Företagsläkare utgör 1,6 procent av Sveriges legitimerade läkare, enligt uppgifter från Socialstyrelsen. Men föreningar, branschorganisationer, arbetsmarknadens parter och även en del företag är oroliga för att siffran är på nedgång.
Företagsläkare är ingen skyddad akademisk titel. En företagsläkare är vanligtvis utbildad enligt det gamla systemet med ett specialistbevis i företagshälsovård eller har en grundspecialitet i arbets- och miljömedicin med inriktning på företagshälsovård. Ett ytterligare alternativ är tilläggsspecialiteten arbetsmedicin, och då har läkaren en annan klinisk, patientnära specialitet i botten. Men det finns även läkare som kallar sig företagsläkare utan att ha någon av dessa tilläggsutbildningar.
Tilläggsspecialiteten tar i regel två år och sex månader och består av handledning på en företagshälsa och kurser, antingen via Svenska företagsläkarföreningen (SFLF) eller på någon av Sveriges åtta arbets- och miljömedicinska kliniker, som delvis tar emot patienter men främst bedriver forskning.
Men att bli specialist i arbetsmedicin, eller företagsläkare, är inte helt lätt. Utbildningarnas struktur har nämligen förändrats genom åren, vilket förklaras i en utredning från Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak) från 2021. I samband med förändrade regler upphörde Socialstyrelsen 2013 att utfärda specialistbevis i företagshälsovård efter genomgången »företagsläkarkurs«. Förhoppningen var att fler skulle utbilda sig i basspecialiteten arbets- och miljömedicin, men då dessa blev för få i förhållande till behovet inrättades 2015 en ny tilläggsspecialitet som fick namnet »arbetsmedicin«. På så sätt fanns återigen flera vägar till titeln företagsläkare.
– De flesta som blir företagsläkare är specialister i allmänmedicin som byter inriktning någon gång runt 40-45-årsåldern. De ser möjligheterna att förebygga ohälsa och ser vilken nytta man kan göra – till exempel märker de att mycket insatser kan göras för att se till att människor inte ens behöver hamna i primärvården, säger Peter Munck af Rosenschöld, vd för Sveriges företagshälsor.
Han, liksom hela branschen, är orolig för företagshälsovårdens framtid, då antalet företagsläkare blir mindre för varje år. Enligt Socialstyrelsen fanns det i januari i år 1 228 läkare i Sverige med specialistkompetens inom arbetsmedicin, arbets- och miljömedicin samt (de tidigare använda namnen) företagshälsovård och yrkesmedicin.
Att företagsläkarkåren krymper beror till stor del på att de flesta yrkesverksamma är i eller nära pensionsåldern och att utbildningen inte har haft någon tydlig struktur sedan 2007. När det gäller den höga medelåldern är 82 stycken (23 procent) av SFLF:s 350 yrkesverksamma medlemmar över 65 år.
– Vi i föreningen är stressade över att beslut om huvudmannaskap och finansiering av specialistutbildningen dröjer, då vi står inför ett akut behov av förnyelse. Utan utbildning och nyrekrytering riskerar vi att förlora en ovärderlig resurs i svenskt arbetsliv, säger Stig Norberg, ordförande i SFLF.
Det fylls inte på med yngre i den omfattning som krävs, enligt Stig Norberg. Anledningen är att det är svårt att få möjligheten att göra ST för dem som väljer att gå tilläggsspecialiseringen i arbetsmedicin, eftersom det i regel är privat företagshälsovård som står för hela utbildningskostnaden när företagen anställer en blivande specialist.
– Tilläggspecialiteten i arbetsmedicin är inte offentligt finansierad, trots att behovet på arbetsmarknaden är jättestort. En läkare utan specialistexamen saknar de nödvändiga kunskaperna om sambandet mellan arbetsmiljö och hälsa och får inte utföra de lagstadgade medicinska kontroller som krävs i arbetslivet, säger Peter Munck af Rosenschöld och fortsätter:
– Vi står inför helt nya exponeringsrisker i dag, till exempel i batterifabriker. Läkare måste veta hur personal ska skyddas på bästa sätt från kemikalier och metaller. Dessutom: hur kan vi bygga kärnkraftverk eller montera vindkraftverk om vi inte har företagsläkare som ser till att anställda är säkra? För att inte tala om den galopperande psykiska ohälsan.
Behovet av fler företagsläkare är stort, men bristen på finansiering har satt käppar i hjulen för företagshälsovården sedan 2007. Innan dess hade Arbetslivsinstitutet ansvar för företagsläkarutbildningen, och finansieringen skedde då via staten. Mellan 2007 och 2013 genomfördes utbildningen som ledde fram till ett specialistbevis i företagshälsovård med tillfälliga statliga medel, men när specialiteten 2015 införlivades i den ordinarie utbildningsstrukturen för läkare uteblev finansieringen på grund av politiska beslut.
Det har lett till ett stort ansvar för företagshälsovårdsföretagen, varav Falck, Feelgood och Avonova hör till de största i branschen. Christine Swan, operativ chef på Avonova, vill inte prata kronor och ören, men medger att utbildningen av ST-läkare utgör en stor kostnad för företaget.
– Vi drar ett ganska stort strå till stacken när det kommer till att utbilda företagsläkare. De senaste två åren har vi sex läkare som uppnått specialistbevis inom arbetsmedicin, och det skulle ju vara enklare att ta in fler om vi fick finansieringsstöd. Eftersom vi har tvingats göra detta i några år så har vi fått in det i ekvationen, men jag tycker inte att vi själva ska behöva bekosta det, säger Christine Swan.
Kostnaden handlar om att ST-läkarna behöver skickas på kurser som oftast ges i SFLF:s regi eller vid något av de åtta arbets- och miljömedicinska centrum som finns i Sverige. Christine Swan bekräftar även SFLF:s oro att det är en åldrande profession och uppger att det är ett problem eftersom upplägget för ST-utbildningen också kräver att Avonovas mer erfarna företagsläkare agerar handledare åt nya.
– Vi måste ju se till att de nya handleds på ett bra sätt, och om många går i pension kan vi inte göra det i den takt som vi önskar, säger Christine Swan.
Både Christine Swan och hennes branschkollegor önskar finansiellt stöd.
Och frågan har varit under lupp. Flera statliga utredningar har nyligen gjorts med syftet att ta reda på vilken myndighet som skulle kunna få ett samordnat ansvar för ST-utbildningen i arbetsmedicin. Mynak föreslog Försäkringskassan i februari förra året, och Kansliet för hållbart arbetsliv (som inrättades som en del av regeringens arbetsmiljöstrategi för 2021–2025) föreslog Arbetsmiljöverket. Företagshälsovårdens framtid och dess kompetensförsörjning var uppe till het diskussion i en interpellationsdebatt den 8 november 2024, då riksdagsledamoten Johanna Haraldsson (S) ställde jämställdhets- och arbetslivsministern Paulina Brandberg (L) mot väggen i frågan. Johanna Haraldsson ville se en lösning, och i sin interpellation nämner hon ett akut behov av utbildningar för företagsläkare (och arbetsmiljöingenjörer).
Den 10 februari i år uppgav Arbetsmarknadsdepartementet och Paulina Brandberg i ett pressmeddelande att Mynak ska avvecklas och att myndighetens uppgifter förs över till Arbetsmiljöverket och Karolinska institutet (KI). Arbetsmiljöverket får arbetsmiljöfrågorna och KI får företagshälsovårdens kompetensförsörjning – ett uppdrag som ska verkställas senast den 1 januari 2026. Paulina Brandberg har avböjt en intervju med Läkartidningen, men Jenny Selander, docent och enhetschef för den arbetsmedicinska enheten vid Institutet för miljömedicin på KI, är positiv till att KI får arbeta med att följa och främja kompetensförsörjningen till företagshälsovården.
– Det är en ära att få möjlighet att arbeta med denna viktiga fråga. Vi har bildat en intern arbetsgrupp som nu utvecklar uppdragets detaljer tillsammans med Mynak och departementen, säger Jenny Selander.
Peter Munck af Rosenschöld, som länge arbetat för en lösning, är än så länge försiktigt positiv till beskedet.
– Vi får se längre fram vad det innebär, och om detta löser finansieringen så vi får fler företagsläkare.
Läs även:
Försvarsmakten behöver fler företagsläkare »Det är inte unikt för oss«
