Det var Psykologtidningen som var först med att berätta att utmattningssyndrom försvinner som diagnos. Bakgrunden till beslutet är att Världshälsoorganisationen, WHO, uppdaterar det internationella diagnossystemet ICD-10 till ICD-11. Uppdateringen börjar dock inte gälla förrän i januari 2028, vilket innebär att det finns tid att utreda hur detta ska hanteras. Elin Lindsäter, psykolog och framstående forskare på ämnet, säger till tidningen att hon tror att beslutet kan leda till att »vi blir mer specifika i hur vi förstår olika människors lidande och att vi kan ge bättre behandlingar«.
Carl Johan Östgren, professor i allmänmedicin, tror också att det ligger en vinning i att diagnosen försvinner.
– Jag kan tycka att utmattningssyndrom är en väldigt allmän benämning som inte riktigt är rättvis för de här personernas lidande. Diagnosen är ju också ifrågasatt, eftersom den är så allmän i sin karaktär, säger han och kommer till slutsatsen:
– Det är egentligen ganska klokt att den tas bort, eftersom det är en diagnos som bara finns i Sverige, och WHO försöker ju styra bort från nationella diagnoser, säger Carl Johan Östgren.
Utmattningssyndrom har varit en officiell diagnos i Sverige sedan 2005 då Socialstyrelsen införde den i ICD-10-SE, den svenska versionen av WHO:s diagnosmanual. Expertgruppen bakom införandet av diagnosen leddes av psykiatern Marie Åsberg, som nyligen släppte en bok om utmattningssyndrom.
Hur tror du att det kommer påverka allmänläkare i deras vardag att diagnosen försvinner?
– Jag tror att många upplever diagnosen som vag och inte särskilt tydlig. Man får försöka bena lite mer i vilka symtom patienten har och på vilka sätt det hindrar den när det kommer till sjukskrivningar. Det har ju blivit en sjukskrivningsdiagnos och efter ett tag tenderar sådana att bli lite stigmatiserade.
En sådan effekt stjälper snarare än hjälper patienten, anser Carl Johan Östgren.
– Jag tror på att försöka formulera symtombilden i en annan term framöver, säger han.
Mikael Tiger, docent i psykiatri, är inne på ett liknande spår, och tillägger att en tydligare uppdelning av patientens symtom ger bättre möjligheter att hjälpa. Detta eftersom det i dag inte finns någon specifik behandling mot utmattningssyndrom.
– Jag håller med psykologen Elin Lindsäter, och den största fördelen med att diagnosen försvinner är nog att man som läkare tänker sig för lite noggrannare, man försöker hitta behandlingsbara tillstånd som depression och ångestsyndrom som skulle kunna ligga bakom symtombilden. Vid utmattningssyndrom försöker man ju bara få patienten att skapa balans i livet och bli bra av sig själv, säger Mikael Tiger.
Med det sagt tvivlar han inte på tillståndet – tvärtom har han själv flertalet patienter med utmattningssyndrom, även om Mikael Tiger påpekar att de allra flesta tas om hand i primärvården, eftersom diagnosen inte kräver någon specifik behandling som behöver ges inom specialiserad psykiatri.
När utmattningssyndrom försvinner som diagnos – hur tänker du att det påverkar läkare?
– Det finns ju en patientgrupp som är utmattade, där egentligen ingen annan diagnos ligger bakom. Det är viktigt att läkare får instruktioner för vad man ska skriva i stället.
Konkretisera mera – och noggrant bena ut symtomen, tror Mikael Tiger kan vara en bättre lösning framöver.
– Att ta bort utmattningssyndrom är i linje med vad forskare på området tycker. Det är ju tveksamt med en nationell diagnos där vi inte har någon specifik behandling.
Läs även:
Psykiater: Så kan du förebygga utmattning
Låt inte ovaliderade diagnoser få fäste innan evidens finns
Ny rehabmodell testas för läkare med utmattningssyndrom
Rigorösare utvärdering krävs av nya behandlingsformer vid utmattning
