Det är dags för 23:e upplagan av den nordiska allmänläkarkongressen som i år äger rum på kulturcentret Logomo i Åbo. Programmet under de fyra dagarna fokuserar på allmänmedicinens kärnvärden.

Av de åtta allmänläkare som räknas som huvudtalare under kongressen finns två svenskar: Magnus Isacson, ordförande i Sfam och Minna Johansson, ledamot i Sfams råd för hållbar diagnostik och behandling. Hon utsågs dessutom till Årets lejon i fjol av Sfam och i år till Årets allmänläkarvän av Svenska distriktsläkarföreningen (DLF).

Kongressen i Åbo inleds av norska Anna Stavdal, som tills nyligen var ordförande för allmänläkarnas världsorganisation Wonca. Hon ska prata om vikten av kontinuitet i en tid av ständig förändring.

Det är nummer ett av sju kärnvärden som diskuteras under kongressen.

Magnus Isacson förklarar:

– Dessa kärnvärden har sitt ursprung i Norge och är baserade på ett policydokument med sju allmänmedicinska grundvärderingar. Dessa värden har den nordiska allmänläkarfederationen enats kring och de har också accepterats som »core values« i Wonca, både i Europa och världen.

Sju talare ska sammanfatta de sju värdena, därefter ska Magnus Isacson sammanfatta allt på slutet.

– Det känns ärofyllt och roligt, säger han.

Är det någon av dessa punkter som är extra viktig?

– Alla är väldigt bra, men nummer 1 och 3 känns som de allra, allra viktigaste ändå.

Nummer 1 handlar som tidigare nämnt om kontinuitet, nummer 3 – som presenteras av Minna Johansson – handlar om att de som behöver vård mest också ska prioriteras högst.

Hur känns det att få tala?

– Det känns jätteroligt, men jag har också fruktansvärd scenskräck, erkänner Minna Johansson.

Frågan om prioritet i vården ligger henne varmt om hjärtat.

– Jag tycker att min punkt är en av de viktigaste kärnvärdena. Det är en fråga där vi ofta står i konflikt med organspecialisterna. Varje specialist vill att vi prioriterar just deras sjukdom, men som läkare i allmänmedicin ser vi inte bara patienten framför oss utan alla i populationen. Jag har exempelvis ansvar för 2 000 patienter vilket innebär att jag har ansvar för att se till att de som behöver min tid mest får den.

Minna Johansson tycker att kongressen i Åbo är viktig för allmänmedicinens roll – framför allt för att det råder stort fokus på forskning med allmänmedicinskt perspektiv.

– Forskningen är driven utifrån de utmaningar vi och våra patienter möter varje dag – i stället för den mesta forskningen som är från organspecialisternas perspektiv och som vi sedan ska följa. Slutsatserna passar inte alltid våra patienter.

Hur tycker du att primärvården i Sverige står sig jämfört med de andra nordiska länderna?

– Jag skulle säga att vi ligger lite efter där. De andra länderna har en organisation som främjar relationskontinuitet. Det snackas mycket om det i Sverige, men de politiska besluten som skulle krävas för att få till en kontinuitet i primärvården lyser med sin frånvaro, säger Minna Johansson.

Magnus Isacson är inne på samma spår – men tycker att Finland hamnar på samma plats som Sverige.

– I Norge och Danmark är det mycket småföretagande, att allmänläkare äger sin egen mottagning. Det innebär att de har väldigt hög kontinuitet. I Sverige och Finland är det tvärtom: väldigt dålig kontinuitet. Ingen har något riktigt övergripande ansvar för patienten. Island, som är så litet, är svårt att jämföra med, säger han och konstaterar:

– Vi har en övertro på att alla inom vården ska ett ta gemensamt ansvar i Sverige. Och så blir det i stället att ingen tar ansvar och patienter som hamnar mellan stolarna. Jag tror att det är bättre med en fast läkare, som har det övergripande ansvaret, och en fast distriktssköterska – och att man plockar in andra vid behov, säger Magnus Isacson.

 

 

Nordiska federationen för allmänmedicin har listat allmänmedicinens sju grundpelare:

1. Vi hävdar kontinuiteten i relationen mellan läkare och patient som en central princip för hur primärvården ska organiseras.

2. Vi tillhandahåller diagnostik i rätt tid och undviker onödiga undersökningar och överbehandling. Att förebygga sjukdom och att stödja patienter i att förbättra sin hälsa ingår naturligt i det dagliga arbetet.

3. Vi prioriterar dem som har störst behov av sjukvård.

4. Vi bedriver personcentrerad medicin med samtidig betoning på dialogen, patientens sammanhang och bästa tillgängliga medicinska evidens.

5. Vi håller fast vid vårt ansvar för utbildning, forskning och kvalitetsutveckling.

6. Vi är medvetna om att social belastning, fattigdom och traumatiska erfarenheter gör människor mer mottagliga för sjukdomar och när det behövs säger vi vår mening i sådana frågor.

7. Vi samarbetar över professions- och disciplingränser men är också noga med att inte blanda ihop olika ansvarsområden.

Källa: Svensk förening för allmänmedicin, Sfam. Punkterna är översatta från engelska av Carl Edvard Rudebeck 2020.