavdelningens 17 platser beräknas kunna ersättas av 5 platser på ett annat sjukhus, eftersom medelbeläggningen är så låg (den tunga elektiva ortopedin genomförs främst i början av veckan). Dessa 5 platser ska ha produktion 52 veckor om året. Ortopeder och operationslag i Ö-vik och Sundsvall, som redan idag har svårt att bemanna jourverksamhet, ska alltså stå och operera knäproteser 365 dagar om året, inklusive julafton, enligt konsulternas förslag. Detta utan att det kostar regionen något extra. Eller innebär minskad patientsäkerhet på de aktuella sjukhusen, om det enda op-laget jourtid står upptaget med en rotatorkuff när en kvinna behöver ett akut kejsarsnitt.

Likaså har man inte räknat med att fler vårdplatser i Sundsvall och Ö-vik skulle ge ökade hyrkostnader. Verksamheterna där är redan redan hyrberoende och extra platser skulle sannolikt bemannas med hyrpersonal till nära 100 %. Men konsulterna har räknat med att de kommer att bemannas med fast personal, och inte heller tagit höjd för att lokaler kommer att behöva byggas om och byggas ut. I Sollefteå är tex akuten och operation helt hyroberoende.

En nedläggning av sjukhuset kommer ge en mycket liten, om ens någon, besparing. Detta till priset av gravt försämrad patientsäkerhet. De runt 100 personer som årligen får trombolys i Sollefteå kommer få 40 min till över en timmes ökad tid till trombolys, adderad till den redan för många långa resvägen till Sollefteå.

Det är ett demokratisk problem att underlagen för sjukvårdens organisering i Sverige är så bristfälliga. Rikspolitikerna har goda utredningsresurser i form av departement eller Riksdagens utredningstjänst. Region- och kommunpolitiker får förlita sig på undermåliga konsultrapporter. SKR eller Socialdepartementet borde ta tag i frågan. Man kan ha olika åsikter om kostnader kontra geografi och stordriftsfördelar- och nackdelar, men det minsta man kan begära är att besluten fattas på ett bra underlag.