Direkt efter masskjutningen på Campus Risbergska i Örebro i början av februari märktes ett ökat tryck inte bara på slutenvården, utan också på primärvården. Framför allt tog vårdcentralerna emot personer i chock eller med lättare sårskador, berättar Madelene Johanzon, läkare och områdeschef för nära vård. I takt med att tiden gått har dock sökorsakerna förändrats. Runt en vecka efter dådet började patienter söka sig till vården för att få rådgivning för sådant som oro, sömnsvårigheter och minskad aptit.

– Några har svårt att sova, några behöver sjukskrivning. Vi befinner oss fortfarande i ett akut skede och det här är helt naturliga reaktioner i en kris. Det som är viktigt nu är att fånga upp de som riskerar att få mer långvariga bekymmer, säger hon.

En del patienter har fått bokas om på grund av det ökade patientflödet, något som mötts av stor förståelse, enligt Madelene Johanzon. Två distriktssköterskor från primärvården har också bistått på Örebro kommuns mötesplats för personer som antingen studerar eller arbetar på den drabbade skolan. Även där har söktrycket varit högt. I förra veckan vände sig mellan 150 och 200 personer dit.

– Sjuksköterskornas uppdrag där är att lotsa vidare inom vården om behoven finns. Det kan handla om att få kontakt med sin vårdcentral eller med våra psykiatriska kliniker.

En av de vårdcentraler som har haft högst tryck är Capio Haga. Där fick personalen reda på att en skolskjutning pågick efter att en skadad person flytt in på vårdcentralen. Snabbt avbokades alla patientbesök och akutrum gjordes i ordning, berättar verksamhetschef Josefin Franke för P4 Örebro. Nu har det psykosociala teamet fått ställa om för att hinna ta hand om alla patienter.

– Vi har ungefär 20 patienter som går i behandling efter skolskjutningen, som var primärt involverade i skolskjutningen. Och det ramlar in ungefär sex, sju ärenden om dagen, säger hon till radion.

Även vårdpersonalen behöver dock få en möjlighet till bearbetning. Här har Region Örebro län erbjudits hjälp av andra regioner för att stödja de egna medarbetarna. Bara en sådan sak som först träffa en patient som har varit med om skolskjutningen till att strax därpå hantera ett årsbesök vid en kronisk sjukdom kan innebära en svår övergång, säger Madelene Johanzon.

– Det blir väldigt tvära kast för medarbetarna.

När det gäller de personer som skadades i samband med skjutningen vårdas samtliga fortsatt på Universitetssjukhuset Örebro, men ingen är längre kvar på intensivvårdsavdelningen. Alla är allvarligt skadade, men läget är stabilt, säger Ioannis Ioannidis, verksamhetschef för kirurgikliniken.

– Vi har påbörjat en process för den långvariga efterföljande kroppsliga och psykiska rehabiliteringen. För en del av patienterna kan man se ett slut inom närtid, medan för andra kan vi inte säga om det krävs en, två, tre eller fler operationer till.

Redan dagen efter skjutningen intervjuades Ioannis Ioannidis i Läkartidningen om hur han lett arbetet på akuten. Då var både han och kollegorna tagna av situationen. Sedan dess har det funnits möjlighet till både gruppdebriefing och enskilda samtal.

– Vi har påpekat att lika på tårna som personalen var under den här händelsen, lika på tårna måste de vara nu när det handlar om att ta hand om sig själva och sina kamrater, ifall man upptäcker sådant som inte verkar stämma.

Själv bearbetar han händelserna genom att prata med kollegor och umgås med familjen.

– Det känns under kontroll. Jag har en familj som jag blir ompysslad av och där jag kan få landa och bara vara en vanlig pappa och make, säger han.

Läs också:
Han ledde arbetet på akuten: »Det tar på krafterna«
Flera regioner erbjöd Örebro hjälp efter skolskjutningen