Ny SBU-rapport: Omstridd metod vid IVF ger inte fler barn

Preimplantatorisk genetisk testning för aneuploidi (PGT-A) innebär att man analyserar embryons kromosomuppsättning i samband med IVF-behandling och bara återför embryon med normalt antal kromosomer till kvinnans livmoder. Syftet är att maximera chansen att få ett barn.

I Sverige är metoden, till skillnad från i ett flertal andra länder, i nuläget bara tillåten inom ramen för forskning.

Nu har Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) granskat den tillgängliga forskningen på området för att se om tillägg av metoden vid IVF leder till att det föds fler barn, efter en förfrågan från Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG).

Efter att ha gått igenom sju randomiserade studier med totalt mer än 3 400 deltagare drar myndigheten slutsatsen att metoden inte ger någon påvisbar nytta. Däremot blir kostnaden för en IVF-behandling nästan dubbelt så hög när PGT-A läggs till.

– Huvudutfallet vi tittade på var andelen födda barn per påbörjad behandling. Där hittar vi ingen skillnad mellan dem som fått tillägg av PGT-A och dem som inte fått det. Detsamma gäller när vi tittar specifikt på kvinnor över 35 år, säger Christina Bergh, professor emerita vid Göteborgs universitet, överläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset och sakkunnig i arbetet med rapporten.

Christina Bergh konstaterar att det finns ett tryck på att få använda metoden, främst från privata IVF-kliniker, och att det förekommer att svenska kvinnor reser utomlands för att få tillgång till PGT-A.

Hennes bild är att förespråkare ofta enbart räknar på de fall där kvinnan fått tillbaka ett embryo, alltså jämför kvinnor som fått ett embryo återfört efter tillägg av PGT-A med kvinnor som fått ett embryo återfört utan tillägg av PGT-A.

– Om man räknar så, bara per återförande, så blir det en fördel för PGT-A. Men då har man räknat bort alla där det inte funnits några embryon att återföra efter PGT-A. Den andelen är ganska stor, särskilt hos lite äldre kvinnor. I en av studierna var den 32 procent.

Förespråkare har också hävdat att metoden gör att det går snabbare att faktiskt få ett barn. SBU:s rapport landar i att det vetenskapliga underlaget är för litet för att kunna dra några slutsatser om det.

– Det finns bara två studier som har utvärderat det. Eftersom man mätt på olika sätt i de studierna drog vi ingen slutsats i rapporten. Men ingen av de studierna visade på någon skillnad mellan kvinnor där man lagt till PGT-A och kvinnor där man inte gjort det.

Enligt Christina Bergh skulle tekniken eventuellt kunna användas på ett nytt sätt i framtiden, just med syftet att förkorta processen. I stället för att sålla bort embryon skulle PGT-A kunna användas för att prioritera i vilken ordning de ska återföras.

De senaste åren har det visat sig att ett embryo där några celler är genetiskt normala och några felaktiga – så kallade mosaikembryon – kan ge upphov till graviditet och barn, om än i mindre omfattning. Sådana embryon har hittills sorterats bort.

– Om man inte använder PGT-A för att sortera bort, utan i stället för att prioritera embryon, då tror jag möjligen att man skulle kunna få ett barn snabbare. Man sållar då alltså inte bort några embryon, utan återför det som har flest normala celler. Men det måste man i så fall utvärdera i randomiserade studier. Och det kan förstås inte ge fler barn, bara göra att det går snabbare, säger hon.

Ytterligare ett argument som förts fram för att använda PGT-A är att det minskar andelen missfall i väntan på att få ett barn. Här slår SBU fast att de studier som finns inte ger tillräckligt bra underlag för att kunna dra någon slutsats.

Christina Bergh tror att det mycket väl kan vara så att det blir färre missfall när metoden används, eftersom man bara räknar missfall per faktisk graviditet och en graviditet efter PGT-A är uppkommen från ett genetiskt normalt embryo. Därmed borde användning av PGT-A ge färre missfall.

Hon påpekar dock att metoden samtidigt kan medföra att man inte får något barn alls, eftersom embryon som kanske kunnat leda till en normal graviditet sorteras bort.

– Det allra viktigaste effektivitetsmåttet är förstås om man får ett barn eller inte. Om man gör IVF utan PGT-A och får missfall först och sedan ett barn, jämfört med IVF med PGT-A och inget barn alls – då tror jag att alla väljer det första.

Efter att ha gått igenom 57 studier drar SBU slutsatsen att inget tyder på att det finns några skillnader i komplikationer för vare sig barnet eller den gravida kvinnan vid IVF-behandling med eller utan biopsi från embryot.

– Det finns så mycket resultat nu att jag tycker att man kan känna sig trygg i att det inte orsakar skador på barn och mammor.

Det handlar mer om att det är onödigt att använda metoden?

– Ja, det är onödigt. Jag tycker inte att man kan säga till patienter att det här ökar chansen till barn, när studierna visar att det inte gör det. En personlig åsikt, och utanför SBU-rapporten, är att, om man är lite äldre, i stället lägga pengarna på att frysa ett antal obefruktade ägg innan äggen minskar eller tar slut. Sådana frysta ägg har god chans att kunna leda till ett barn. Och det är ju den metod som också används av en del kvinnor som ännu inte hittat »mr Right«.

Läs rapporten.