Med erfarenheterna från pandemin fortfarande färska i bagaget och ett krig i Europa har frågan om Sveriges, och sjukvårdens, krisberedskap blivit allt viktigare. Jan-Olof Svärd, överläkare på Värnamo sjukhus och reservofficer, har länge engagerat sig i frågan. Han tycker sig se att regionerna »så sakteliga börjar vakna« och inse att krisberedskapen behöver stärkas. Men mer behöver göras och styras upp, menar han, och inför Läkarförbundets fullmäktigemöte har han författat fyra motioner på temat. I den första motionen yrkar han på att förbundet ska verka för lagstiftning om kommunala beredskapsläkare, med ansvar och tillsyn för sådant som fortbildning, övningar och medicinska förråd.
– Under covid ställde kommunerna till med ganska stora problem för sjukvården, när man tvingade hem kvalificerad sjukvårdspersonal för att ta hand om barn som i våra ögon hade ansetts friska. Det fanns inga kommunala beredskapsläkare som kunde säga att »de här barnen ska vi ta hand om, för deras föräldrar gör mer nytta på jobbet«. Detta är en typisk totalförsvarsfråga, säger Jan-Olof Svärd.
Han föreslår också ett lagkrav på beredskapsläkare även på regional nivå. I takt med att totalförsvaret rustats ner de senaste decennierna har nämligen flera regioner ersatt sina beredskapsläkare med samordnare som »i bästa fall har någon form av sjukvårdsutbildning«, enligt Jan-Olof Svärd.
I ytterligare två motioner föreslår han bland annat att Läkarförbundet uppvaktar regeringen för att en myndighet, som exempelvis Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Socialstyrelsen eller Försvarsmakten, ska ges uppdraget att ta fram en nationell utbildning för beredskapsläkare.
– Man kan inte förvänta sig att Försvarsmakten ska ta hand om hela kedjan i krigssjukvården. De klarar ungefär tre procent av det som blir aktuellt i dessa fall – resten ligger på regionernas och kommunernas bord att hantera. För att kunna lösa det måste regioner, kommuner och Försvarsmakten hjälpas åt. Hur ska vi öva tillsammans? Vem ska göra vad? Vilka rutiner behöver vi? Särskilt nu när vi ska agera värdland åt Natoallierade som kommunicerar via sina läkare. Det kräver en gemensam utbildning för alla beredskapsläkare, säger han.
Men mottagandet från förbundsstyrelsen är ljummet. Inget av yrkandena föreslås få bifall.
I sitt förslag till beslut skriver förbundsstyrelsen bland annat att man delar Jan-Olof Svärds bild av bristen på medicinsk kompetens i kommunerna, men att man valt att förespråka en bredare typ av tjänst än beredskapsläkare, och vill därmed se motionen som besvarad.
– Man verkar inte förstå hur viktigt det är att lagstifta om det här för att kommunerna ska ta tag i saken, säger Jan-Olof Svärd.
Krav på regionala beredskapsläkare vill förbundsstyrelsen avslå, då yrkandet anses för specifikt för att kunna bifallas. Förbundsstyrelsen håller förvisso med om att kompetenshöjande insatser behövs för såväl beredskapsläkare som övriga läkare, men betonar att Socialstyrelsen redan fått i uppdrag att tillhandahålla beredskapshöjande utbildningar. Därför ser man inte heller något behov av att uppvakta regeringen angående en nationell utbildning för beredskapsläkare.
– Jag är lite besviken på mig själv för att jag uppenbarligen inte har varit tillräckligt tydlig i skrift med vad jag menar. Men mina motioner har redan lästs och spridits inom både SKR, regioner och Försvarsmakten. Häromdagen blev jag uppringd av en regiondirektör som föreslog ett möte. Så även om jag får avslag tror jag att jag har satt något i rullning, säger Jan-Olof Svärd.
Läs också:
Tema: Intensivvård och prioriteringar i fredstida katastrofer och krig
Paneldebatt om Natomedlemskapet: »Beredskapstänk ska in i vardagen«
Så ska läkemedlen räcka vid kris
