»För att behålla empatin krävs att man riktar blicken inåt«

Johanna von Knorring har i sin studie intervjuat läkarstudenter, läkare och patienter för att undersöka läkares empati i relation till var de befinner sig i sin professionsutveckling. Empati definieras i studien som förmågan att identifiera och sätta sig in i andras känslor och situation och att därefter reagera på ett konstruktivt sätt.

Vad var det som gjorde att du började intressera dig för empati hos läkare?

– Jag var student på en av de tidiga kliniska terminerna när en kompis berättade om en amerikansk studie. Den visade att läkares empati minskade ju längre man kommer i sin professionsutveckling. Det kändes förvånande och lite oroväckande som student: »Borde det inte vara tvärtom? Varför blir det så?«

De seniora läkarna som Johanna von Knorring intervjuat för studien beskriver att arbetet som läkare innebär en förhandling mellan att själv vara hållbar i längden och att fortsätta vara engagerad i varje enskilt möte.

– För att behålla empatin för andra krävs att man riktar blicken inåt. När du stämplar in på jobbet är du inte bara där för att utföra uppgifter, du är där som en hel människa. Att erkänna att du själv har känslor och tankar är en förutsättning för att se patienten på samma sätt.

Men det är inte alltid lätt. Försvårande omständigheter som framkommer i studien är arbetsmiljö och tidspress. Det kan handla om att läkaren saknar ett ostört rum för samtal med patienten, eller om att det inte finns tid att samla sig inför nästa möte och bearbeta intrycken från det föregående.

– För att vårda vår empati krävs vardagsmässigt utrymme för intern och kollegial reflektion. Hos läkare i studien finns en önskan om forum för att diskutera saken tillsammans med andra.

En annan observation från studien, berättar Johanna von Knorring, är att läkarstudenter slits mellan teoretiska kunskaper i patientbemötande och den kliniska vardagen när de kommer ut på praktik. För att överbrygga gapet mellan teori och verklighet behövs förebilder inom vården som visar vägen, anser hon.

Det är ett hantverk att vara läkare, och efter många år blir patientbemötandet en tyst kunskap som sitter i kroppen. Det krävs tid för läkarna att formulera och förmedla sin kunskap till studenterna, menar Johanna von Knorring.

– Som student tänkte jag på empati som en individuell egenskap, men i studien kan man ana att det finns större strukturella utmaningar. Att bevara empatin handlar om reflektion, arbetsmiljö och att vara förebilder för varandra.