Socialstyrelsen lämnade sin rapport ”Fortsatt utveckling av cancerrehabiliteringen” till regeringen strax före midsommar. Utredarna identifierar där en rad brister, varav många beror på bristande samordning. Analysen visar till exempel att cancerrehabilitering för vuxna är uppdelad på olika verksamheter och vårdgivare och att det trots det ofta saknas en tydlig ansvarsfördelning.

– Det behöver bli tydligare vem som ansvarar för vad och insatserna behöver samordnas för att alla patienters rehabiliteringsbehov ska bli tillgodosedda, kommenterar Socialstyrelsens Sofia Johansson, som arbetat med rapporten.

Rapporten visar att den nödvändiga återkommande kartläggningen av patientens behov endast förekommer i begränsad utsträckning för vuxna patienter. Här handlar det ofta om att kontaktsjuksköterskorna inte har tillräckligt med tid och resurser. En annan vanlig orsak är att lokala rutiner saknas för när bedömningar ska göras och vem som ansvarar för att de görs.

Ansvars- och samordningsbristerna är mest framträdande efter behandling. Här handlar det om att kontakterna mellan primärvården och den specialiserade vården brister.

»Vilken roll primärvården har i cancerrehabiliteringen, och hur den specialiserade vården ska samverka med primärvården, är inte heller tydligt i de flesta regioner«, skriver rapportförfattarna.

En effekt av de dåliga rutinerna och den bristande samordningen är att identifierade rehabiliteringsbehov som gjorts på nationella barncancercentrum inte överlämnas till regionernas hälso- och sjukvård på ett bra sätt. Enligt vittnesmål från företrädare för de nationella programgrupperna för cancerrehabilitering för barn kan detta leda till att barn får vänta i flera år innan deras rehabiliteringsbehov uppmärksammas.

Rapporten visar inte bara på brister utan också att cancerrehabiliteringen gått framåt det senaste decenniet. Här nämns att regionerna och vårdgivarna infört en hälsoskattning, att de flesta cancerpatienter får en kontaktsjuksköterska, en vårdplan och speciella uppföljningsmottagningar för barncancer.

Men i likhet med en tidigare rapport visar utredarnas intervjuer med regionala cancersamordnare att rehabiliteringen i dag inte erbjuds på ett jämlikt sätt. Det skiljer sig åt mellan regioner och även inom regioner – på specialistvårds-, slutenvårds- och primärvårdsnivå.  Ett exempel är att vuxna patienter med avancerade rehabiliteringsbehov bara erbjuds teambaserade insatser, det vill säga ett multiprofessionellt omhändertagande, i cirka hälften av landets regioner.

För att uppnå en jämlik cancerrehabilitering i hela landet är uppföljningen central, men i dag saknas både nationell statistik, och dessutom tillräcklig regional statistik, för stora delar av cancerrehabiliteringen. Därför behöver man stärka uppföljningen, anser myndigheten som ger en rad förslag på förbättringar (se faktaruta).

Läs mer:
Cancerrehabilitering ska kartläggas
Socialstyrelsen vill se bättre rehabilitering för cancerpatienter

Socialstyrelsens förslag om cancerrehabilitering

Rapportförfattarna föreslår bland annat att:

  • Regionerna kartlägger hur stora behoven är i den öppna och slutna specialistvården respektive primärvården.
  • Det utformas tydliga processbeskrivningar som beskriver ansvaret för samordning och insatser inom cancerrehabilitering före, under och efter avslutad cancerbehandling.
  • Möjligheterna till uppföljning stärks, dels genom utvidgning av Socialstyrelsens patientregister och de nationella kvalitetsregistren, dels genom att även en regional uppföljning görs.
  • Regionerna säkerställer att det är tydligt definierat vilka verksamheter som ansvarar för att samordna, koordinera och utföra insatser inom cancerrehabilitering för barn och vuxna.
  • Klassifikationen av vårdåtgärder används på ett enhetligt sätt.

Flera av förslagen riktar sig explicit till Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Myndigheten föreslår att de:

  • Tar initiativ till ett fortsatt utvecklingsarbete för enhetlig tolkning av cancerrehabilitering.
  • Utvecklar sitt stöd till regionerna kring hur lättillgänglig och begriplig information kan anpassas till olika patientgrupper.
  • Tillsammans med regionerna utvecklar sjukvårdsregional och regional uppföljning och efterföljande kvalitetsarbete.
  •  Ger regionerna stöd i arbetet med att patienterna ska få sina rehabiliteringsbehov bedömda vid relevanta tillfällen.