– Att säga att provet är för svårt är i alla fall en lite förenklad konklusion, kan man säga. Vi tycker inte att man ska göra det så enkelt för sig. Det kan ligga många anledningar bakom det låga provresultatet.
Men kan en av anledningarna vara att det faktiskt är för svårt?
– Det är svårt att utesluta det fullt ut, men innan man gör den konklusionen behöver man titta på andra plausibla förklaringar. Vi har tidigare publicerat två vetenskapliga artiklar kring eAT-provet där man exempelvis ser att i vilken utsträckning man klarar provet påverkas av var man har gjort sin grundutbildning. Nu senast var det 70 procent av dem som hade en utomeuropeisk utbildning som inte klarade provet, det kan förklara en del av det här specifikt dåliga resultatet. Men vi ser också, lite anekdotiskt, att den språkliga förmågan hos läkarna har försämrats. Vi ser till exempel att man oftare använder lekmannaspråk och medicinsk slang, och att man helgarderar sig genom att rabbla svar även när frågan bara efterfrågar ett visst antal svarsförslag. Vi ser också att förmågan till kliniskt resonemang brister hos många.
Har ni tankar om vad det kan bero på?
– Dels kan det vara så att man har sämre kunskap i svenska språket eftersom man har ett annat ursprung och har lärt sig svenska i vuxen ålder, dels kan man fundera på om den allmänna läsförmågan kring längre texter, som kräver koncentration över tid, har försämrats. Det pratas om det i skolan och på andra högre utbildningar, att dagens yngre har en försämrad förmåga när man kanske inte tränas på samma sätt. Man exponeras mest för kommunikation i kort, telegramliknande form och får inte träning i att hantera fördjupande texter som behövs i medicin. Det kan säkert bidra.
Så vad behöver göras, anser ni?
Ska man se det som ett misslyckande att så många inte klarar sig?
– Absolut. Det är individer som inte vill något annat än att få sin legitimation och komma ut i sjukvården för att hjälpa till. Så absolut. Samtidigt, även om det är viktigt att vi får in läkare i den svenska sjukvården, så har vi ett ansvar för att de har tillräckliga kunskaper och att de jobbar på ett patientsäkert sätt. Annars riskerar våra patienter att fara illa. Det är den viktigaste aspekten.
Debattören ställde frågan vems ansvar det är att så många inte klarar provet. Vad är svaret på den frågan, tycker du?
– Jag vill sprida ut ansvaret, det går inte att lägga det på en enskild aktör. Man har ju ett personligt ansvar för att man har de kunskaperna som behövs för att få svensk läkarlegitimation. Vi som provkonstruktörer har ett ansvar för att vi konstruerar ett prov som har en svårighetsgrad som speglar det man behöver kunna. Och arbetsgivarna har ett ansvar att AT-läkarna får det nödvändiga stöd, undervisning och handledning de behöver för att tillskansa sig de kunskaper som behövs. Men vi ser tydligt att frågan behöver lyftas ånyo.
Läs mer:
Debatt: Vem bär ansvaret för det dåliga resultatet på det senaste eAT-provet?
Replik: Att hävda att eAT-provet har blivit svårare är en grov förenkling
Exempel på brister på eAT-provet i intermedicin, enligt Nämnden för prov efter läkares allmäntjänstgöring.
- Användning av lekmannaspråk: Djup ventrombos benämns ”propp i benet”, vänsterkammarhypertrofi på EKG är ”förtjockat hjärta” och pleuravätska på lungröntgen benämns ”vatten i lungan”.
- Användning av medicinsk ”slang”: Förmaksflimmer benämns ”flimmer”. På en fråga om lämpliga laboratorieanalyser för att fastställa orsaken till levercirros kan man få svaret ”hepatitblock”. Det är upp till rättaren att avgöra om detta innebär analyser för att diagnostisera viral hepatit, autoimmun hepatit, toxisk hepatit etc.
- Medveten eller omedveten otydlighet i svaret: Om frågan lyder ”Vilken är den mest sannolika orsaken….” så kan svaret innehålla flera alternativ. Om AT-läkaren har bristande kunskaper i det svenska språket, slarvat eller väljer att ”gardera” svaret är oklart.
- Sammanblandning av medicinska termer: En viktig differentialdiagnos vid hög SR kan vara ”myom” och vid högt serum-ferritin ska man överväga ”feokromocytom”. Mest sannolikt har AT-läkaren hört talas om myelom resp. hemokromatos men är det patientsäkert att blanda ihop namnet på sjukdomar?
- Bristande förmåga till kliniskt resonemang: En patient med nyupptäckt förmaksflimmer och anemi ska sättas in på antikoagulantia om vederbörande får tillräckligt många poäng enligt CHA2DS2-VASc-score. Att orsaken till anemin inte har fastställts och att denna exempelvis kan utgöras av en gastrointestinal blödningskälla saknar man förmåga att resonera kring.
