Beslutet om att begränsa de sommaravtal som ger extra betalt för personal som väljer att arbeta under somrarna, fattades nyligen av Hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Västerbotten. För att ha rätt till ett avtal med extra ersättning måste det nu finnas ett fast schema som sträcker sig över minst sex månader. I verksamheter där medarbetarna har så kallade önskescheman, uteblir alltså den vanliga sommarersättningen, vilket Västerbotten-Kuriren rapporterat om.

I en debattartikel i Västerbottens-Kuriren larmar nu specialistläkare på neonatal-intensiven på Norrlands universitetssjukhus (Nus) i Umeå om att detta innebär att verksamheten får svårt att uppnå minimibemanning under ett antal veckor under sommaren.

»Med det uppsagda avtalet kan inte bemanningen upprätthållas under sommaren, detta trots att både medarbetare och ledning har ansträngt sig till det yttersta genom att flytta såväl enskilda arbetspass som hela semesterveckor samt minska uttag av föräldraledighet«, skriver de nio läkare som undertecknat artikeln.

Resultatet blir en kraftig neddragning i verksamheten under 6–8 veckor, menar de.

»I praktiken innebär detta att vi inte kommer att kunna ta emot barn som vi i normalfallet skulle vårda, utan tvingas hänvisa dem vidare till universitetssjukhus i södra Sverige – ofta långt bort från de drabbade familjernas hem.«

Målet med de begränsade sommaravtalen är en besparing på 1,5 miljoner kronor i en region med hårt ansträngd ekonomi. Men specialistläkarna menar att effekten kommer att bli den tvärt motsatta när Region Västerbotten i stället kommer att behöva betala för vård hos andra regioner.

»Ett enda intensivvårdskrävande barn som vårdas två veckor vid ett universitetssjukhus i södra Sverige medför en direkt kostnad på minst 1 miljon kronor för regionen, alternativt en lika stor intäktsförlust om det är ett barn som inte är hemmahörande i Västerbotten. Och vi kommer med all säkerhet att behöva skicka eller avvisa ett flertal barn under sommaren, ofta för betydligt längre vårdtider än två veckor«, skriver de och vädjar nu till regionstyret att ompröva beslutet.

Hälso- och sjukvårdsdirektör Elisabeth Karlsson skriver i en replik i VK att bakgrunden till de skärpta kriterierna är att »dyra sommarersättningar ofta tas till tidigt i planeringsprocessen, i stället för att vara en sista utväg när alla andra åtgärder har vidtagits.« Hon menar att fokus i stället bör ligga på arbetstidsförläggning enligt lokala arbetstidsmodeller, som ska frigöra tid och minska regionens kostnader.

Elisabeth Karlsson skriver också att hon hoppas att situationen ska gå att lösa tillsammans med verksamhetsledningen, för att säkra att avdelningen kan hålla öppet i sommar.

»Men om det inte går, efter att alla stenar vänts, så är det viktigt att sådana här processer hanteras korrekt och följer det regelverk vi alla måste förhålla oss till«, skriver hon och pekar på att ett beslut om att dra ned på eller stänga en verksamhet inte kan beslutas på verksamhetschefsnivå.