Region Stockholms noggrannare avtalsuppföljning görs av flera anledningar. Coronapandemin gjorde arbetet eftersatt, vilket krävde en upptrappning. Brister hos vårdcentraler krävde ett tydligare förfrågningsunderlag, och det nya avtalet började gälla från den 1 mars i år. Därtill vill regionen på systemnivå följa upp och rätta till brister för att »skapa en bättre primärvård tillsammans«, enligt Bodil Klintberg.
– Det är viktigt för de flesta vårdgivare att systemet upplevs som rättvist, och de förväntar sig att förvaltningen vidtar åtgärder mot de som inte följer reglerna, menar hon.
Bodil Klintberg förklarar hur allt kom igång:
– När pandemin kom var den fysiska biten inte så prioriterad, så då skedde inga oplanerade besök. När jag började i min roll, hösten 2023, satte jag ihop ett uppföljningsteam, och på våren 2024 gjorde vi ett första oanmält besök och så planerade vi vidare utifrån det.
Uppföljning av avtalen för vårdcentraler har också varit på agendan. Då det förekommit fusk i form av att vårdcentraler fått mer pengar för utökade öppettider fastän de inte haft öppet, fanns anledning att skapa möjlighet att detaljgranska detta i det nya förfrågningsunderlaget.
– Vi fick höra från olika håll att utökade öppettider inte följdes, varför vi insåg att vi behövde ett sätt att kontrollera det. Sedan den 1 mars kan systemet automatiskt upptäcka det tack vare ändringar vi gjort.
Det nya förfrågningsunderlaget är 232 sidor långt, något som anses mastigt hos framför allt personalägda vårdcentraler som Läkartidningen pratat med. Det går att jämföra med förra årets på 109 sidor samt hur det var när vårdvalet implementerades 2008: 88 sidor.
Varför behöver avtalet vara så långt?
– Vi har flyttat in tidigare skrivningar i en mallstruktur, vilket ger oss bättre möjligheter att vidta åtgärder om något inte stämmer. Jag har svårt att se att det skulle vara så mycket krångligare att bedriva vård, även om jag förstår att det kan vara jobbigt att ta sig igenom texten. Däremot är det ju tydligare krav på läkarbemanning, till exempel. Förut har det stått att man »bör« vara tre läkare, nu måste man vara tre, exempelvis.
Även om de vårdgivare som Läkartidningen varit i kontakt med inte har reagerat på kravet om läkarbemanning råder en rapporteringsstress, en etisk stress över att göra fel, uppger flera.
Bodil Klintberg tycker att hon har en god dialog med läkare i regionen och känner inte igen sig i att kraven skulle vara orimliga eller onödiga.
– Vi har en referensgrupp på 14 representanter från olika vårdgivare, och vår uppfattning är att de flesta vårdgivare inte tycker att kraven i sig är orimliga. Vi upplever inte heller att ansökningstakten sinar när det gäller nya vårdcentraler.
Enligt avtalshandläggare på Region Stockholm som Läkartidningen pratat med ska dessutom en majoritet av de senaste ansökningarna komma från egenägda vårdcentraler (som alltså varken tillhör någon koncern eller regionen).
– Avtalet verkar i alla fall inte ha haft någon negativ effekt än.
Hon vill att det ska bli så bra som möjligt och vill därför kunna mötas i mitten, i den mån det går.
– Generellt sett vill vi ju rensa saker i avtalet som inte är bra. Jag har förståelse för den etiska stress det kan innebära att vara osäker på om man gör allt rätt när det är många saker att leva upp till. För de vårdcentraler som faktiskt gör rätt kan det verka petigt, men de som inte fuskar tänker inte heller på kryphålen.
För det finns de som utnyttjar systemet.
– Det är en tråkig baksida och gör att vi inte kan ha så låg grad av detaljstyrning som vi skulle vilja.
Förvaltningen gjorde totalt nio oanmälda besök under våren för att kontrollera huruvida vårdcentraler följer avtalet på vissa punkter. Dessutom gjordes ett par besök i höstas, men då fanns det indikationer på att något inte stämde.
– Det här under våren var som ett slags screening, kan man säga. Då kollade vi exempelvis bemanning och lokaler, om det står vilka patientavgifter som gäller och om personalen har rätt kläder.
Andra exempel på uppföljningar som regionen genomfört, utöver dessa oanmälda besök, gäller tillgänglighet på äldretelefon, följsamhet till marknadsföringsriktlinjer, tillgänglighet på tjänstetelefon samt korrekt information om öppet- och telefontider på 1177.
Av det ni gjort hittills, hur mycket felaktigheter och fusk har ni upptäckt?
– Det är svårt att säga, då det inte är svartvitt. Jag tror att de allra flesta vill göra rätt. Ofta upptäcker man när man lägger pusslet om det är medvetet eller omedvetet.
Bodil Klintberg menar att kontrollerna gör att hälso- och sjukvårdsförvaltningen kan upptäcka saker på systemnivå som inte fungerar. Sådana saker kan även indikera att det finns delar som behöver förändras i förfrågningsunderlaget, något som Bodil Klintberg är öppen för.
– Men om man inte jobbar med uppföljningar hjälper vi heller inte vårdgivarna att rikta uppmärksamhet mot det som inte fungerar.
Vad händer i de fall ni upptäcker brister?
– Vid uppföljning hittas ofta brister på någon nivå. Mindre brister kommuniceras, så att vårdgivare kan rätta sig. Upprepade och allvarliga brister hanteras genom mer långtgående åtgärder. Vid uppföljning av telefontillgängligheten var det flertalet som inte svarade i första uppföljningsomgången. Då meddelas det vårdgivarna, och vi kan sedan följa upp att förbättring sker. Det är inte som om vi avslutar ett avtal för att vi upptäckt några fel, säger Bodil Klintberg.
Det huvudsakliga målet med att ha uppföljningar är att hitta ett system som fungerar för alla, enligt Bodil Klintberg. Hon upplever att de vårdgivare som varit av åsikten att regionen »detaljstyr« missförstått regionens avsikt.
– Om det finns många som upplever det så, skulle jag vilja att de kontaktar mig eller går via sina representanter i referensgruppen, så kan vi ha en diskussion om vad som behöver förändras. För det är inte så att regionen och vårdgivarna ska sträva åt olika håll. Det vi vill ha är en bra primärvård där vi får en kontinuitet och hög tillgänglighet.
Läs även:
Del 1: Byråkratisk börda att driva vårdcentral efter nya avtal: »Man baxnar«
Del 3: Primärvårdsregionrådet: »Rent krasst har vi ju upptäckt brister«
Del 4: Vårdcentralernas samarbete underlättade byråkratin
