– Det är framför allt de beslut som inte fattades som gör att man blir orolig, säger Otto Cars, professor emeritus i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet.

Han var där på grund av sitt engagemang i det internationella nätverket React (Action on antibiotic resistence) och efter mötet konstaterar han att deklarationen saknar tillräcklig kraft för att möta det globala hotet från resistenta bakterier.

– Jag tror inte att någon av oss från vården eller civilsamhället är nöjda i stort och det är uppenbart att alla regeringar inte heller är det.

En av framgångarna i slutdokumentet, som presenterades i torsdags, är att delegaterna kom överens om målet att minska den globala dödligheten i antibiotikaresistenta infektioner med 10 procent fram till 2030 och att satsa motsvarande en miljard kronor i en global fond mot antibiotikaresistens.

– Men problemet är ju inte okänt och har skyfflats under mattan i så många decennier och det som saknas är ett stort lyft för frågan, säger Otto Cars och jämför med fonden mot tuberkulos, malaria och hiv, vars budget är omkring 60 gånger så stor.

– Och då ska man inte glömma att antibiotikaresistens skördar fler liv än hiv och malaria tillsammans. Det finns en stor diskrepans mellan problemets allvar och den summa som regeringar är beredda att lägga.

Otto Cars saknar även en tydligare skrivning om ansvarsutkrävande och ser det som problematiskt att det inte finns något incitament för lagstiftare att prioritera frågan.

– Antibiotikaresistens är en komplex politisk fråga som kräver långsiktiga satsningar över alla politikområden, inklusive bistånd och finansiering. När man inte kan se tydliga resultat under en mandatperiod är det attraktivt att i stället satsa på initiativ som ger snabb effekt.

Inför mötet hoppades han på att slutdokumentet skulle ha en högre ambitionsnivå när det gäller konkreta utfästelser om en minskning av antibiotikaanvändning bland djur , men också avseende antibiotikarester och resistenta organismer som släpps ut i miljön.

Inför mötet efterfrågade han och två medförfattare i en debattartikel i BMJ därför att alla länder senast 2030 skulle ha en plan som reglerar sådana utsläpp – men detta nämns inte i dokumentet.

Att deklarationen trots allt är mer ambitiös än den från 2016 beror sannolikt på att det nu finns siffror som visar bördan, både i antalet dödsfall och ekonomiskt. Den årliga kostnaden för att behandla antibiotikaresistenta infektioner uppskattas till 412 miljarder amerikanska dollar och närmare 40 miljoner människor beräknas dö de närmaste 25 åren.

– Det är bråttom. Utfästelserna som gjorde är inte tillräckliga för att klara antibiotikakrisen, säger Otto Cars.

– Internationella studier visar att 8,5 procent av patienter med cancer dör av sepsis och inte av sin cancer. Andelen kan komma att öka och den moderna sjukvården är i farozonen, säger han och lägger till att det krävs ett globalt solidariskt ansvar för att möta hotet från antibiotikaresistenta organismer.

– Tillgång till effektiva antibiotika är en självklar rättvisefråga, men ligger också i alla länders självintresse, Om inte befolkningen i utvecklingsländerna får möjlighet att behandla resistenta infektioner kommer det att öka den globala spridningen.

– Ett problem som inte heller är tillräckligt belyst i deklarationen är svårigheterna med att få fram nya antibiotika mot multiresistenta bakterier. Det behövs ett konstant flöde av nya antibiotikakandidater eftersom bar ett fåtal når hela vägen fram till att bli godkända läkemedel.

Politikerna har länge haft en övertro på de stora läkemedelsföretagens förmåga, säger Otto Cars.

– Idag finns bara ett par, tre av de stora läkemedelsbolagen som aktivt forskar för utveckla ny antibiotika. De möjliga antibiotikakandidater som finns i preklinisk utveckling kommer i stället från akademiska grupper eller, ofta mycket små, biotechföretag som inte har den kritiska massan av expertis som krävs . Enable är en plattform som fyller denna lucka genom att erbjuda projektstöd vid utveckling av antibakteriella läkemedel, men som skulle behöva öka sin kapacitet.

– I botten ligger stora vetenskapliga svårigheter att få fram molekyler med nya angreppssätt som kan ta sig genom cellväggen hos multiresistenta bakterier och som inte förstörs av olika motståndsmekanismer hos bakterier.

Otto Cars är ändå försiktigt förhoppningsfull. Finns bara viljan och därmed finansieringen, så innebär teknikutvecklingen att forskarna har nya och bättre förutsättningar att hitta framtidens läkemedel, anser han.

– Det skulle behövas ett starkare organiserat globalt forskningssamarbete som kraftsamlar för att lösa knäcka dessa grundläggande problem, och som parallellt också satsar på alternativ till antibiotika genom att utnyttja teknik som till exempel CRISPR, artificiell intelligens och nanoteknologi.

Läs även:
Motgångar ger Otto Cars ny energi i kampen
Ny mätning visar: En av tio patienter har minst en vårdrelaterad infektion
Sverige högt över Europasnittet för vårdrelaterade infektioner
Ny guide ska hjälpa vårdcentraler att arbeta smartare kring antibiotika