– Var det Kierkegaard som sa: »Alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring«? frågar Tomas Werngren retoriskt.
Ja, så var det ett begrepp myntat av den danska filosofen Søren Kierkegaard. Tomas Werngren kommer att tänka på det apropå de förändringar som stundar för digital vårdinformation i Sverige. Han tror alla efterfrågar en förbättring, men att inte alla kommer att gilla att ställa om.
»Digital infrastruktur« kan nog låta både abstrakt och lite sömnigt. Men problematiken med att skicka vårddata mellan olika instanser är välkänd, och påverkar både kvaliteten i vården, patientsäkerheten, personalens administrativa börda och patientens ställning.
Det kan vara svårt att följa exempelvis journalanteckningar, också inom en och samma region. Därtill pratar man om sekundärdata, där information kan användas till bland annat rapporter och forskning. Att man använder samma journalsystem är ingen garanti för att det fungerar. Det kan bli dubbeljobb för vårdpersonalen och viktig information kan missas.
Det finns en rad pågående utredningar som berör vårddata och försöker tackla dessa problem. Men det kan vara svårt för alla aktörer i vården att ha koll på dem, och vilken betydelse de kan få i framtiden.
Samordning på det här området var också en av punkterna i regeringsöverenskommelsen Tidöavtalet, så i december i fjol tillsatte regeringen en samordnare för digital infrastruktur i hälso- och sjukvården: Tomas Werngren, som först blev väldigt förvånad över att ha fått uppdraget.
– Jag trodde först att de hade ringt fel. Jag kommer inte från hälsosidan, jag kommer från finanssidan. Men jag har jobbat i 30 år med kommunal samverkan, säger han när Läkartidningen träffar honom på ett anrikt konditori i Stockholm.
Det är han själv som föreslagit plats för intervju. Dels gillar han fika, dels pendlar han från sitt hem i Örebro och har därmed inget egentligt kontor i Stockholm. Det fanns förvisso möjlighet att göra intervjun någonstans på Regeringskansliet, men då var konditoriet roligare.
På senare år har Tomas Werngren nog mest varit känd som vd för Kommuninvest, kommunernas och regionernas kreditmarknadsbolag. Där har han i 30 år haft olika roller, vilket gett honom ett stort kontaktnät i region- och kommunsektorn och bred erfarenhet av samverkan mellan huvudmän.
I fjol gick Tomas Werngren egentligen i pension. Men så fick han frågan om att bli utredare på deltid, ett uppdrag han nu haft i drygt fyra månader. Han ansvarar för att samordningens två huvuduppdrag kommer i hamn: att förbereda hälso- och sjukvården för en gemensam infrastruktur, och att informera aktörerna på marknaden, såsom regioner, privata vårdgivare och utvecklare, om regeringens intentioner och beslut.
Arbetet kan sägas ha tre faser. Den första har varit att kartlägga problemställningarna och hindren som finns i dag för att data ska kunna delas effektivt mellan olika aktörer. Och det finns gott om material att sätta sig in i. Tomas Werngren räknar till minst 27 statliga utredningar och initiativ.
Nu är man på väg in i den andra fasen: att informera alla aktörer om pågående utredningar och vilka konsekvenser de kan få.
Tomas Werngren påpekar att de stora aktörerna förmodligen har rätt bra koll, men att det finns många småskaliga vårdgivare som kanske inte har resurser att hantera all information.
Den tredje fasen kommer att handla om att förbereda alla på vilket ansvar de kommer att ha. Uppdraget ska slutredovisas 2026. Tomas Werngren tror inte att behovet av samordning upphör då.
– Men förhoppningsvis finns ett handslag mellan alla aktörer, säger han.
– Om alla vet vilken roll de har, vilket ansvar de har och när de ska göra vissa saker – och alla delar den uppfattningen, så att vårt slutdokument kan beskriva vägen framåt – då är jag nöjd.
Han själv kommer att gå armkrok med exempelvis Mats Nilsson som är avdelningschef på Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd. Mats Nilsson har fått regeringens uppdrag att biträda Socialdepartementet och ge förslag på åtgärder för att tillgängliggöra vårddata i hela vårdkedjan. Och av naturliga skäl blir det också ett samarbete med E-hälsomyndigheten.
Tomas Werngren är tydlig med att det också i framtiden är vårdgivarna som kommer att ha ansvaret för vårddata, om inte staten skulle överta all vård. Staten kommer däremot att ställa krav som gör att data ska kunna delas problemfritt mellan olika delar i vården.
– Utvecklingen är tydlig. Det går från frivillighet till krav. I dag får man göra vad man vill, men det kommer det att bli ändring på.
Han jämför med en annan typ av konkret infrastruktur: vägarna. Reglerna om den lokala trafiken bestäms av kommunerna, medan staten har hand om motorvägarna.
– Staten måste vara den som anger vilka hastigheter som gäller, vilka bilar som får vara där, hur man beter sig när man kör in på en motorväg.
Han lämnar liknelsen med motorvägarna och fortsätter:
– Staten har ju inte – tycker jag – tagit ansvar för de här reglerna tidigare. Man har lämnat ansvaret både för vårddata och för systemen som registrerar vårddata till regionerna. Och regionerna har till viss del lämnat över till marknaden att lösa problemen. Därmed har vi fått den här situa-tionen som vi har i dag.
Tomas Werngren tror att det finns saker att lära av turerna kring Nationella läkemedelslistan. Där har profession och politik delvis varit på kollisionskurs, främst när det gäller takten för införandet.
– Här ser man vikten av att regeringen och staten är väldigt noggranna med förankringsprocessen, sa Tomas Werngren nyligen när han vid ett anförande berättade om sin utredning på e-hälsokonferensen Vitalis.
– Staten är inte världsbäst på det här förankringsarbetet, konstaterar han.
Nu tycker han att regeringen tydligt signalerar att man vill ta ansvaret för att samordna de digitala systemen.
– Och i diskussioner vi haft med vårdgivare kan jag inte säga annat än att det är en bred uppslutning kring det. Man önskar att någon tar ansvaret för att definiera vilka regler som ska gälla. Och företagen vill ha långsiktiga spelregler.
I arbetet har man också fått sådana signaler från den privata sidan, såsom utvecklare av system: man vill ha långsiktiga och stabila spelregler. Som det är nu finns olika riktlinjer i olika regioner, så även om en stor del av regionerna använder samma system kan de kanske inte tala med varandra.
Men trots att alla verkar vara rörande överens om att det behövs ett centralt ansvar för hur hälsodata ska delas, tror Tomas Werngren inte att alla kommer att jubla när vårdens aktörer i framtiden kommer att behöva anpassa sig till vad staten bestämmer om vårdens digitala infrastruktur.
– Alla är glada för att staten säger att det är deras tur att axla ett ansvar de inte har tagit tidigare, säger han och fortsätter:
– Sedan är jag helt övertygad om att när spelreglerna är bestämda, kommer alla att protestera. Det är inneboende att nya riktlinjer inte bara innebär en utveckling, utan även en förändring. Och en förändring gör ont. Men jag tror ändå att alla blir nöjda med att staten sätter ner foten. Framför allt kommer förändringarna att gynna patienter och vårdpersonal.
