100-årige Torsten Wiesel uppmärksammades av Karolinska institutet, där han en gång i tiden studerat till läkare. Foto: Helena Wrete

Torsdagen den 13 juni samlades cirka hundra medicinska forskare, professorer och studenter i Wallenbergsalen i Nobel Forum på Karolinska institutet (KI) för att hylla den nyblivne 100-åringen i sann akademisk anda med ett seminarium och en paneldiskussion. Temat var hur man skapar en kreativ universitetsmiljö.

Professorn och dekanen för KI Nord, tillika moderator för seminariet, Carl Johan Sundberg, inledde det hela, varpå KI:s prorektor Martin Bergö hälsade välkommen.

Martin Bergö gjorde sitt bästa för att berätta om Torsten Wiesels välfyllda cv.

– Men din meritlista är väldigt lång och vi har inte hela dagen på oss, sa Martin Bergö och log.

Efter några fina ord om hur Torsten Wiesel inspirerat och stöttat andra forskare tog professor Sten Grillner vid och talade om de upptäckter som låg till grund för Torsten Wiesels och kollegan David Hubels Nobelpris 1981. De prisades för sin forskning om hur hjärnan visuellt uppfattar världen omkring oss, vilket har fått stor betydelse, bland annat för barn med synproblem. 

Därefter berättade professor Christian Broberger om hur Torsten Wiesels akademiska bidrag banat väg för andra forskare inom neurovetenskap.

Applåder fyllde salen, och när den hyllade 100-åringen, med pigg blick och sidensjal runt halsen, klev upp på scenen endast med hjälp av en käpp, kom ännu fler applåder.

– Hur många av er här är läkarstudenter eller doktorander? frågade Torsten Wiesel glatt.

Ett tiotal räckte upp handen, och han talade om för publiken att han ville ha en interaktiv diskussion – att det är själva kärnan i ett gott universitetsklimat. Han pratade på om sin tid på KI och om de många åren i USA – han flyttade som 31-åring.

– Jag tillbringade 40 år som aktiv forskare i olika labb. Jag kallar mig ibland för en »farmer«, man försöker få saker att växa. Inom vissa delar av vetenskapen är »farming« verkligen rätt ord.

Karolinska institutet firade 100-årige neurofysiologen Torsten Wiesel med ett seminarium tillägnat honom. På bilden syns även professorn Sten Linnarsson som deltog i ett panelsamtal tillsammans med Torsten Wiesel. Foto: Helena Wrete

Torsten Wiesel är och har varit mån om att göra upptäckter tillsammans med andra och skapa universitetsklimat där unga och nyfikna kan utvecklas och få rätt stöd. Han har också bred erfarenhet av det, framför allt från flera framstående universitet i USA, däribland som rektor för Rockefeller University.

Seminariets sista del bestod av ett panelsamtal med Torsten Wiesel och professorerna Anna Wedell och Sten Linnarsson.

– Jag tror på att arbeta mer multidisciplinärt – att komplettera medicin med andra vetenskaper, sa Anna Wedell.

Frågor kom från publiken, men klockan närmade sig snart lunchtid. Carl Johan Sundberg avrundade med att berätta att Medicinska föreningen vid KI – efter samråd med Torsten Wiesel – inrättar Torsten Wiesels förtjänstmedalj för forskning. Den ska årligen tilldelas doktorand, läkarstudent eller masterstudent. Medaljens exakta design är under utformning.

– Men jag hoppas att jag slipper hålla årliga föreläsningar, skämtade 100-åringen. 

Den skrattande publiken uppskattade professorns humor.

Och KI uppskattade Torsten Wiesel med de avslutande orden på skärmen: »Thanks Torsten for a great contribution to science, but as important to the science community and society in general.«

Torsten Wiesel

  • Föddes den 3 juni år 1924 i Uppsala. 
  • Studerade till läkare, tog examen 1954 och inledde sin forskarkarriär på Karolinska institutet. 
  • Tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1981 tillsammans med kollegan David Hubel för deras arbete om hur hjärnan visuellt uppfattar verkligheten omkring oss.
  • Flyttade till USA 1955 och har där tillbringat över 50 år av sin forskarkarriär på olika universitet, bland annat som chef för den neurobiologiska fakulteten vid Harvard Medical School, där han också forskat. Det var under tiden på Harvard som han samarbetade med David Hubel, vilket ledde till ett Nobelpriset.  Deras arbete har haft stor klinisk betydelse, till exempel för hur viktigt det är att tidigt behandla vissa synproblem hos barn.
  • Torsten Wiesel och hans fru Lizette Mususa »Mu« Reyes delar sin tid mellan New York, San Francisco och Stockholm, och han har varit fortsatt aktiv i olika styrelser och forskningslaboratorier utomlands. 

Källa: Karolinska institutet, Sveriges unga akademi och Wikipedia