Gunilla Andrew-Nielsen, chef för kliniska prövningar på Läkemedelsverket, har aldrig tidigare stött på den här typen av fall.
– Det här är det enda fallet jag känner till. Jag känner inte heller till att vi blir kontaktade i någon utsträckning av företag som upplever konkurrens av kliniska prövningar, så jag kan inte säga att det är något som är en del i vår vardag, säger hon.

Det handlar om en prövarinitierad fas 3-studie där en radioaktiv läkemedelskandidat, Lu-177-DOTATOC, prövas hos patienter med neuroendokrina tumörer i tarmen på Skånes universitetssjukhus, Karolinska universitetssjukhuset, Akademiska sjukhuset och Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Behandlingen går ut på att en radioaktiv isotop, lutetium-177, kopplas till ett läkemedel som binder till så kallade somatostatinreceptorer, som ofta är kraftigt uttryckta på den här typen av tumör. Resultatet blir en inre strålbehandling.
Dagens behandlingar kan som regel inte bota spridd neuroendokrin cancer, utan går ut på att stoppa tumörens tillväxt. Syftet med studien, som fick tillstånd från Läkemedelsverket i slutet av 2021, är att förbättra och individualisera behandlingen för de här patienterna.
Målet är att inkludera 300 patienter.
Studien har dock stött på motstånd från två företag inom läkemedelsbranschen, enligt 28 forskare och kliniker med koppling till studien. Företagen ser studien som förtäckt rutinbehandling snarare än forskning, och som ett kringgående av deras eget läkemedels status som särläkemedel.
Det handlar om Novartis dotterbolag Advanced Accelerator Applications (AAA), vars läkemedel Lutathera (Lu-177-DOTATATE), som har en liknande verkningsmekanism, redan har marknadsgodkännande för just patienter med neuroendokrina tumörer i tarmen, och om SAM Nordic, som distribuerar Lutathera till svenska sjukhus.
I Lutathera är lutetium-177 kopplat till en annan substans än i det läkemedel som ska utvärderas i studien. Det innebär att det kan finnas skillnader i effekt och biverkningsprofil mellan de två läkemedlen.
Forskarna bakom studien vill inte bli intervjuade, men uppger i ett brev till Läkartidningen att företagen bland annat har begärt att mejl och dokumentation kring studien ska lämnas ut med stöd av offentlighetsprincipen, försökt stoppa studiens finansiering samt överklagat Läkemedelsverkets tillstånd till studien i domstol.
Det senare ledde till att kammarrätten stoppade den pågående studien för att utreda om företagen hade juridisk talerätt trots att de inte var parter i ärendet på Läkemedelsverket. I somras – efter fem månader – slog rätten fast att företagen inte har det. Kammarrätten kom fram till att företagens intressen i saken är främst ekonomiska och att ett läkemedels status som särläkemedel inte medför ett skydd mot kliniska prövningar. Därmed fick studien tillstånd att fortsätta.
Kort därpå överklagade företagen till Högsta förvaltningsdomstolen. Här blev det till skillnad från i kammarrätten nej till inhibition, och för drygt en månad sedan sa domstolen också nej till prövningstillstånd. Det innebär att kammarrättens avgörande står fast.
Forskarna har tidvis upplevt processen som direkt obehaglig, i synnerhet kravet på att lämna ut e-post och dokument som då de skrevs betraktades som riktade till en sluten grupp.
De konstaterar att förseningen gör att det tar längre tid innan patienter kan få nytta av studiens resultat.
Enligt forskarna väcker det som hänt principiellt viktiga frågor.
»Är det rimligt att en allmän förvaltningsdomstol, kammarrätten, under utredningstiden om den juridiska talerätten för två företag, med kort varsel upphäver Läkemedelsverkets godkännande, utan en tydlig och transparent analys av konsekvenserna för patienterna?«, skriver de.
De är kritiska till att SAM Nordic begärt ut e-postkommunikation om studien mellan de inblandade forskarna och klinikerna från lärosäten och regioner:
»Är det rimligt och i samklang med offentlighetsprincipens andemening att kommersiella aktörer informerar sig om detaljer i pågående forskningsprojekt inom akademi och sjukvård, med risk för omfattande förseningar, hindrande och i värsta fall stöld av idéer?«
Forskarna bakom studien skriver till Läkartidningen att företagens invändning att studien skulle vara förtäckt rutinbehandling snarare än forskning är orimlig. De påpekar att de regioner som representeras i studiegruppen inte har slutat att köpa in Lutathera från företagen eftersom långt ifrån alla patienter kan ingå i studien.
De konstaterar också att en analys av kostnadseffektivitet med Lutathera som gjordes 2020 gav vid handen att det skulle finnas 158 behandlingsbara patienter per år i Sverige.
»Läkemedelskostnaden för en normal patientbehandling om fyra doser är cirka 800 000 kronor, vilket alltså innebär ett årligt belopp på cirka 126 miljoner kronor. Det är svårt att bortse från denna ekonomiska aspekt då man betraktar agerande från nämnda företag«, skriver de i brevet.
AAA:s ägare Novartis uppger i en mejlkommentar till Läkartidningen att bolaget respekterar kammarrättens dom och den juridiska process som lett fram till den.
»Svensk forskning är något vi står bakom, det är en viktig del av utvecklingen och en förutsättning för att kunna få fram morgondagens standardbehandlingar för patienter med medicinska behov. Men vi anser inte att studier som i praktiken innebär förtäckt behandling av en hel patientgrupp med ett icke godkänt läkemedel, utan godkänd säkerhetsinformation, hör hemma där.«
Läkartidningen har också sökt kommentar från SAM Nordic, bland annat om tillvägagångssättet att som kommersiell aktör begära ut mejlväxling mellan forskarna från universitet och regioner med stöd av offentlighetsprincipen.
På frågan varför studien stoppades under så lång tid och hur etiskt det var svarar Catharina Brege, kammarrättsråd, att det mot bakgrund av målens komplexitet tog lång tid att utreda. Hon pekar också på att rätten haft andra brådskande mål att arbeta med.
Gert Helgesson, professor i medicinsk etik på Karolinska institutet, tycker att fallet är principiellt intressant.
– Det blir något osmakligt över det, säger han om företagens agerande.

Han konstaterar att läkemedelsföretag generellt sett måste kunna agera för att bevaka sina ekonomiska intressen, men att det får olyckliga effekter när företag agerar på ett sätt som riskerar att skada just den patientgrupp som deras läkemedel är till för att hjälpa.
– Det skulle kunna vara så att de här företagens agerande primärt har syftat till att försena den här studien. De skulle kunna ha mycket att vinna ekonomiskt på att den försenas, säger han.
Gert Helgesson tycker också att domstolssystemet borde fundera mer på vilket agerande som är mest rimligt när det tar tid att utreda och komma fram till ett slutgiltigt beslut.
– Man bör inte rutinmässigt inhibera beslut medan man utreder eftersom relevanta intressen drar åt olika håll. Det är inte självklart att företagsintressen alltid ska gå före samhällsintressen.
Gunilla Andrew-Nielsen på Läkemedelsverket har som sagt aldrig tidigare stött på den här typen av fall. Huruvida det finns något som talar för fler fall framöver är omöjligt att uttala sig om, anser hon.
– Det går inte att dra några slutsatser om det utifrån ett enda fall.
Forskarna bakom studien säger dock att de kommer att fundera ordentligt innan de initierar en klinisk läkemedelsprövning igen.
»Sammanfattningsvis har vi funnit att den fria, prövarinitierade kliniska forskningen står inför ett hårt tryck från den kommersiella sektorn. Svenskt rättsväsende används som ett verktyg av internationella, kommersiella aktörer, mot svenska forskare och regioner. Detta agerande försvårar och riskerar att stoppa forskning och utveckling, samt är i förlängningen ett hot mot kommersialisering av idéer inom universitet och sjukhus«, skriver de till Läkartidningen.
Rättsprocessen
- December 2021: Läkemedelsprövningen START-NET får tillstånd från Läkemedelsverket.
- Februari 2022: Företagen AAA och SAM Nordic överklagar beslutet till förvaltningsrätten.
- Oktober 2023: Förvaltningsrätten avvisar överklagandena. Företagen överklagar till kammarrätten.
- December 2023: Kammarrätten fattar ett interimistiskt beslut om att tillfälligt stoppa studien medan den utreder om företagen har talerätt. Beslutet omfattar till att börja med även ett förbud mot att behandla och följa upp patienter som redan inkluderats i studien. Efter att Läkemedelsverket protesterat med hänvisning till att det skulle innebära en fara för patienterna beslutar kammarrätten senare samma månad att studien får fortsätta för de patienter som redan inkluderats men stoppas för övriga.
- Maj 2024: Kammarrätten slår fast att företagen inte har talerätt och avslår överklagandet. Rätten upphäver också det interimistiska beslutet och därmed har studien återigen tillstånd.
- Juli 2024: Företagen överklagar kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen. De begär också inhibition i väntan på slutgiltigt beslut, vilket domstolen senare samma månad säger nej till.
- Februari 2025: Högsta förvaltningsdomstolen fattar beslut om att inte ge något prövningstillstånd. Därmed står kammarrättens avgörande fast.
Kammarrättens dom
Av domen i kammarrätten framgår att företagen ser studien som förtäckt rutinbehandling och som ett kringgående av Lutatheras status som särläkemedel. Enligt företagen skulle alla patienter som behandlas med Lutathera i stället kunna få behandling inom ramen för studien. De anser också att det saknas säkerhetsinformation om prövningsläkemedlet och att patienter inte ges tillräcklig information för att kunna fatta beslut om att delta i studien.
Läkemedelsverket hävdar å sin sida att förordningen om särläkemedel inte ger något skydd mot kliniska prövningar. Myndigheten påpekar också att det kan leda till färre kliniska prövningar eller till att kliniska prövningar försenas om talerätten skulle omfatta bolag vars omsättning eventuellt skulle kunna påverkas av en klinisk prövning.
Kammarrätten går till slut på Läkemedelsverkets linje. Domstolen konstaterar att företagens intressen i saken är främst ekonomiska, vilket inte motiverar talerätt.
Den slår också fast att ensamrätt på marknaden enligt särläkemedelsförordningen innebär ett skydd mot att andra bolag ska få godkännande för försäljning av ett liknande läkemedel för samma indikation. Däremot skyddar det inte mot att ett liknade läkemedel godkänns om det visats säkrare eller kliniskt överlägset.
»Ensamrätten innebär inte heller att kliniska läkemedelsprövningar gällande liknande produkter hindras«, skriver kammarrätten i domen.
(uppdaterad 2025-04-23)