Fallet handlar om en kvinna som i en veckas tid tvångsvårdades utan lagstöd. Den ansvariga överläkaren trodde att han hade ansökt om förlängning av tvångsvården, medan rådmannen hävdade att så inte skett. Därför åtalades läkaren misstänkt för tjänstefel i början av året.

Det hela började med att kvinnan skrevs in i slutenvårdspsykiatrin under frivilliga former. Men när överläkaren bedömde att hon var i behov av ECT-behandling motsatte hon sig vården. Därför beslutades att hon skulle tvångsvårdas. Kvinnan överklagade dock. Därefter dröjde det fyra dagar innan hennes överklagan var uppe i rätten. Det sammanföll på ett olyckligt vis med att läkaren enligt lag måste ansöka om förlängning senast fyra dagar efter ett tvångsvårdsbeslut.

– När man hamnar i det här ytterst speciella läget, där tvångsvården löper ut samma dag som ett överklagande ska prövas, så förväntar jag mig klargöranden från domarens sida. Man kan förklara att vi bara har förhandlat själva överklagandet och att tvångsvården löper ut redan vid midnatt, långt tidigare än domen förväntas meddelas, »så vill ni ha en förlängning får ni begära det«. Men någon sådan vägledning gav inte domaren, har läkaren sagt i en tidigare intervju med Läkartidningen.

När överläkaren lämnade förhandlingen var han övertygad om att frågan om fortsatt vård hade behandlats. Men rådmannen påstår sig aldrig ha uppfattat överläkarens begäran. Efter en vecka uppmärksammades överläkaren av en sekreterare på att de inkomna handlingarna från förvaltningsrätten enbart handlade om patientens överklagande – som avslagits – och inte om förlängningen av tvångsvården. Därmed hade kvinnan i en vecka fått tvångsvård utan att det fanns något lagstöd för det. Genast kontaktade överläkaren kvinnan för att berätta om misstaget och förklara att hon var fri att gå om hon önskade.

Nu har ärendet avgjorts i tingsrätten. Rätten har bland annat fördjupat sig i frågan om det över huvud taget är tillåtet att ansöka muntligt om förlängning av tvångsvård, och landat i att det inte är styrkt att en ansökan måste vara skriftlig. Dessutom har man borrat sig ner i den tidigare domen, där det står att både den utpekade överläkaren och den sakkunnige läkaren uttryckt att det fortsatt fanns skäl för sluten vård enligt LPT och att behandling var fortsatt nödvändig. »Detta kan tolkas som att frågan om förlängd vård faktiskt var uppe till prövning, särskilt som XX endast fått en ECT-behandling i en serie om sex behandlingar«, skriver tingsrätten. »Att deras uttalanden endast skulle avse tiden fram till midnatt samma dag framstår som något märkligt«, skriver tingsrätten och frikänner läkaren från misstankarna.

Överläkaren har tidigare sagt till Läkartidningen att det är »omskakande att bli åtalad för ett händelseförlopp där man i varje steg har handlat med de bästa intentioner och i god tro om att ha agerat korrekt«.

I en ny kommentar efter den friande domen skriver han att han har levt med det inträffade i flera år. Även om han har försökt att förhålla sig rationellt till det hela har det ändå påverkat hans vardag.

»Att säga att domslutet är en stor lättnad är en underdrift«, skriver överläkaren.

Läs också: 
Läkare åtalas för tjänstefel efter juridisk miss: »Omskakande«