Målet hägrar: en svensk läkarlegitimation

Vägen till svensk läkarlegitimation för läkare från länder utanför EU och EES kan se lite olika ut. Den vanligaste går dock via det kunskapsprov som infördes år 2016.

Sedan införandet har nästan 2 500 utländska läkare skrivit det teoretiska provet, många fler än en gång. Till nästa teoretiska provtillfälle, den 26 september, är 228 hoppfulla läkare från hela världen anmälda. 

Två av dem är paret Umid Dadamukhamedov och Shokhida Dadamukhamedova i Kalix. De ska göra provet i Umeå, den nordligaste av de fyra orter där provet anordnas. 

Just nu ägnas all fritid åt att plugga, säger Umid Dadamukhamedov.

– Så fort barnen har somnat åker böckerna fram. Vi läser gamla tentor, gör quiz och läser läroböcker. Det är ganska bra instruktioner för vad man ska kunna på provet. 

– Allt, helt enkelt, säger Shokhida Dadamukhamedova och ler. 

Hon är neurolog och maken är öron-, näs- och halskirurg. Paret träffades på tredje terminen av läkarutbildningen på universitetet i Uzbekistans huvudstad Tasjkent. 

Båda visste tidigt att det var läkare de ville bli. Shokhida Dadamukhamedova berättar att hon redan som liten tillverkade en egen läkarväska och behandlade familjemedlemmarna för stort och smått. Och för Umid Dadamukhamedov, vars föräldrar och farföräldar alla var läkare, fanns inte heller många alternativ. Specialiteten ärvde han av sin farfar. 

– Jag växte upp med honom. Han var öron-, näs- och halskirurg. Jag brukade följa med och titta när han opererade, jag tror att jag var 7–8 år första gången.

År 2016 var båda färdiga specialister. Tre år senare satte de fötterna på svensk mark för första gången, som asylsökande. Av omsorg om släktingarna som bor kvar vill paret inte gärna prata om skälen till att de tvingades lämna Uzbekistan. 

– Det är detaljer som gör ont i hjärta och hjärna, sammanfattar Umid Dadamukhamedov.  

Det första året i Sverige bodde familjen i Södertälje, men längtan efter mindre stress och mer natur fick dem att söka sig vidare.   

En bekant bodde i Kiruna och rekommenderade familjen att söka sig upp till Norrbotten. I slutet av mars 2020 tog de nattåget norrut och hamnade i Kalix. Shokhida Dadamukhamedova minns första mötet med den norrbottniska vintern.

– Det var helt fantastiskt, så vackert. Det tycker jag fortfarande att det är. Det är som en Hollywoodfilm.

Båda fick snabbt jobb, hon inom kommunens äldrevård och han på sågverket. Umid Dadamukhamedov beskriver det som hårt arbete, både fysiskt och psykiskt, men oerhört givande. 

– Det var ett fantastiskt sätt att börja förstå Norrbotten och norrbottningarna. Och öva svenska. Där var det ingen som pratade engelska med mig, som det var när vi bodde i Stockholm. Det är lite mer konventionellt här. 

Shokhida Dadamukhamedova säger samma sak om arbetet inom äldrevården. 

– Jag är så tacksam över det jobbet. Jag lärde mig så mycket, så mycket, och jag hade fantastiska kollegor. 

Allt eftersom har bitarna fallit på plats. Parets döttrar, nu 8 och 13 år gamla, har rotat sig med skola, kompisar och fotbollsträningar. Familjen har kunnat köpa en ljus bostadsrätt i ett trevligt område, med två katter och en balkong med tomatplantor från golv till tak. 

Men en sak har de hela tiden saknat: att kunna arbeta som läkare. Tidigt satte de sig in i processen för att skaffa svensk läkarlegitimation, men de lade planen på hyllan i väntan på att det svenska språket skulle sätta sig.

– Dessutom förstod vi att det var svårt, kanske omöjligt, att klara kunskapsprovet om man inte ens arbetade inom vården, säger Umid Dadamukhamedov. 

Vid ett besök på Kalix sjukhus, när Umid Dadamukhamedov hade skurit sig i fingret, hörde han sig för om det fanns någon han kunde prata med angående jobb. På så vis kom paret i kontakt med Anna Beck, som bland annat är studierektor för ST-läkarna i området. När hon fick höra om de rutinerade specialisterna som kommit till Kalix för att stanna, kopplade hon i sin tur ihop dem med personer inom deras specialiteter. 

Neurologen Shokhida Dadamukhamedova fick träffa en överläkare på avdelningen för strokerehabilitering på Kalix sjukhus, Ivo Savinc. 

– Han sade »Vars har du varit alla de här åren?« Och så bjöd han in till auskultering på avdelningen, bara för att se hur det funkar, berättar hon.  

Kontakten ledde till att hon fick anställning som läkarassistent på avdelningen. Kort därefter fick hennes make samma tjänst på akuten. Trots att tjänsten inte tillåter några arbetsuppgifter som kräver läkarlegitimation, så är känslan av att återigen befinna sig i sjukhusmiljö oslagbar, säger Shokhida Dadamukhamedova.

– Nu är jag med patienter igen. Det är en underbar känsla. 

Efter att de arbetat som läkarassistenter något halvår började plötsligt tanken på kunskapsprovet att inte te sig riktigt lika avlägsen. Så de anmälde sig. 

Men de har inga illusioner om att provet ska vara lätt. Tvärtom. 

– Vi har pratat med många som inte har klarat provet för att det är så brett. Det är en väldigt liten del som klarar provet. Många som gör provet har arbetat som specialister eller subspecialister i sitt hemland. Det innebär ju att det är många år sedan man gick grundutbildningen, säger Umid Dadamukhamedov. 

Kunskapsprovet för utländska läkare har i perioder kritiserats för att vara för omfattande, för komplext och för fokuserat på det prekliniska. År 2021 skrev till exempel drygt 230 läkare på ett upprop för förändringar i provet och krävde möte med Socialstyrelsen. En rad justeringar har genomförts sedan införandet år 2016. Till exempel tillåts man i dag fem försök i stället för som tidigare tre, men fortfarande är den genomsnittliga godkännandefrekvensen i perioder mycket låg. 

Resultatet av årets två första provomgångar tillhör de sämsta hittills. Av de drygt 350 läkarna som skrev provet i februari var det 13 procent som blev godkända. I maj var det 14 procent. Det kan jämföras med rekordet, som var 43 procent godkända på provomgången i maj 2022.

Det är oklart vad svängningarna i resultaten beror på, men siffror från Umeå universitet, som ansvarar för kunskapsprovet nationellt, visar en tydlig koppling mellan låg ålder och framgång. Det kan tolkas som att chansen att klara sig bra på kunskapsprovet är större ju närmare läkarutbildningen man gör det.

Shokhida Dadamukhamedova och Umid Dadamukhamedov har full förståelse för att läkare från länder med helt andra utbildningssystem behöver kunskapstestas grundligt. Men, menar de, det skulle kunna ske på ett klokare sätt. 

– Det får gärna vara svårt, men det behöver vara logiskt svårt, säger Umid Dadamukhamedov och tar flera exempel på förändringar han skulle vilja se. 

Hit hör en flexiblare bedömning av erfarenhet och kompetens och ett effektivare och enklare system för att validera tidigare arbetslivserfarenhet och utbildning, bättre tillgång till handledning och förberedelsekurser samt fler provtillfällen. 

– Man skulle kunna förlänga den efterföljande praktiktjänstgöringen för att verkligen se vad vi går för, eller erbjuda en kortare kompletterande utbildning innan man genomgår kunskapsprovet och det praktiska provet. Det skulle vara ett mer effektivt sätt att få arbetskraft i Sverige, säger Umid Dadamukhamedov.

– Här uppe skulle det verkligen behövas. Det här är lite slarveri med personal, säger Shokhida Dadamukhamedova.

För som de säger; det är ingen hemlighet att Norrbotten lider av läkarbrist. Förra året gjorde Socialstyrelsen en kartläggning av bemanningssituationen inom en rad legitimerade vårdyrken över landet. När det gällde läkare hamnade Norrbotten i botten med 303 sysselsatta läkare per 100 000 invånare, att jämföra med riksgenomsnittet på 402. 

Bristen är extra tydlig när det gäller vissa specialiteter. I en annan kartläggning från 2017 över tillgång och efterfrågan på olika specialistläkare lyser Norrbottens siffror rödast av alla i flera kategorier. Det gäller till exempel Shokhida Dadamukhamedovas specialitet, neurologi. Även när det gäller öron-, näs- och halsspecialister låg Norrbotten under riksgenomsnittet per 100 000 invånare.

Shokhida Dadamukhamedova och Umid Dadamukhamedov har absolut inga planer på att lämna Kalix när de nått sitt mål:  svensk läkarlegitimation. Shokhida Dadamukhamedova säger att hennes plan är en ST med BT på strokerehab på Kalix sjukhus, där hon arbetar i dag.

– Jag vill stanna. Jag har de finaste kollegorna, och jag vet att de väntar på att jag ska bli klar. 

Umid Dadamukhamedov tänker också fortsätta i sin specialitet, men då kanske på Sunderbys sjukhus utanför Luleå, eftersom Kalix saknar en egen öron-, näs- och halsmottagning. Drömmen vore att vara med och starta mottagning även i Kalix.

– Men det viktigaste skulle vara att få lov att börja operera med en gång. Mina fingrar vill det, säger han och håller upp högerhanden.

Provdatumet närmar sig nu med stormsteg. Båda har tagit ledigt några dagar före provet för att kunna fokusera helt på pluggandet. När de får frågan om de är nervösa skrattar de lite och tittar på varandra. 

– Nej, faktiskt inte. Vi har varit i så mycket värre situationer än så. Vi kommer att göra vårt bästa, mer kan vi inte göra, säger Umid Dadamukhamedov.

Läs även:
Debatt: Utländska läkares kompetens går förlorad i det svenska systemet