Hallå där Carl-Magnus Forslund, ordförande i SFBUP, vad är temat för årets »verksamhetschefsmöte«, som ni kallar det?
– I år fokuserar vi på arbetsmiljö och fortbildning. Vi kommer att presentera enkäter, bland annat en som vi nyss genomförde med både specialister och ST-läkare. Tyvärr hade vi en låg svarsfrekvens på 12 procent vilket motsvarar 64 av våra medlemmar. Enkäten visade dock att de flesta känner att de bara delvis kan återhämta sig efter en arbetsdag. Endast hälften av specialisterna svarade att jobbet är förenligt med privatlivet. Och av specialisterna är det cirka 60 procent som svarar ja på att de kommer fortsätta på Bup under nuvarande omständigheter. För resterande är det inte lika självklart.
Även om svarsfrekvensen inte var så hög, vad tänker du om arbetsmiljön generellt bland barn- och ungdomspsykiatrer?
– Vi har ju fått intrycket att specialister inom vårt område byter bana i högre grad än andra och det visade bland annat Socialstyrelsens rapport som kom här om veckan. Vi märker också när vi träffar våra medlemmar att läget är väldigt ansträngt. Det är för slitsamt helt enkelt och mycket handlar om den etiska stressen. De slutsatser vi kan dra av det vi fått från våra medlemmar är att det är ganska mycket ensamarbete, bristande återhämtning, hög administrativ börda, bristande möjligheter att upprätthålla sin kompetens och bristande möjligheter till verksamhetsutveckling och forskning. Fortbildning är ju väldigt viktigt, och vi förstår att regioner har en pressad situation och snäv budget att förhålla sig till, men det är oroväckande att dra ner på det. Det kommer vi att lyfta de här dagarna.
Apropå Socialstyrelsens rapport och att ADHD står för 70 procent av alla läkarbesök hos Bup – vad tänker ni om det?
– Det tycker vi nog alla är ganska anmärkningsvärt, och något som också hänger ihop med den stora ökningen av ADHD-diagnoser. Jag tror man ska se det som ett komplext och mulitfaktoriellt problem. Många faktorer spelar in: en ansträngd skola, högt ställda krav i förhållande till barns utvecklingsnivå, diskussionen kring skärmtid, sömnproblem och så vidare. Också att det många gånger »behövs« en diagnos för att få tillgång till stöd och insatser i skolan. Många tänker nog också att medicin är en quick fix, något som kan avhjälpa snabbt och enkelt, samtidigt som vi ser ganska mycket biverkningar och att många slutar med sin behandling efter ett tag.
Vad hoppas du att de här dagarna ska ge?
– Jag hoppas att verksamheterna tar med sig vår oro kring våra medlemmars arbetsmiljö och gör något åt bristen på fortbildning. Om vi ska ha en hållbar psykiatri måste verksamheterna strida för detta – det handlar om patientsäkerhet i slutändan, säger Carl-Magnus Forslund.
Läs även:
Barn- och ungdomspsykiatrer lämnar och ADHD-diagnoser ökar
