Varför slutar du som ordförande för Jönköpings läns läkarförening?
– Jag har varit med så länge. Jag har suttit i styrelsen sedan 1992, tror jag, och varit ordförande sedan 2002. Men för varje år blir man äldre. Jag har tänkt trappa ner på det kliniska arbetet under året och då tycker jag att det är lämpligt att även lämna ett sådant här förtroendeuppdrag.
Hur har du orkat vara ordförande så länge?
– Vi har i alla år haft en välfungerande styrelse med ett fantastiskt bra arbetsklimat, så det har varit väldigt trevliga år. Men först ville jag inte alls bli ordförande. Jag var vice ordförande, och två veckor före årsmötet 2002 sa jag att det var helt otänkbart att kliva upp på ordförandeposten. Jag tyckte att uppdraget var så stort och jag såg inte hur jag skulle få ihop ekvationen att både vara facklig och fysiskt tillgänglig på vårdcentralen där jag arbetade. Men vi hade ingen ordförandekandidat, och någon sa att jag som vice ordförande inte hade något val, utan att jag var skyldig att ställa upp. Så blev det.
Vad är du mest stolt över från din tid inom det fackliga?
– Vi har både lyckats göra insatser för kollektivet och för enskilda medlemmar som av någon anledning kommit i kläm. Vi hade också ett väldigt bra samarbete med personaldirektören i början av 2000-talet. Vi fick till många kollektivavtal under den tiden. Fortfarande kämpar många läkarföreningar för att få rätt till jourbefrielse för gravida, men vi har haft den möjligheten i över tjugo år.
Vad var det som fick in dig på det fackliga spåret?
– Då får man gå tillbaka till åttiotalet när jag var AT-läkare. Läkarförbundet var ute i strejk några gånger, bland annat mot den höga marginalskatten. Parollen var ungefär »en krona mer i timmen efter skatt«. Det var nog där det startade.
Även om du sitter kvar i styrelsen ett tag till blev jag lite ledsen när jag hörde att du skulle sluta. Du har alltid tagit dig tid när jag ringt och ställt alla möjliga och omöjliga frågor.
– Det är som du säger, jag har alltid prioriterat att prata med massmedia. Det tycker jag är viktigt. Även om det har blivit några riktiga grodor i lokaltidningen som har krävt sina dementier efteråt.
Nu tar Axel Petersson över ordförandeklubban i stället. Vill du skicka med några goda råd till honom?
– Han är väldigt duktig och diplomatisk. Men allmänt kan man säga att man förstås måste jobba för alla medlemmars bästa. Tyvärr kan vi inte leva upp till allas förväntningar. Om något inte blivit så bra får man alltid höra det, men positiv kredd har vi kanske fått lite för lite av.
