Inget av målen har nåtts i omställningen till god och nära vård

I januari 2018 initierade den dåvarande regeringen omställningen i hälso- och sjukvården som fick arbetsnamnet »God och nära vård«, vilket 2019 även resulterade i en överenskommelse mellan staten och SKR. Syftet med omställningen var att primärvården skulle spela en central roll i hälso- och sjukvården, men trots lagändringar, stimulansmedel till regionerna och andra insatser har visionerna inte blivit verklighet. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har sedan 2020 följt och utvärderat omställningen i sex olika publikationer, och slutrapporten som publicerades på måndagen visar dystra resultat.

Magnus Isacson, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin (Sfam), är inte förvånad över resultatet:

– Det känns deprimerande, men skönt med en myndighet som bekräftar det vi alla som jobbar i primärvården känner, säger han till Läkartidningen.

Ylva Sandström, ordförande i Svenska distriktsläkarföreningen (DLF), är inne på samma spår.

– Det var ingen överraskning. Vi vet att omställningen går fram med myrsteg, om den alls går fram. Det känns som om regionerna ägnar mycket tid åt perifera saker i stället för det som skulle kunna göra skillnad på riktigt, som läkarbemanning i primärvården. Staten behöver också se till att regionerna gör sitt jobb.

Inget av målen i överenskommelsen om en god och nära vård (se faktaruta) har uppnåtts hittills, och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ser »få tecken på att omställningen har påverkat patienternas erfarenheter av vården«. Mycket arbete sker visserligen i såväl kommuner som regioner, men myndigheten bedömer att insatserna främst handlat om »olika avgränsade projekt« och att dessa inte har lett till någon tydlig omstrukturering av primärvården. Att målen inte uppnåtts beror, enligt myndigheten, i hög utsträckning på att primärvården »inte fått förbättrade ekonomiska eller personella resurser, vilket krävs för att genomföra förändringarna«. Att primärvården inte stärkts beskrivs som den viktigaste förklaringen till resultatet.

– Att primärvården stärks, både ekonomiskt och personellt, är avgörande för att omställningen ska kunna förverkligas. Även kompetensförsörjningen måste prioriteras, både genom en förbättrad arbetsmiljö, en bibehållen eller ökad utbildningstakt för specialister i allmänmedicin och en adekvat tillgång till övriga personalkategorier, säger Siri Bokvist, utredare vid Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, i ett pressmeddelande.

Inte bara resurser saknas, utan även en tydlig beskrivning av det »överordnade syftet med omställningen«. För många mål har lett till att olika aktörer har olika fokus, vilket försvårar omställningen, bedömer myndigheten. Otydlighet är ett problem i flera avseenden, enligt myndigheten, som konstaterar att den statliga styrningen »är omfattande men delvis otydlig och saknar ansvarsutkrävande komponenter«. Bland annat framgår inte hur resurser ska prioriteras mellan olika delar av vården.

För att komma till rätta med omställningen och göra allvar av en primärvård som fungerar som hälso- och sjukvårdens nav krävs omtag i styrningen, enligt Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Den föreslår förtydliganden och stärkta insatser inom fyra områden. Myndigheten rekommenderar »att regeringen förtydligar och utvecklar den statliga styrningen av omställningen« och »att regeringen, regionerna och kommunerna säkerställer en tydligare och mer samordnad styrning från nationell till regional och kommunal nivå«. Därtill bör primärvårdens förutsättningar stärkas, och stärkas bör också uppföljningen av primärvården och omställningen.

Läkarförbundets ordförande anser att regeringen behöver ställa tydligare krav på regionerna »om regeringen menar allvar med att bygga ut primärvården«.

– Att alla svenskar ska kunna välja en namngiven läkare är den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra kontinuiteten och tillgängligheten i vården. Regeringen behöver ställa tydligare krav på hur de medel de avsätter för omställningen används och ta initiativ till en skärpt lagstiftning som innebär att invånare listas på läkare, inte bara på en vårdcentral, säger Sofia Rydgren Stale i ett uttalande.

Ett av kraven som regeringen bör ställa på regionerna, enligt Sofia Rydgren Stale, är att ta fram konkreta planer för hur Socialstyrelsens mål, en läkare på 1 100 invånare, ska nås. Det tycker också Magnus Isacson.

– Det är något som regeringen borde kräva från regionerna: att alla ska ha en handlingsplan för att kunna uppnå Socialstyrelsens mål om en läkare på 1 100 invånare. De regioner som inte kan uppvisa någon plan borde heller inte få ta del av pengar från staten. Regionerna borde också kräva av vårdcentralerna att de redovisar hur många läkare man har i heltidstjänster, anser Magnus Isacson.

Även Socialstyrelsen har granskat omställningen till god och nära vård i en delrapport, som också publicerades på måndagen. Socialstyrelsen bedömer bland annat att »tillgängligheten till primärvården blivit något bättre, att det är marginellt fler patienter som känner sig delaktiga och även om kontinuiteten förbättrats för vissa grupper så nås inte målen«. Myndigheten konstaterar också att det behövs »ännu fler insatser« för att det ska vara tal om en omställning som gör skillnad. Under 2025 finns 3,6 miljarder kronor i potten som regioner och kommuner kan söka för insatser, som då ska handla om tillgången till vårdcentraler, att öka tillgången till fast läkarkontakt och att säkerställa att patienter får vara delaktiga i sin vård.

Läs även:
Trögt i omställningen till nära vård enligt en ny myndighetsrapport
Socialstyrelsen om omställningen till nära vård: »Takten behöver öka«