Nu skolas Denise Bäckström in i rollen som så kallad LäkML hos Generalläkaren, brigadgeneral Claes Ivgren, berättar hon för Läkartidningen. Det innebär att hon blir medicinskt ledningsansvarig läkare för den högsta medicinska noden på Försvarsmakten, en myndighet där drygt 56 000 personer tjänstgjorde vid förra årsskiftet.
– En stor mängd av diverse frågor som berör medicin passerar Generalläkarens bord. Vi har ett myndighetsansvar att utöva medicin på ett säkert och bra sätt och att följa upp den medicinska verksamhet som bedrivs.
Denise Bäckström säger att jobbet är utmanande. Natomedlemskapet innebär bland annat att Sverige ska skicka ett förband till Lettland för att delta i Natos avskräckande aktiviteter där. Försvarsmakten måste även skala upp och i viss mån anpassa sig till andra arbetssätt.
– Att inte trilla ner på detaljnivå är oerhört viktigt. Att se det stora hela kan vara en utmaning – att se vad som är viktigt för Försvarsmakten på ett övergripande plan.
– Jag ska inte bestämma hur ett fältsjukhus ska se ut i detalj, men väl se till att de politiska besluten som tas med bäring på budget med mera inkluderar medicinska resurser i tillräcklig grad, svarar hon när Läkartidningen ber henne att exemplifiera.
Hur har Nato-inträdet påverkat ditt arbete?
– Det är inte jobbigare, snarare mer intressant. Försvaret har fått en ytterligare dimension.
I takt med att Försvarsmakten växer ökar också behovet att anställa fler läkare, eller rättare sagt många läkare.
– Det handlar om flera hundra läkare på olika nivåer. Vi behöver läkare för många olika tjänster, dels läkare som jobbar kliniskt, dels läkare som leder verksamheten, säger Denise Bäckström.
Men alla har inte gjort värnplikt och saknar därför den koppling till Försvarsmakten som du har. Kan de också trivas i myndigheten?
– Man kan fundera på varför jag trivts så bra inom Försvarsmakten. Jag tror att jag framför allt gillar engagemanget bland kollegor – att vi har ett gemensamt mål trots våra olikheter som människor. Det är klart att det finns även civilt, men jag upplever det som att det ändå finns mer framåtanda i Försvarsmakten. Ibland kan man uppleva i det civila att patienter är »ett problem«, men så är det inte här. Jag känner också att jag kan göra mer bra för fler personer.
Läs också:
Oroliga tider kräver medicin i frontlinjen
Intensivvård och prioriteringar i fredstida katastrofer och tid
