En rapport om organiserad brottslighet från flera myndigheter, däribland Polisen, Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten, fick förra hösten stor spridning, då den satte fingret på en oroande trend. Från att tidigare främst ha dragit in pengar på narkotikahandel har kriminella gäng nu etablerat sig inom vården, där de tjänar pengar på bedrägerier och välfärdsbrott. Rapporten har sedan dess fått regionerna att börja rusta för att upptäcka sådan brottslighet. Några regioner, såsom Stockholm, Västra Götaland, Uppsala och Skåne, har inrättat en fuskjägarfunktion. Och det är på tiden, enligt Sara Persson, brottsförebyggande specialist på Ekobrottsmyndigheten.
– Vi ser att det inte handlar om enskilda verksamheter eller enskilda aktörer. Den organiserade brottsligheten är ett vitt utbrett problem. Och ju mer man börjar gräva i det här, desto mer omfattande ser man att problemet är, säger hon.
I vissa fall finns kopplingar till organiserad brottslighet. I andra fall handlar det om mindre aktörer utan kopplingar till annan brottslighet, men som »tömmer systemet på väldigt mycket pengar«, säger Sara Persson. Flera exempel finns på verksamheter som har fakturerat för vård som inte har utförts, fått betalt för att analysera prover som sedan aldrig analyserats, eller där samma åtgärd har registrerats i flera olika system och därmed gett flera utbetalningar. Exakt hur mycket pengar som mjölkas ur välfärden går inte att säga av flera skäl. Regionerna gör inte någon systematisk uppföljning, mörkertalen är stora, och det finns inte heller någon som sammanställer eventuella återkrav.
Men det kan röra sig om svindlande summor, att döma av enskilda exempel. Ett sådant rör en privat vårdgivare som polisanmäldes av Västra Götalandsregionen för grovt bedrägeri förra hösten. Där krävde regionen tillbaka 85 miljoner kronor efter att det stått klart att pengarna inte gått till den smärtvård som det var avtalat.
Men fortfarande ligger regionerna efter. Problemet är att den här typen av brottslighet sällan syns såvida man inte gör en djupgranskning, menar Sara Persson.
– Om du jämför med annan brottslighet, som ett inbrott i en butik, då syns det ju direkt att det har skett ett brott. Men det krävs aktiva kontrollinsatser för att upptäcka ekonomisk brottslighet. Man behöver följa upp avtal, granska journaler och se efter vilken vård som faktiskt har utförts. Man måste fatta beslut om att tillsätta resurser innan man ens vet om det finns någon välfärdsbrottslighet.
Det finns flera anledningar till att kriminella har riktat in sig på just vården. Rent krasst är det en lukrativ bransch med stora pengar. Dessutom gör sekretessen den svår att granska. Samtidigt kan konsekvenserna för de drabbade patienterna bli stora, om kvaliteten i vården brister. Särskilt allvarligt är det när välfärdsbrottsligheten hittar till utsatta områden, säger Sara Persson.
– Då står plötsligt kriminella för den service som samhället i vissa fall delvis har dragit tillbaka. Genom att driva de här vårdverksamheterna kopplar de ett starkt grepp om medborgarna i området och göder parallella samhällsstrukturer. Alla invånare kanske inte vet vad man kan förvänta sig av en läkare, eller har kunskap om hur andra vårdcentraler fungerar, och kan därför inte använda sig av sin konsumentmakt. På det sättet blir de som redan är utsatta ännu mer utsatta.
Ett utredningsförslag om förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter lämnades i veckan över till justitieminister Gunnar Strömmer (M). Om lagändringarna går igenom kommer myndigheter, kommuner och regioner, från och med september nästa år, kunna dela uppgifter med varandra. Sara Persson ser positivt på förslaget, men menar att det bara är ett steg på vägen mot att stävja fusket med välfärdens pengar.
– Att kunna dela information är jätteviktigt, så juridiken är en bit. Men om en region till exempel häver ett avtal med en vårdgivare saknas det i dag system för andra regioner att få reda på det. Då kan vårdgivaren fortsätta bedriva verksamhet någon annanstans.
Även om regionerna numera har ögonen på välfärdsbrott på ett helt annat sätt än tidigare återstår mycket arbete att göra.
– De kontrollfunktioner som finns är en början, men de är fortfarande ganska sköra och små i relation till de enorma summor som de är satta att kontrollera, säger Sara Persson.
Läs också:
Regeringen vill vässa lagen för att kunna stoppa välfärdsbrotten
Ivo ska växla upp arbetet mot välfärdsbrottsligheten
Socialstyrelsen får i uppdrag att granska arbetet mot välfärdsbrotten
SKR: »Bra för kriminella att ha nära kontakt med läkare«
Ekobrottsmyndigheten: Regioner bör granska vårdbolagens ekonomi
Fuskjägare i Stockholm granskar bokföring för att upptäcka brister
Ekobrottsmyndigheten: Ny trend – kriminella driver vårdcentraler
