Det började i december 2012. Miden Melle-Hannah var ST-läkare i urologi vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Hon hade precis opererat en patient med prostatacancer tillsammans med en kollega. Operationen hade tagit längre tid än planerat, vilket gjorde att nästa patient fick strykas. Nu blev hon tvungen att be honom åka hem igen, utan operation eller nytt operationsdatum.
– »Ska det verkligen vara så här?«, sa han till mig när han gick. De orden bet på mig. Jag började med kvalitets- och förbättringsarbete ganska tidigt i karriären, och det talades mycket om »patienten i centrum«. Men där och då kände jag att det inte alls är så.
Händelsen väckte en känsla av frustration, men även handlingskraft.
Redan i början av läkarkarriären på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm hade Miden Melle-Hannah reagerat på verktyget som användes vid operationerna på urologen, ett resektoskop.
– Det kändes så gammalt. Det har ju utvecklats på 60-talet eller något liknande. Jag var förvånad över att man inte hade kommit på något annat. Jag gillar transformation, snarare än ständig förbättring när man bara skruvar lite på det som redan finns.
Miden Melle-Hannah började skissa upp en idé om en helt automatiserad behandling för recidiverande urinblåsecancer. Hela ingreppet skulle göras med ett verktyg i öppenvården med lokalbedövning, i stället för på sövda patienter i en operationssal. Hon presenterade tankarna för några duktiga specialister i urologi. De var positiva, men hade svårt att se idén som annat än en utopi.
– Vi pratar om ett automatiserat instrument som är mindre än två millimeter för att göra en hel operation. De trodde inte att det var möjligt.
Miden Melle-Hannah sporrades ändå av att de, liksom hon, såg nyttan med instrumentet och började utveckla sin idén tillsammans med en teknisk konsult.
– Jag fick jättebra stöd av min chef och fortsatte arbeta heltid kliniskt på Ryhov, men lade all min fritid på att labba och utveckla. Vi fick urinblåsor från grisar från ett slakteri.
Utvecklandet skedde under stort hemlighetsmakeri, och kollegor som involverades fick skriva på sekretessavtal.
– Det var lite speciellt. Om någon frågade om jag ville hitta på något efter jobbet var jag ofta tvungen att säga nej, men kunde inte säga varför, säger hon och skrattar.
År 2018 startade hon bolaget Multi4 Medical. Namnet Multi4 kommer från att diagnostiserings- och behandlingsverktyget har fyra inbyggda funktioner. När läkaren gör cystoskopi kan hen föra in verktyget i arbetskanalen och lägga lokalbedövning med en nål. Sedan kan verktygets elektrifierade käftar ta tag i cancern och ta ett vävnadsprov. Funktion tre är att dra ut cancern genom hela kanalen, och den fjärde funktionen är att stänga käftarna och bränna och destruera vävnad om det till exempel finns rester av cancer kvar eller en blödning behöver stoppas.
Nyligen godkändes verktyget av FDA, den amerikanska myndigheten som ansvarar för att reglera och övervaka bland annat läkemedel och medicintekniska produkter. Miden Melle-Hannah hoppas också på att det snart ska få en CE-märkning, som gör det möjligt att använda verktyget kliniskt i Europa.
Multi4 har utvecklats i samarbete med forskningsinstitutet Rise och urologkliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Först testades det på friska grisar, och från slutet av 2023 på riktiga patienter med urinblåsecancer. I dagsläget har 17 patienter i Göteborg behandlats med det nya instrumentet. De första fem patienterna opererades i en vanlig sal med ett narkosteam på plats, liksom det vanliga rektoskopet. Ifall något skulle gå snett, skulle man enkelt kunna söva patienten och gå över till den beprövade metoden.
– Det var väldigt nervöst. Men det var fantastiskt, för det funkade för alla patienterna. Ingen fick någon komplikation. De kunde gå hem direkt efteråt och ingen kateter behövdes. Och det var inget blod i kisset efteråt. Som urolog är man annars van vid att det alltid är lite blod, säger Miden Melle-Hannah som planerar för fler kliniska test, varav en del på utländska sjukhus. På Karolinska universitetssjukhuset pågår även utveckling för att kunna använda instrumentet för diagnostik av förstadier av cancer i matstrupe och tarm.
I dag har Miden Melle-Hannah lämnat den kliniska karriären som specialist i kirurgi och urologi bakom sig och arbetar heltid med att leda forskning och utveckling.
Saknar du det kliniska läkararbetet?
– Jag saknar att jobba med händerna, patientmötet och mina kollegor. Jag sa redan på dagis att jag skulle bli läkare. För mig har det alltid handlat om att få göra skillnad. Målet har varit att ha patienter som tänkt: »Vilken tur att jag fick just henne som läkare«. Jag trodde att jag skulle pensionera mig som ruskigt duktig kirurg.
Hon fortsätter:
– Men med detta är det exakt samma driv. «Det är sådana som du som gör skillnad«, skrev en patient som behandlades under studien till mig efteråt.
Vad har varit det största hindret på vägen?
– Två saker. Det ena är att verkligen få det här instrumentet att funka. Det är fyra funktioner som ska in på mindre än två millimeter. Det har tagit tid och varit nattsvarta dagar, säger hon och fortsätter:
– Det andra har varit att det är människors pengar som används. Där känner jag ett jättestort krav att växla upp till större värden.
Har det funnits tillfällen då du funderat på att ge upp?
– Nej. Om jag säger att jag ska göra någonting, då gör jag det. Jag är väldigt envis. Jag ser det mer som ett problem som ska lösas. Jag tycker om när det är utmanande, svårt och komplext – det är då jag går i gång. Hade det varit enkelt, hade jag inte gjort detta.
Vad har varit roligast längs vägen hittills, tycker du?
– Vi har vunnit väldigt mycket utmärkelser och priser. Jag har fått träffa prinsen och kungen, varit i flera delar av Sverige och i hela världen. Det har varit många fantastiska möten. Men det jag tar med mig mest av allting, är glädjen kring Multi4 och alla fantastiska människor som hjälpt mig.
Har du några tips till andra läkare med innovationsintresse?
– Läkare sitter på viktig kunskap och erfarenhet. Det är vi som ser behoven. Vi ser vad som behöver förändras och förbättras. Det behöver vi lyfta fram. Sedan behöver man inte göra hela min resa och driva allt själv. Men om man vill det finns det ett fantastiskt stödsystem i Sverige som man kan få hjälp av.
