Kunskapsprovet för utlandsutbildade läkare har fått hård kritik ända sedan starten. Provet har av många ansetts allt för svårt och inriktat på fel typer av kunskap – men är ett hinder som alla läkare med examen från länder utanför EU/EES måste ta sig över för att få svensk läkarlegitimation. Snittet för hur många som klarar provet brukar ligga på strax över 20 procent, enligt Magnus Hultin, docent vid Umeå universitet och ansvarig för kunskapsprovet. Vid det senaste provet klarade sig dock bara 19 av 185 provdeltagare, alltså drygt 10 procent. Det innebär det nästa sämsta resultatet någonsin. Magnus Hultin tycker att det är tråkigt att så få av läkarna klarar provet, men har inga tydliga svar på vad som ligger bakom de svaga siffrorna den här gången.
– Provresultatet blev klart först i tisdags så vi har inte hunnit göra någon djupare analys ännu, men vi är väldigt nyfikna på varför det gick som det gick, och om det finns någon förklaringsmodell till det vi ser. Ingenting har ändrats i hur vi tar fram frågor och provet håller samma kvalitet som tidigare. Däremot känner vi igen ett mönster från tidigare år, att av de fyra prov som erbjuds på ett år brukar det vara sämst resultat på årets sista, säger Magnus Hultin.
En av de som underkändes på provet i november är Emelie Bergman Røthe, som läste läkarprogrammet i Storbritannien.
– Jag började ju min läkarutbildning i ett EU-land, men så kom brexit, så jag har slutfört den utanför EU, och därför måste jag göra kunskapsprovet.
Mycket av kritiken har handlat om att provet har för stort prekliniskt fokus, så att det är svårt att klara för personer som utbildade sig långt tillbaka i tiden. Språket är förstås ett annat problem för den som inte har svenska som modersmål. För Emelie Bergman Røthe, som är svensk och kommer raka spåret från läkarutbildningen, borde provet inte vålla särskilt stora bekymmer. Hon var själv övertygad om att hon skulle klara det, men snubblade på mållinjen och hamnade några poäng från godkänt.
– Jag pratar svenska, jag har gått på ett av de bästa universiteten i England och har toppbetyg därifrån. Det kan inte vara så här svårt. Förut var jag säker på att förklaringen till att så få klarade provet låg i att många gav sig på det för tidigt, innan de lärt sig språket ordentligt. Men nu när jag själv skrev provet var det en chock att fokus låg på frågor som var totalt kliniskt irrelevanta, säger hon.
Enligt Emelie Bergman Røthe var vissa frågor »ren biokemi«, och hon saknade frågor som tog avstamp i den svenska patientbasen.
– Jag hade velat se fler frågor som utgick ifrån patientfall som man ofta stöter på i Sverige, i stället för att fokusera på prekliniska kunskaper som inte är förankrade i den kliniska praktiken över huvud taget.
Hon skulle också önska att Umeå universitet tog ett större ansvar för att hjälpa läkarna på den krokiga resan mot svensk legitimation.
– Lägg ut mer utbildningsmaterial eller ta fram fler förberedande kurser! 90 procent ska inte behöva bli underkända.
Magnus Hultin tycker dock inte att kunskapsprovet är för svårt.
– Nej, det här är samma typer av frågor som studenter på den vanliga läkarutbildningen får besvara. Men min erfarenhet är att man ofta överskattar sin egen förmåga att analysera nya frågor. Kommer man från en annan kultur och dessutom har en gammal utbildning behöver man läsa på och även öva på läsförståelse för att kunna se nyanserna i frågorna, säger han.
Emelie Bergman Røthe förstår att vissa läkare ger upp på vägen mot svensk läkarlegitimation och hellre testar lyckan i ett annat land. Själv är hon fast besluten att göra ett nytt försök.
– Det är i Sverige jag vill jobba så jag är jättemotiverad. Men det är väldigt tråkigt att jag ska behöva gå arbetslös i väntan på nästa prov, när jag hade kunnat ta nästa kliv i stället, säger Emelie Bergman Røthe.
Läs också:
Debatt: Rätt nivå på kunskapsprovet, men regionerna skulle kunna göra mer
Debatt: Utländska läkares kompetens går förlorad i det svenska systemet
Efter regeländringar: Köer för att få göra det praktiska kunskapsprovet
