2021 vände sig fyra forskare som fällts för forskningsfusk eller bedömts klandervärda vid Karolinska institutet, till Europadomstolen med hjälp av organisationen Centrum för rättvisa. Orsaken var att de förgäves försökt överklaga KI:s beslut i svensk domstol – hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen. Forskarna, varav tre var visselblåsare i det omtalade Macchiarini-ärendet, har vid flera tillfällen uttryckt att anklagelserna mot dem varit grundlösa och att de inte fått en rimlig möjlighet att försvara sig.
Med ansökan till Europadomstolen tar forskarna och Centrum för rättvisa inte sikte på själva KI-beslutet, utan på att svensk domstol inte tagit upp ärendet. Därigenom menar de att Sverige inte uppfyllt Europakonventionen.
2023 bekräftade Europadomstolen att de svenska visselblåsarnas ärende skulle tas upp i fallet »Grinnemo and Others v. Sweden«, eftersom frågan är om Sverige levt upp till Europakonventionens krav om effektivt skydd mot repressalier.
– Det kokar ned till att ingripande myndighetsbeslut måste kunna gå att domstolspröva för att ge enskilda ett skydd mot godtyckliga beslut. Det är grundläggande i en rättsstat. Det är vad fallet handlar om, beskriver forskarnas juridiska ombud Alexander Ottosson.
Inför ett beslut i Europadomstolen får parterna framföra sina ståndpunkter skriftligt. I mars i år svarade den svenska staten, genom Utrikesdepartementet, att Europakonventionen inte ger forskarna rätt till prövning. UD skrev att KI:s beslut inte hade någon direkt disciplinär effekt på visselblåsarnas rätt att utöva sin profession. Det fanns inte heller någon misstanke om att KI:s åtgärder hade för avsikt att knuffa bort visselblåsarna från deras positioner.
Och nu har forskarna och Centrum för rättvisa svarat på detta.
– Vår grundläggande inställning till statens svar, är att staten inte har förstått konsekvenserna av ett oredlighetsbeslut, säger Alexander Ottosson.
Han och forskarna vänder sig mot statens resonemang. Man fokuserar bland annat på att oredlighetsbeslut har stora konsekvenser och inte bara påverkar forskarnas rykte, utan också deras möjligheter att publicera, få anslag, med mera.
– Och som en följd av det vill vi inskärpa betydelsen av rätten till domstolsprövning för att kunna försvara sig mot anklagelser om forskningsfusk och för att ge ett rättsligt skydd mot de ingripande konsekvenser som ett oredlighetsbeslut kan ha, säger Alexander Ottosson.
Centralt i vändorna i Europadomstolen är i Europakonventionens artikel 6, om rätten till en rättvis rättegång. Forskarna menar att Sverige inte levt upp till det. Staten å sin sida hänvisade till det kroatiska fallet »Marušić v. Croatia«, där en professor i det medicinska fältet anklagats för plagiat i en bok. Där avslog Europadomstolen professorns ansökan och menade att anklagelsen inte i tillräcklig utsträckning haft påverkan på klaganden att utöva sitt yrke. Den svenska staten menar att de svenska forskarnas stöd för att använda artikel 6 är ännu svagare än den kroatiska professorns.
Nu har Centrum för rättvisa och forskarna bemött detta. De tycker tvärtom att deras fall möter kriterierna »med god marginal«, som det står i yttrandet till Europadomstolen. Man lyfter att det finns stora skillnader, inte minst att den kroatiska professorn faktiskt hade fått rätt till prövning i domstol i sitt hemland, vilket de svenska forskarna inte har fått. Dessutom anser man att konsekvenserna för de svenska forskarna har varit betydligt större än för den kroatiska professorn.
I stället har de svenska forskarna lyft ett annat fall, »Fayed v The United Kingdom«. Där hade två affärsmän anklagats för ohederligt agerande i en upphandling. Europadomstolen sa att de förvisso inte hade rätt till prövning av utredningen emot dem, men att de hade rätt till en domstolsprövning för att försvara sig i efterhand.
– Där menar vi att vårt fall passar in. Det handlar inte om en prövning av utredningen om forskningsfusk, utan om att de överhuvudtaget inte haft någon domstolsprövning av KI:s beslut, precis som i fallet med Fayed, säger Alexander Ottosson.
Nu har den svenska staten några veckor på sig att svara på forskarnas yttrande. Sedan kan Europadomstolen förbereda en dom i ärendet.
Men Centrum för rättvisa har också påtalat att Europadomstolen borde lyfta ärendet till den så kallade »stora kammaren«. Där hamnar ärenden av särskild principiell betydelse. Då hålls en muntlig huvudförhandling med 17 domare, till skillnad mot det vanliga 3 eller 7, och processen tar ytterligare lite tid.
– Vi menar att det här är ett så pass principiellt fall att domstolen åtminstone behöver överväga att ta det här till den stora kammaren, så det blir ett vägledande avgörande för hela Europa i de här frågorna. För det finns ganska begränsat med praxis, säger Alexander Ottosson.
Läs även:
Staten ser ingen grund för fall med Macchiarini-visselblåsare
Visselblåsare vänder sig till Europadomstolen
Macchiarini-visselblåsare får sitt ärende prövat i Europadomstolen
JK nekar visselblåsare skadestånd
Visselblåsare får nej av Högsta förvaltningsdomstolen
