Det är ett muntert par som möter upp utanför byns galleria, i vilken Vårdcentral Sälen också ligger. Kanske är det vårsolen som gör dem fnittriga, kanske är det känslorna kollegorna emellan. Faktum är att Hanna Bielawska Bokliden och Isak Mattsson också delar arbetsrum – och sitter bredvid varandra. Det är dock inget problem, hävdar de.
– Vi började samtidigt för två och ett halvt år sedan och åkte på många kurser tillsammans. Det blir väl att man fattar tycke för varandra när man umgås så mycket, säger Hanna och ler mot Isak.
Det var inte bara under arbetsdagarna de följdes åt. Privatlivet flätades samman ganska så omgående – de kände ju inga andra förutom sina arbetskompisar som nyinflyttade på en liten ort.
– Vi har varit ett gäng som umgåtts väldigt tajt. Det är vi och ett par AT-läkare som hittar på mycket tillsammans. Vi åker på skidturer till våffelstugor om vintrarna och vandrar tillsammans på somrarna. Och så umgås vi hemma hos varandra, säger Isak.
Det var alltså oundvikligt att de skulle falla för varandra när grundkemin fanns där.
– Vi trivdes väldigt bra med varandra från början, men det tog ett år innan vi blev tillsammans. Det växte fram, menar Hanna.
Något som också växte fram för båda var intresset för glesbygdsmedicin och allt vad det innebär. Isak var inte alls någon flitig fjällbesökare, men Hanna däremot hade fjällvana genom både vandringsresor och sportlov under uppväxten.
– Jag är från Stockholm, pluggade till läkare i Lund och gjorde AT i Mora. I Mora trivdes jag jättebra och blev ännu mer intresserad av skidåkning och den livsstilen. Sedan var det en kompis som gjorde ett AT-block här i Sälen och lockade hit mig.
Göteborgaren Isak Mattsson hade sett mindre av dalafjällen – men ville se desto mer.
– Jag hade åkt skidor typ två gånger under uppväxten. Så efter att jag hade pluggat i Linköping blev jag tipsad om att göra AT i Falun, för där kunde man åka längd på vintern och springa på Lugnet [idrottsanläggning och naturreservat, red anm] om somrarna. Jag trivdes väldigt bra där.
Att han därefter hamnade i Sälen berodde också på lovord från en kompis. Därtill lockade livsstilen.
– Jag kom hit för fjällen, men stannade för människorna. Det var det här lilla och gemytliga som gjorde att jag fastnade, säger Isak.
Det är det han gillar med jobbet också, de små sakerna man hjälper till med. En gång hjälpte han en 80-åring som hade fått en vitlöksklyfta i näsan.
– Då är man glad att kunna hjälpa till, säger Isak.
Det blir en kontinuitet där man lär känna sina patienter på en så liten ort – vårdcentralen har 3 600 patienter listade. Däremot är det ganska annorlunda under högsäsong.
– Då märker man att lokalbefolkningen väntar med att söka vård för att det är så mycket folk. Vi har en grundbemanning på 35 personer här på vårdcentralen, men under en hel säsong är det omkring 150 läkare som roterar, berättar Isak.
Vissa gör fler pass som backläkare på skidanläggningarna, andra är mer på vårdcentralen. Isak tycker att det är kul att göra ST i Sälen eftersom man får lära av så många läkare man träffar.
– Eftersom det är så många som kommer hit får man passa på att ta del av deras kunskaper, säger han.
Isak och Hanna gick nyligen backläkarkursen, som hålls av SLAO, Svenska skidanläggningars organisation. Den ingår i deras ST i allmänmedicin som har en inriktning mot glesbygdsmedicin.
– Det blir mycket ortopedi vi måste kunna på grund av alla skidskador. På vårdcentralen har vi också röntgen, bloddepå och möjlighet att ta en hel del prover akut, säger Hanna.
Det blir mer av ett akutläkaruppdrag under högsäsong, och mer glesbygdsbetonat under lågsäsong. Paret gillar kontrasterna.
– Det kan vara 100 000 personer här under sportloven, som ett Västerås, säger Isak.
I hela Malung-Sälens kommun bor strax över 10 000 invånare, i Sälens by inte ens 1 000.
– Det blir som att det större stället kommer till oss under vintrarna, och till viss del under sommaren och tidig höst, när folk cyklar och vandrar. Men det är rätt dött i november och maj, konstaterar Hanna.
En sak är säker: de längtar inte hem till storstäderna. Tvärtom.
– Vi trivs väldigt bra här, men det hade varit mysigt att ha någon fjällstuga med en bastu. Eller så skaffar vi en camper van, så att vi kan vara ännu mer fria, säger Hanna och ler mot Isak.
Paret bor ännu inte under samma tak, utan på var sin sida byn. Det innebär att de än så länge inte spenderar all vaken tid ihop.
– Men det är faktiskt bra att jobba ihop, för vi kan lära oss mycket av varandra. Hanna har till exempel hunnit randa sig inom psykiatrin, och då kan jag fråga henne om saker som handlar om det. Vissa säger att de aldrig hade kunnat jobba med en partner, men jag tror att det funkar för oss för att vi började som kollegor, sedan blev vi kompisar och sedan blev vi tillsammans.
Framöver kanske de gör mer än att jobba ihop och hänga ihop. Kanske flyttar de ihop – möjligtvis i en camper van. Tydligt är att de gillar varandra. Vad Hanna gillar bäst med Isak är inte svårt att svara på för henne.
– Det bästa med dig är att du är så omtänksam, trygg och snäll, säger Hanna.
Isak blir varm av komplimangen och känner egentligen samma sak – men:
– Det var jobbigt att du sa det, för det skulle ju jag säga. Men det bästa med dig är att du gör andra runt dig glada, inklusive mig då, säger han och ler.
Läs även:
Läkaren i Sälen om högsäsongen, skadorna och det stora ansvaret
