Användningen av ultraljudsundersökningar av den behandlade klinikern för snabb diagnostik eller handläggning av akut sjuka patienter har ökat de senaste tio åren. Nästan lika länge har Ultraljudsakademien vid Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm erbjudit standardiserade utbildningsprogram i patientnära ultraljudsundersökningar, Pocus (Point of care ultra sound).
Målgruppen har främst varit egna medarbetare, men också anställda från andra Stockholmssjukhus har examinerats. Nu utbildar man för första gången även distriktsläkare, denna gång från Haparanda och Övertorneå, i ett pilotprojekt.
Initiativtagaren heter Jesper Flodin och är ST-läkare i allmänmedicin på Övertorneå hälsocentral.
– Det började med att jag intresserade mig för vad som är möjligt att göra med ultraljud och hur man kan använda det i glesbygd. Jag höll en liten föreläsning om det för mina kollegor och intresset var oväntat stort. Då kändes det värt att försöka utveckla det. Jag hittade Ultraljudsakademien och skickade ett mejl, säger han och berättar hur han sedan lyckades få loss pengar som ett pilotprojekt inom Nära vård.
Pengarna räckte till fyra deltagare, som förutom Jesper Flodin blev hans kollega Malin Wikström samt Ilja Agalakov och Viacheslav »Ville« Sergeev från Haparanda hälsocentral.
På grund av avståndet sker en stor del av utbildningen på distans, men just nu befinner de sig i Stockholm för ett av tre utbildningspass på plats. Mina Voghera, specialist i internmedicin, är en av utbildningsledarna.
– Det här är första gången vi kör distans med distriktsläkare. Vi har tidigare haft utbildning på distans med andra sjukhusläkare, och då har man tillgång till kontrollröntgen och andra specialiteter. Det är stor skillnad för er som sitter på er egen hälsocentral, säger hon och tittar på gruppen.
De började i september, och i slutet av november har de en praktisk examination. Förutom den krävs godkänt på en teoretisk del, som bland annat handlar om bildtolkning, och att man fyllt en loggbok med tillräckligt stor mängd undersökningar och tillräckligt stor andel patologi. Det sistnämnda är målet med med de så kallade »scanningdagarna« på plats i Stockholm, säger Mina Voghera.
– De här dagarna är det mycket mängdträning. Vi försöker scanna så många olika kategorier som möjligt och försöka hitta lite patologi.
Efter en genomgång av allas loggböcker beslutar de sig för att scanna på Mava (medicinsk akutvårdsavdelning). Den andra kursledaren ansluter: Björn Kolsrud, även han specialist i internmedicin.
Han kollar med ansvariga läkare vilka patienter som kan tänkas komma i fråga för ett ultraljud.
– De allra flesta patienterna tackar ja, både till en och fler undersökningar. En del säger att det var det mest spännande som hände under sjukhusvistelsen, säger Björn Kolstrud innan gruppen delar upp sig på två olika patienter: en yngre man med lunginflammation och en äldre, multisjuk dam, som tålmodigt låter sig undersökas.
Alla ST-läkarna ser stora användningsområden för sina nya kunskaper.
– För mig handlar det mycket om att kunna ge vård till patienten där vi är. Många av våra patienter är gamla och sjuka och vill inte åka. Jag har insett att man kan få reda på så mycket på plats som kan förhindra vårdresor. Det är min största morot till det här. Patienterna blir superglada när man kan undersöka dem så att de slipper åka i väg till Kalix, säger Malin Wikström.
– Många patienter vill också bara ha en bildundersökning för att kunna känna sig lugnare. Med ultraljud känner de sig fullständigt undersökta och slipper åka i väg för röntgen, säger Ilja Agalakov.
Jesper Flodin har räknat på hur mycket resekostnader man har sparat på Övertorneås hälsocentral genom de lungultraljud han gjort de senaste tre månaderna.
– Om jag har räknat rätt är det runt 200 000 kronor vi har sparat på att inte behöva skicka patienter. Och då är det bara på en person som gör ultraljud. Tänk hur det blir när det är flera som kan arbeta med det, säger han.
När den aktiva utbildningen är slut är tanken att ST-läkarna ska skapa ett eget nätverk där de kan hjälpas åt med bildtolkning och annat, säger Björn Kolsrud.
– Det är viktigt att det finns ett nätverk där man kan skicka bilder och få andras syn på saken. Man behöver en struktur efteråt också, om man ska klara sig själv kommer man kanske inte använda sina kunskaper så mycket.
Förhoppningen är att det ska kunna bli en fortsättning på pilotprojektet för glesbygdsläkare. Jesper Flodin säger att de har fler kollegor som är intresserade.
– Vi hoppas kunna få göra ytterligare en omgång till våren, men det vet vi ännu inte hur det blir.
Läs mer:
Sätter standarden för hela sjukhuset
