Ivo konstaterar i sitt beslut att tonåringen fick vänta cirka åtta månader innan diagnostisering och därmed behandling av PTSD inleddes. Enligt anmälaren som lämnat in klagomålet till Ivo gjordes konstanta utredningar, och vårdgivaren lovade hjälp, men behandling uteblev. Enligt anmälaren ledde detta till att tonåringen fick mörka tankar, blev hemmasittare och utvecklade panikångest.
I sitt beslut skriver Ivo att fördröjningen kan ha påverkat tonåringens mående så pass mycket att skolgången blev lidande. Ivo skriver att personalen som var involverad i vården kände till tonåringens tidigare erfarenhet av trauma och gör bedömningen att vården på Bup inte uppfyllt kraven på god vård.
I ett yttrande skriver verksamhetschefen och verksamhetsöverläkaren på den aktuella Bup-kliniken att det verkar som om vårdgivaren tidigt i kontakten med tonåringen fokuserade på hens autismsymtom och inte fullt ut kartlade en eventuell samsjuklighet. De skriver också att en ny rutin för bedömningssamtal har tagits fram, som ska ge en bredare bild av patientens besvär än enbart den initiala frågeställningen som man söker vård för.
