Läkaren träffade patienten, som var nära vän till en anhörig, vid tre tillfällen. Redan vid det första besöket framkom indikationer att såväl ADHD-problematik som cannabismissbruk kunde misstänkas. Då kön till en ADD/ADHD-utredning var lång ordinerade läkaren ett antidepressivt läkemedel utan centralstimulerande verkan för att behandla bland annat problem med koncentration, ångest och sömnsvårigheter.

Det hela kom till myndigheternas kännedom och läkaren åtalades sedermera för att inte ha gjort någon anmälan till socialtjänsten trots att cannabisproblematik kunde misstänkas.

I tingsrätten fälldes läkaren mot sitt nekande för tjänstefel och dömdes till 80 dagsböter à 1 000 kronor.

Läkaren överklagade domen och frikändes i hovrätten, eftersom domstolen ansåg att det inte var bevisat att patientbesöken skedde inom ramen för yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården. Läkaren omfattades därför inte av anmälningsskyldigheten i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen. »Mot den bakgrunden kan underlåtenhet att göra anmälan till socialnämnden inte medföra ansvar för tjänstefel«, skriver hovrätten i sin dom.

Parallellt med rättsprocessen om huruvida läkaren, som inte var specialiserad på ADHD-behandling, borde ha gjort en orosanmälan utredde Ivo (Inspektionen för vård och omsorg) huruvida hen hade begått misstag i det aktuella fallet. Läkaren fick kritik för att ha förskrivit läkemedel utan att ha genomfört en tillräcklig utredning. Ivo konstaterade också att läkaren »brustit i sin uppföljning av patienten och därigenom inte tillgodosett patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet i vården. Det saknas en konkret planering och ett ställningstagande om behovet av att samarbeta med andra aktörer, inget av detta finns dokumenterat i patientens journal.«

Myndigheten kom även fram till att läkaren gjorde fel som undanhöll uppgifter om patienten från dennes vårdnadshavare.

Efter att ha granskat åtta andra fall, där läkaren bland annat förskrivit narkotikaklassade läkemedel till andra patienter, gjorde Ivo den samlade bedömningen att läkaren varit grovt oskicklig. Myndigheten begärde därför att HSAN skulle dra in läkarens legitimation, alternativt besluta om prövotid. HSAN beslutade att det räckte med en prövotid på tre år.

Både läkaren och Ivo överklagade beslutet till förvaltningsrätten, som kom fram till att prövotid inte var tillräckligt och därför beslutade att läkaren skulle bli av med legitimationen.