Bakgrunden till missnöjet är den rekommendation om lägstalön, som beslutas årligen, för nyblivna specialistläkare i Region Västernorrland. Läkarna bakom skrivelsen menar att den beslutade rekommendation i år gjort att läkarnas löner i löneförhandlingarna hamnar en bra bit under vad deras kollegor som började förra året fick. Lönenivån hamnar även under medianlönen i regionen, och därmed också i landet, menar läkarna och pekar på att regionen redan i dag har bland de största kostnaderna i landet för hyrpersonal.
– Varför ska man arbeta i regionen när man tjänar många tusenlappar kronor lägre än vad man tjänar i andra regioner? Det är väldigt svårt att förstå. Man kan anta att de vill göra nån besparing på kort sikt, men på lång sikt är det en katastrof som kan förstöra vården i regionen. Det kommer att skapa ett enormt stafettberoende, säger en av läkarna bakom skrivelsen, som vill vara anonym på grund av rädsla för repressalier.
Årets rekommenderade nivå är högre än i fjol, men trots det landar merparten av de nya specialisterna på en lönerevisionsjusterad lönenivå flera tusenlappar under vad deras kollegor som blev klara förra året fick, menar läkarna. De tror att förklaringen är att verksamhetscheferna i år uppfattar den rekommenderade nivån som en riktlinje som ska följas.
– Om man som verksamhetschef ska sätta en högre lön än den rekommenderade måste man argumentera för sin sak. Vi har också fått höra att man då riskerar straff med mindre pott till nästa lönerevision. Det blir som ett osynligt lönetak, säger läkaren.
I sitt svar till läkarna bekräftar hälso- och sjukvårdsdirektör Maria Strandberg och regionens förhandlingschef Helena Wersén att man fattat beslut om en rekommenderad lägsta lön. Varför de faktiska satta lönerna var högre i fjol än i år kan bara förklaras av de chefer som sätter lönerna, menar de.
»Då lönen sätts av närmaste chef är det svårt att ge en komplett bild till vad som är skälen till de faktiskt satta lönerna inom gruppen. Ett skäl som ofta anges är att det är svårrekryterat och att verksamheten är beroende av inhyrda läkare för att klara bemanningen«, skriver de.
Till Läkartidningen säger Maria Strandberg att rekommendationen är en riktlinje, men att det visst finns möjlighet för verksamhetschefer att sätta en högre lön.
– Om det finns skäl ja, men det också varit varierande tidigare om man har följt de här riktlinjerna. Vi arbetar nu med att ta fram tydliga kriterier varför man sätter en viss lön, så att det blir enhetligt inom regionen.
På frågan om det stämmer att verksamhetschefer som sätter högre lön än den rekommenderade »straffas« med lägre lönepott till nästa lönerevision svarar hon att frågan har lyfts och att man undersökt saken.
– Detta kommer inte stämma för löneöversynen för 2024 som på grund av denna diskussion ännu inte är slutförd.
Hon menar också att man eftersträvar konkurrenskraftiga löner, och tillbakavisar bilden av att man ligger långt efter andra regioner. Dessutom, menar hon, finns det andra sätt att vara en attraktiv arbetsgivare än att erbjuda höga löner.
– Det finns så många andra saker som också avgör om man trivs, som hur möjligheten till kompetensutveckling ser ut, om man har bra arbetsmiljö eller om kollegorna är bra, säger Maria Strandberg.
Hon delar inte läkarnas oro för att löneläget kan göra det svårt att rekrytera och behålla specialister i regioner, men säger också att de nya specialisterna är väldigt viktiga för regionen.
– Självklart är det att viktigt för vår region att få behålla de läkare som vi har utbildat genom ST-tjänsten. Att utbilda nya specialister på hemmaplan är vårt sätt att säkra vår tillväxt, med tanke på att vi inte är en storstadsregion.
Emma Furberg, ordförande för Ångermanlands läkarförening, är den som förmedlat kontakterna mellan läkarna och arbetsgivaren. Hon bekräftar bilden av att det finns ett stort missnöje kring de nya specialisternas lönesituation.
– Vi hade en dialog med hälso- och sjukvårdsdirektören innan sommaren, specifikt eftersom vi fick signaler från medlemmar att löner inte konkurrenskraftiga. Vi vet att medlemmar valt att lämna regionen för att man fick bättre lön på andra ställen, säger hon.
Hon säger att hälso- och sjukvårdsdirektörens argument att regionen kan erbjuda annat än lön, som till exempel god kompetensutveckling, för att vara en attraktiv arbetsgivare kan upplevas som provokativt.
– Framför allt eftersom vi fått signaler om att kompetensutvecklingen i regionen haltar, till exempel att man inte får åka på utbildningar och kurser. Lön är också en mycket viktig del i anställningen.
Emma Furberg säger att man från fackligt håll ser allvarligt på situationen.
– Vi tycker att det är bekymrande. Vi är oroliga att man inte ska kunna rekrytera specialister i vår region. Det tar lång tid att bygga upp den läkarkompetens som behövs för en fungerande sjukvård, men kort tid att riva ner.
Läkaren som Läkartidningen pratat med uttrycker samma oro.
– Vi ligger dåligt till, belägna i Norrland men har ingen produktion av egna läkare och är helt beroende av inflyttning. Nu är det många kliniker som riskerar att tippa samtidigt på regionens alla sjukhus om specialisterna väljer att flytta. Det är oerhört oroväckande, rent av katastrofalt.
