De tre distriktsläkarna på hälsocentralen i Nordmaling har alla sagt upp sig, och inom kort försvinner de första. En ST-läkare följer dessutom med sin handledare till en annan hälsocentral, och den femte och sista läkaren, även det en ST-läkare, kommer också att förflyttas eftersom det inte längre finns någon handledare kvar i Nordmaling. Därutöver har en AT-läkare lämnat sin tjänst i förtid. Distriktsläkaren och det fackliga ombudet Emma Duvenhage pekar ut det bristande lokala ledarskapet som den främsta anledningen till massavhoppet.

Emma Duvenhage. Foto: Idun Duvenhage

– Med vår tidigare avdelningschef kände vi att det fanns en strävan att förbättra för verksamheten och för personalen. Även om det fanns ett visst tryck från cheferna högre upp redan då lyckades chefen balansera det och värna oss, säger hon.

Sedan en ny chef tillträdde i höstas har dock stämningen försämrats, enligt Emma Duvenhage. Hon menar att den där fingertoppskänslan har saknats och att chefen har haft svårt att sätta sig in i personalens situation. I perioder har arbetsbördan varit mycket hög, vilket bland annat ledde till att sjuksköterskegruppen gjorde en arbetsmiljöanmälan kopplad till läkarbristen. I samma veva drogs Emma Duvenhages lönetillägg på 5 000 kronor in, med hänvisning till den goda läkarbemanningen.

– Det var en kafkaartad situation. Vi håller på och jobbar ihjäl oss – och så drar de ner på våra löner för att vi är för många läkare. Vi ligger ju en bra bit över målsättningen 1 100 patienter per distriktsläkare.

Hon upplever att cheferna på alla nivåer uppvisat både okunskap och ointresse för de speciella förutsättningar som det innebär att arbeta på en hälsocentral i glesbygd. Arbetsbördan är ofta tyngre och patienterna sjukare än på hälsocentraler inne i exempelvis Umeå.

– Det är ett helt annat patientflöde. Ambulansen kommer med patienter till oss för att vi ska göra en bedömning.

Till slut fick Emma Duvenhage nog och meddelade sin närmaste chef att hon sökt ett annat jobb. Någon större respons ska hon dock inte ha fått.

Händelsen blev en vändpunkt även för resten av läkargruppen.

– Det föll ihop som ett korthus. Vi kände nog alla att vi gick på knäna och inte fick något som helst stöd uppifrån. Så när jag berättade att jag hade börjat leta nya jobb gick luften ur. Det blev ett ödesmättat läkarmöte den dagen.

Läkartidningen har samtalat även med en annan läkare från Nordmalings hälsocentral. Hen vill vara anonym, men bekräftar på alla punkter Emma Duvenhages uppfattning om ledarskapet. Läkartidningen har också sökt flera olika chefer för att få en kommentar till läkarnas berättelser. Områdeschefen Christer Wilhelmsson säger sig vara för upptagen för en intervju och ber att få frågorna på mejl, men hänvisar sedan vidare till Laila Ålevik, verksamhetschef för Primärvård syd i Västerbotten. Hon ställer inte heller upp på någon intervju utan väljer att skicka skriftliga svar. Hon skriver att bemanningen framöver ska lösas med hjälp av två stafetter och »lite inlånat«. När Läkartidningen frågar hur dessa båda stafetter ska hinna mer än vad dagens läkare har hunnit vill hon inte kommentera.

Hur tycker du själv att ni chefer har skött er i den här situationen?

»Fanns inga andra alternativ.«

Hade du kunnat göra något annorlunda?

»Nej.«

Anser du att ni borde ha försökt övertala läkarna att stanna?

»Det har varit dialog.«

På vilket sätt har ni försökt att lyssna in vad som har skavt och om de kan tänka sig att stanna?

»Det är väldigt tydligt vad som skaver från båda håll.«

Vad är det som har skavt, ur arbetsgivarens synvinkel?

»Inga kommentarer, en fråga mellan arbetsgivare och arbetstagare.«

Finns det några planer på att utveckla ledarskapet på hälsocentralen i Nordmaling?

»Vi har en chef på hälsocentralen som blir kvar om hen orkar med det drev som nu är mot hen.«

Läkartidningen har vid upprepade tillfällen försökt att intervjua chefen för hälsocentralen för att hen ska få ge sin syn på det som hänt. Chefen har dock inte gått att nå.

Emma Duvenhage oroar sig nu för att vårdkvaliteten och patientsäkerheten kommer att påverkas negativt framöver. De två stafettläkarna som regionen planerar att ta in lär inte täcka behoven på hälsocentralen, och några fasta läkare lär inte vara på gång, enligt Emma Duvenhage.

– Att rekrytera till Nordmaling är oerhört svårt. När jag kom dit var Nordmaling ett ställe man som läkare aktivt försökte undvika. Inte ens när vi hade god bemanning och god stämning gick det att rekrytera läkare.

– Det var verkligen ingen i läkargruppen som ville att det vi byggt upp under de här åren tillsammans skulle implodera på det här sättet. Att det slutar så här känns sorgligt och onödigt för oss allihop, säger Emma Duvenhage.