I maj kom boken »Administration i offentlig sektor« skriven av Johan Alvehus, professor i tjänstevetenskap vid Lunds universitet, och Gustav Kastberg Weichselberger, professor på Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet. Boken baseras på en genomgång av befintlig litteratur om organisationen i svensk offentlig sektor.
– Med boken vill vi uppmärksamma vad den här utvecklingen gör med våra gemensamma resurser i samhället. Vi menar att de inte alltid hamnar alldeles rätt och vill väcka diskussion kring det, säger Johan Alvehus.
Den 6 juli, skrev de båda forskarna en debattartikel i Dagens Nyheter som varnade för mittokratins utbredning inom offentlig sektor. ”Mittokrati” är en organisationsmodell där makt och resurser koncentreras i mitten, nedanför högsta ledningen och ovanför kärnverksamheten.
Sådana organisationer kännetecknas bland annat av att fler och mer professionaliserade administratörer dominerar organisationen och att administrativ kompetens premieras högre än kompetens i kärnverksamheten, förklarar Johan Alvehus.
– Ett klassiskt exempel är HR som ända sedan 1970-talet, då det kallades personaladministration, har försökt jobba sig upp i organisationen. I dag har de skapat sig en mer prestigefylld och lukrativ position i organisationen.
Administratörernas utökade makt är ofta en effekt av att organisationen, på grund av ett tryck från omvärlden, skapar nya enheter för att driva vissa typer av frågor, menar han.
– Om du arbetar med värdegrundsfrågor så kommer du att vilja utveckla den delen av verksamheten och se till att det finns resurser till det arbetet. Det vore underligt om du inte gjorde det.
Styrningen och kontrollen av sådana enheter är ofta ganska svag. De kan därför öka sitt inflytande ganska lätt. När de tar initiativ till förändringar av arbetet kan det dock bli problem.
– Om läkares arbete organiseras av personer som inte förstår hur man bedriver sjukvård och ställer krav på deltagande i till exempel olika kvalitetsmöten som tar tid från patientarbetet, då tar det uppmärksamhet och fokus från kärnverksamheten.
Just professionaliseringen av administratörer kan skapa problem, förklarar han.
– Professionalisering handlar om att skaffa sig monopol på vissa arbetsuppgifter. Det innebär också att när en yrkesgrupp får mer makt och nya uppdrag så måste de göra sig av med enklare uppgifter för att upprätthålla sin status.
När det gäller administratörer så skapas en samtidig över- och underadministrering. Enkla, men nödvändiga, administrativa uppgifter skjuts över på kärnverksamheten och hamnar hos till exempel läkare. Administrationen börjar ställa krav på, istället för att ge stöd till, organisationen, förklarar han.
– Ta läkarnas journalföring. Tidigare kunde en läkare prata in information om ett patientbesök, sedan gå till en läkarsekreterare som skrev ut det. Nu ska läkaren antingen skriva journalen själv eller använda ett program för taligenkänning, som inte riktigt fungerar, så att fel i texten måste korrigeras, vilket tar ganska mycket längre tid. Delar av det här kanske kan utföras bättre av en person som inte har läkarlön? Läkaren borde väl huvudsakligen ägna sig åt att träffa patienter? Vi måste fundera igenom vem som ska göra vad och hur blir det smidigast och effektivast.
Johan Alvehus understryker att administration behövs, men det gäller att prioritera rätt.
– Samtidigt som trenden visar att antalet högre administratörer blir fler, så minskar antalet verksamhetsnära administratörer, som till exempel läkarsekreterare.
Siffror från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, bekräftar Johan Alvehus bild. De visar att antalet administratörer ökat snabbare än antalet anställda totalt inom regionerna under perioden 2013–2023. De visar också att antalet vårdadministratörer inte ökat lika snabbt som andra administrativa yrkesgrupper under samma period.
Johan Alvehus är dock hoppfull om att det går att vända utvecklingen.
– Vi måste tänka på; vem ska leda organisationen? Den personen måste förstå kärnverksamheten. Kärnverksamheten måste också vara löneledande, så att det inte blir ett lönepåslag att lämna den, annars blir det jättesvårt att behålla personal där. Det är ett jätteproblem på många sjukhus. Sedan måste vi också ifrågasätta om vi absolut måste hoppa på samhällstrender och ha ytterligare ett värdeord att bejaka – eller om vi ska satsa på kärnverksamheten istället? Det är ett förhållningssätt, ett sätt att tänka som vi måste komma åt.
Läkartidningen har sökt Sveriges Kommuner och regioner, SKR, för en kommentar om Johan Alvehus tankar om utvecklingen i offentlig verksamhet, men ännu inte fått något svar.
