Det pågår ett utbrott av den mycket farliga virussjukdomen marburg i Rwanda och så sent som på torsdagen befarades två personer i Tyskland, varav en läkarstudent, vara smittade. Testerna var negativa, visade det sig.

Men det är inte läge att »luta sig tillbaka«, markerade socialminister Jakob Forssmed (KD) på regeringens pressträff där även Olivia Wigzell, tillförordnad generaldirektör på Folkhälsomyndigheten, och statsepidemiolog Magnus Gisslén deltog.

I nuläget är marburg klassad som allmänfarlig. På fredagen ska den klassas som samhällsfarlig.

– Även om vi inte ser att det finns risk för Sverige i nuläget så har regeringen omgående initierat ett arbete med att se över klassificeringen av sjukdomen baserat på en hemställan från Folkhälsomyndigheten som inkommit i dag, sa Jakob Forssmed under pressträffen.

Regeringen planerar att fatta beslut om att marburg ska klassas som samhällsfarlig under ett regeringssammanträde på fredagsmorgonen.

I Rwanda bedöms smittorisken i nuläget som mycket hög, i Afrika som hög, men globalt bedöms smittorisken vara låg.

Olivia Wigzell framhöll därmed, vilket även Jakob Forssmed var tydlig med, att risken för smitta i Sverige är låg.

– Även Folkhälsomyndigheten bedömer risken för smittspridning i Sverige som låg. Däremot kan vi inte utesluta så kallade importfall.

Olivia Wigzell uppgav vidare att Sverige har beredskap att »snabbt diagnostisera misstänkta fall av marburg och andra blödarfebervirussjukdomar« och att beredskap och rutiner finns på plats. Därutöver har Folkhälsomyndigheten under torsdagen informerat såväl regionala smittskydd som flygplatser om viruset. Att Sverige står väl rustat var Olivia Wigzell noga med att poängtera.

– I Sverige har vi möjlighet att vårda patienter med marburgfeber under säkra förhållanden i högisoleringsenheter och det finns också säkra sätt att transportera en smittad patient, även om det kräver omfattande resurser, sa hon.

Olivia Wigzell berättade också att Folkhälsomyndigheten håller på att ta fram råd, bland annat till medicinstudenter som kan ha befunnit sig i Rwanda.

– Vi står därför i kontakt med Sveriges lärosäten som har medicinska fakulteter.

Magnus Gisslén informerade därefter om utbrottet och hur sjukdomsbilden kan se ut. Han uppgav att Rwanda hade 36 personer som konstaterats smittade, varav 11 dödsfall. 70 procent av de smittade är sjukvårdspersonal och smittspårning i landet pågår.

– I Rwanda har man ett välfungerande smittskyddsarbete med smittspårning, vilket vi också noterade när det gällde mpox då man lyckades begränsa smittan i Rwanda på ett väldigt bra sätt.

Marburgsmittan är koncentrerad till landets huvudstad, Kigali.

– Det finns en förhållandevis hög risk för spridning i regionen, men risken för svensk del bedömer vi som mycket låg, sa även statsepidemiologen Magnus Gisslén.

Ingen behandling finns och »vaccin är fortfarande på forskningsstadiet«, uppgav Magnus Gisslén.

 

Om marburgviruset

Marburgviruset är ett RNA-virus som tillhör virusfamiljen filovirus som orsakar blödarfeber. I samma virusfamilj ingår ebolavirus.

I dag anses den naturliga värden vara fladdermöss (fruit bat). Virus överförs till människor från dessa fladdermöss, exempelvis efter vistelse i grottor där fladdermössen bor. Marburgvirus smittar mellan människor genom infekterade kroppsvätskor såsom saliv och blod, vilket framför allt innebär en risk för anhöriga och vårdpersonal. En ytterligare risk för virusspridning är vid kontakt med döda kroppar under förberedandet och genomförandet av en begravning.

Källa: Folkhälsomyndigheten